Betydde de inte mer än så?

Avtalsrörelsen för lärare pågår just nu när detta skrivs. SKL vill knäcka det sista som finns kvar av professionell frihet i lärarkåren och lärarna tillhör den minst gynnade personalkategorin hos SKL. Jag förstår inte hur de tänker och än mer förvånad, bestört och besviken blir jag när jag lyssnar på argument från SKL företrädare.

Metta Fjelkner

En radiodebatt gjorde mig och många, många lärare mycket besvikna. Det var onsdagen efter påsk, i P4 Radio Malmöhus, som Lärarnas Riksförbunds förre ordförande debatterade lärares arbetstider med ledamoten i vår förbundsstyrelse, Helena Linge. Helena är också distriktsordförande i vårt Malmöhusdistrikt och sedan många år en LR-entusiast. Hon var studeranderepresentant då vår förre ordförande var aktiv, innan han blev rektor och skolchef. Samme person som drivit lärarnas krav på vettiga villkor sitter nu på en annan stol och debatterar mot en ung lärare i frågor som de varit överens om.

Så mycket var posten som ordförande i Lärarnas Riksförbund värd! Så länge arvode utgick till honom gällde en idé, därefter en annan. Personen jag menar är Tomas Johansson, ordförande i 4 år som fick avgå i en annan turbulent tid då ett nytt avtal skulle tecknas för lärare. Året var 2000.

Johansson talade sig redan då varm för rektorers rätt att leda arbetet på skolorna. Det Johansson och 197 skolchefer till nu vill är att kontrollera lärarna mer. Då vill jag påminna herr Johansson om att han idag, sedan år tillbaka, hade kunnat teckna ett lokalt avtal i Landskrona med sina lärare, ett avtal om semestertjänst, med egna arbetsrum, med regler för övertid och semester och med högre lön. Denna möjlighet trodde jag att Johansson hade tagit, men nej. Inget initiativ till de lärare han så varmt värnar. Inga erbjudanden om bättre arbetsmiljö, för bättre resultat och med högre lön. Jag frågar mig varför? Har Johansson inte lärarnas fulla förtroende, eller har han inte erbjudit den högre lönen eller har han inte velat reglera hur övertid och semestrar skulle tas?

Johansson talar som 197 andra. Man talar sig varm för semestertjänster, och för att kunna kontrollera de där lärarna mer, lägga ut ännu fler lektioner eller grupper, allt för att vara "duktiga" gentemot arbetsgivaren — och knappast med fokus på eleverna. Alla de 198 undertecknarna som på DN debatt den 15 mars ville kunna kontrollera lärarna mer har samma möjligheter som Johansson. Skillnaden är att de 197 aldrig har fått det stora förtroendet att vara lärarnas talesperson och ordförande i Lärarnas Riksförbund.

Det förtroendet har jag fått och haft i 10 år ganska exakt och jag lovar att jag inte kommer att svika mina medlemmar. Jag vill inte heller svika entusiaster som Helena Linge och inte heller en ny generation lärare i LR Stud, bland annat, som helhjärtat stöder Lärarnas Riksförbund i vår kamp.

Att som SKL vill centralt ge mer pengar till de lärare som går över i semestertjänst kommer inte i fråga. Och att ge 10 procent av lärarna 50 procent av utrymmet i kommande avtal, vilket skulle innebära att 90 procent av lärarna skulle dela på futtiga 50 procent i löneutrymme är omöjligt.

Varför? Jo lärarna har under många år slitit för skolan. Varför skall 90 procent straffas för det? Jag har inte svar på den frågan. SKL och 198 skolchefer tror sig kanske ha det svaret. Men det accepteras inte av lärarna. Det vet jag.

Metta Fjelkner
Ordförande Lärarnas Riksförbund

Ansvarig för sidan: Andreas Mörck
Sidan senast uppdaterad: 2010-04-15 16.49

Skriv ut

Tipsa en vän