Samtidigt har varje lärare fått fler och mer tidskrävande arbetsuppgifter utanför klassrummet - utvecklingssamtal, individuella utvecklingsplaner, kvalitetsredovisningar och planeringsmöten.

En heltidsarbetande lärare har en reglerad arbetstid på sju timmar per dag. Därutöver har läraren ytterligare två timmars arbetstid om dagen. Då ska bland annat undervisningen förberedas, prov rättas, uppsatser kommenteras och kontakter med elever och föräldrar äga rum. Det är de två timmarna som arbetsgivarna nu vill skära ned genom att utöka undervisningstiden.

I andra yrken kanske en schemalagd timme hit eller dit inte spelar någon större roll. Men för en ämneslärare, som redan har flera hundra elever i sina klasser, kan en extra undervisningstimme per dag innebära 30 eller till och med 60 nya elever per vecka.

De nya eleverna har lika stor rätt att bli sedda som individer av läraren som andra elever. De har också — precis som alla andra elever — olika förutsättningar vilket kräver olika mycket tid i klassrummet och utanför.

Men hur ska en lärare klara av att lära känna sina elever, och ge var och en av dem undervisning av hög kvalitet, om arbetsgivaren minskar på tiden för planering? Hur ska läraren kunna ge stöd och rättvisa omdömen om det inte finns någon tid för uppföljning och utvärdering?

Ekvationerna går inte ihop. Istället för att betrakta lärarna och eleverna som anonyma negativa siffror i budgeten är det dags att arbetsgivarna börjar fundera på hur resultaten i den svenska skolan
kan bli mer positiva.