Sök Sök
Meny Meny

Logga in

- Anpassa textstorlek +

Friskolereformen

Friskolereformen genomfördes i Sverige 1992 av och innebar bland annat att friskolor skulle kunna få skolpeng från staten för varje elev.

De principiella skälen för friskolereformen anges i Propositionen Valfrihet och fristående skolor 1991/92:95).

Där anges att rätten och möjligheten att välja skola och välja sina barns utbildning är viktiga i ett fritt samhälle.

Det understryks också att Sverige har anslutit sig till ett flertal internationella konventioner, där denna grundläggande rättighet kommer till uttryck.

För att skapa verkliga förutsättningar för elever och föräldrar att välja den utbildning som bäst passade de egna behoven ansåg regeringen att de som väljer en fristående skola måste tillförsäkras rätt till samma villkor och ekonomiska förutsättningar som de som väljer en kommunal skola. Familjernas ekonomiska förutsättningar skulle därmed inte längre vara avgörande för möjligheterna att välja skola.

Det antogs att reformen skulle innebära en ökning av antalet skolor med en särskild pedagogik eller med en konfessionell inriktning. Men en förhoppning var även att reformen skulle skapa en större bredd och flexibilitet så att det skulle växa fram nya pedagogiska metoder och profiler, exempelvis. föräldrakooperativ och skolor med speciella ämnesprofiler.

Även nedläggningshotade glesbygdsskolor skulle kunna få en ny möjlighet med nytt huvudmannaskap. Tanken var att skolor med egna profiler kunde pröva nya, mer effektiva arbetsmetoder som sedan kunde spridas i hela skolsystemet.

En annan förväntad konsekvens var att en stimulerande tävlan mellan olika skolor med olika inriktning och olika ägandeformer skulle bidra till att höja kvaliteten inom hela skolväsendet. Elevernas kunskaper skulle därigenom bli bättre.

Reformen skulle också skapa bättre incitament för kostnadseffektivitet och en mer effektiv resursanvändning inom skolväsendet som helhet.

Dessutom förutsattes en större valfrihet kunna gynna hela skolverksamheten genom att stimulera ett ökat engagemang för skolan hos föräldrar. Samtidigt skulle marknadskrafterna tvinga skolorna att i större utsträckning än tidigare ta hänsyn till elevers och föräldrars önskemål och behov.

Det blev inte som man tänkt

2015 finns ungefär 20 procent av barnen i förskolan, 15 procent av grundskoleeleverna och drygt 25 procent av gymnasieeleverna i förskolor och skolor med privata ägare.

Den andelsmässigt helt dominerande och hela tiden ökande ägarformen är aktiebolag. Därtill finns en stark tendens bland aktiebolagen att koncentreras till allt större och därmed dominerande koncernstrukturer.

Den förväntade mångfalden av olika ägarformer, pedagogiska inriktningar och ämnesprofiler har knappast infriats. Däremot finns oroande tecken till att friskolereformen i kombination med kommunaliseringen och det fria skolvalet tenderar att bidra till en ökad segregation och försämrad likvärdighet i verksamheterna.

Detta kan i sin tur vara en delförklaring till de svenska elevernas försämrade resultat i internationella mätningar av elevprestationer. Studier visar att en likvärdig skola är till fördel för alla elever, högpresterande såväl som de som har svårigheter med sin skolgång.

Lärarnas Riksförbund arbetar för en likvärdig skola och statligt ansvarstagande

Lärarnas Riksförbund ser ingen anledning att ha en speciell uppfattning om vilka som kan få vara utförare av skolverksamheten. Det kan vara kommuner, föreningar, företag i olika former, enskilda personer eller rent av staten.

Däremot måste styrningen av verksamheten vara såväl stark som central, för att skollagens intentioner om likvärdig och hög kvalitet ska kunna uppnås. 300 kommunala huvudmän och tusentals privata, som alla kan utforma verksamheten och hantera skattemedlen efter eget gottfinnande, har inte varit en lyckad konstruktion.

Därför arbetar Lärarnas Riksförbund för ett modernt statligt huvudmannaskap för skolan, med gemensam finansiering och ett styrsystem som garanterar likvärdigheten för alla elever.

Uppdraget att utforma och genomföra utbildningen ska riktas direkt från statsmakten till professionen och utrymmet för anordnarna att påverka utbildningen ska starkt reduceras.

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Andreas Mörck

Sidan senast uppdaterad: 2017-03-27 13.42