Varför är det så tyst från politikerna?

Under 2011 har diskussionen om lärarnas roll, liksom om riskkapitalbolagen i vården och skolan, kommit i gång.

Strax efter nyår i år släppte vi från Lärarnas Riksförbund en rapport om detta. Eventuella överskott ska stanna hos eleverna och lärarna på friskolorna måste få del av vinsten i form av höjd lön. Trots fagert tal och höga förväntningar har löneökningarna lyst med sin frånvaro.

Förra året lyfte vi fram problematiken med betygsinflation. Lärare pressas att sätta högre betyg på eleverna för att skolan ska locka fler elever. Så kan det inte fortsätta. Betygssättning är myndighetsutövning och ska vara likvärdig och rättssäker.

Många lärare är rädda för att uttala sig kritiskt om förhållanden i såväl kommunala som fristående skolor. Det finns en rädsla för att "straffas" med sämre löneutveckling än kollegorna. Hur ska lärare som är rädda för bestraffning kunna lära elever hur man kan påverka samhället?

Nu behövs det en rejäl översyn, av den svenska skolan. En sådan utlovades av regeringen efter valet 2010, men ännu har den inte tillsatts.

I stället är det media som tar ansvar för utvärderingen av skolan. Under året har såväl Aftonbladet som Sveriges Radio, UR, Expressen och många fler fortsatt att granska bristerna i skolan.

Det är bra att medierna gör detta. Men vad händer sedan? Varför är det så tyst från politikerna? Ingen kan längre förneka de omfattande problemen. Sjunkande kunskapsresultat, bristande likvärdighet, dåliga förutsättningar och villkor för lärarna, och så vidare.

Kommunaliseringen genomfördes utan en enda dag av utredning. Nu måste regeringen utreda
konsekvenserna av den misslyckade reformen för lärare och elever. Titta då på likvärdigheten och rättssäkerheten, varför kunskapsresultaten sjunker — och de svenska lärarnas ställning och förutsättningar. Annars fortsätter vi lärare att granska. Förhoppningsvis med hjälp av en kritiskt granskande journalistkår!

Metta Fjelkner
Ordförande, Lärarnas Riksförbund