Ny finansieringsmodell för framtidens skola

- Vi behöver en ny modell för finansiering av skolan. Genom att skära ned på byråkratin och satsa på undervisning - skolans kärnverksamhet - kan eleverna få mer specialundervisning och framför allt mer tid med väl förberedda lärare. Finansieringsansvaret för skolan bör flyttas från kommunerna till staten, säger Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner.

- Skolreformerna från 90-talets början har gjort att stora elevgrupper inte får den undervisning de har rätt till. Den förra borgerliga regeringen fortsatte den underminering Göran Persson inlett med kommunaliseringen. Det är bra att den nuvarande regeringen med sina reformer visar att den vill få svensk skola på fötter igen. Dock saknas den väsentliga frågan om hur skolan ska finansieras, säger Metta Fjelkner.

Orimliga utgifter för byråkrati

Sedan kommunaliseringen har den kommunala skoladministrationen vuxit. Det finns i dag ett flertal tjänster som kan skäras bort. Det gäller till exempel en stor andel av de personer som sitter och fördelar resurser till skolorna (detta sköts effektivare med den modell vi presenterar), därtill olika former av diffusa skolutvecklingstjänster, utvecklingspedagoger, skolstrateger med mera. Lärarnas Riksförbund har här genom en noggrann genomgång av kommunernas kostnader funnit ett stort utrymme att minska byråkratin.

Därmed kan skolan totalt få 4,5 miljarder kronor, vilket innebär att 5 000 kronor mer per elev och år i stället kan läggas på undervisningen. Det kan betyda att elever får mer specialundervisning och framför allt mer tid med väl förberedda lärare. De statliga resurserna ska användas till undervisning i klassrummet. Övriga delar som exempelvis lokaler, skolskjutsar och matbespisning, ska fortfarande finansieras och skötas av kommunerna.

Fördela resurserna efter det egentliga behovet

Den nationella finansieringsmodellen kompenserar alltså för elevers olika bakgrunder, samtidigt som likvärdigheten i systemet ökar.

På riksnivå innebär vårt förslag en förstärkning av undervisningen med cirka 14 miljarder kronor. I våra beräkningar har vi utgått från de faktiska skolkostnaderna i 90 procent av landets kommuner. Tio procent av kommunerna satsar så lite på skolan att det inte är rimligt att ha med dem i en kostnadsberäkning. För att kompensera för de sämsta kommunerna krävs ett resurstillskott på cirka 9 miljarder kronor, utöver tillskottet från den kommunala administrationen. Detta innebär en radikal satsning på undervisningsresursen.

Men trots detta når Sverige inte upp till OECD-genomsnittet på 63,6 procent. I genomsnitt når vi 60,8 procent av totalkostnaden (jämfört med 50,1 procent i dag). Detta visar hur eftersatt resursstyrningen är i svensk skola. Vår beräkningsmodell ger dock ett negativt utslag för 5 av landets 290 kommuner. Därför för vi också in en garanti där inga kommuner ska få mindre resurser till undervisningen.

Lärarnas Riksförbund föreslår:

• Begränsa den kommunala skoladministrationen. Ansvariga politiker har ett direkt ansvar att begränsa byråkratin och övriga resurskrävande kringuppgifter för skolan.
• Prioritera undervisningen, skolans kärnverksamhet. Skolverket och Skolinspektionen bör regelbundet belysa hur skattebetalarnas resurser används i skolan.
• Flytta finansieringsansvaret för skolan från kommuner till stat. Överflyttningen ska ske via en skatteväxling, förslagsvis genom förändringar i det kommunala utjämningssystemet.