Sök Sök
Meny Meny

Logga in

- Anpassa textstorlek +

Att arbetsleda lärarprofessionen

Lärarprofessionen kan och bör inte arbetsledas på samma sätt som grupper med enklare arbetsuppgifter, utan begränsar sig i huvudsak till att underlätta, understödja och ge förutsättningar för de professionella att utföra sina uppdrag

En profession är en yrkeskår med ett särskilt definierat samhällsuppdrag. Uppdraget har sitt stöd i speciell lagstiftning och är omgärdat av bestämmelser om vilka som får utöva yrket och vilka åligganden och ansvarsåtaganden som ligger i professionen.

Den endimensionella principen om en chef som ”leder och fördelar” det dagliga arbetet kan inte appliceras på en profession. Den arbetsledande funktionen gentemot en profession begränsar sig i huvudsak till att underlätta, understödja och ge förutsättningar för de professionella att utföra sina uppdrag.

I fallet lärare och skolan betyder det att den lokala arbetsgivaren svarar för att det finns en organisation på plats som säkrar att lagstiftade och avtalade bestämmelser om arbetstid kan tillämpas. Det av staten formulerade uppdraget måste motsvaras av en tillräcklig dimensionering av tillgängliga resurser.

Arbetsledningen svarar också för att det finns ett systematiskt arbetsmiljöarbete i funktion enligt arbetsmiljölagens krav. Man skulle kunna uttrycka det som att arbetsledningen har att stå för en fungerande infrastruktur för lärarnas verksamhet.

När infrastrukturen väl är på plats, ska professionen – de legitimerade lärarna – på eget ansvar planera, genomföra, utvärdera och utveckla undervisningen. Detta sker givetvis i såväl individuella som kollektiva former, då lärare samarbetar sinsemellan i olika grupperingar.

Lärare samverkar också i sitt arbete med alla andra yrkesgrupper som är verksamma i skolan, men det måste i hög grad vara lärarna själva som ges möjlighet att ta ställning till i vilka former och i vilken omfattning.

Undervisningen är kärnan i lärarnas professionella uppdrag och ska därför stå i centrum för verksamheten i skolan.

Alla andra och i sig angelägna aktiviteter i skolans vardag är att betrakta som stödfunktioner till undervisningen. För lärarnas del kan andra aktiviteter aldrig få ta tid eller energi från arbetet med undervisningen. Professionen måste helt enkelt fullt ut ges förtroendet att sköta sitt viktiga samhällsuppdrag.

När rektorn inte själv tillhör professionen

Ett speciellt bekymmer för skolans del har uppstått under de senaste ungefär tjugo åren. Många huvudmän har på ett ideologiskt övertygat sätt satt i system att rekrytera rektorer som själva saknar lärarbakgrund. Det är uppenbart att det här och där varit rent negativt i merithänseende att man som sökande till en rektorstjänst haft lärarutbildning.

Man kan spekulera över hur denna egendomliga uppfattning fått så stor spridning, men faktum är att en ganska stor andel av landets aktiva skolledare inte är lärare och därmed inte tillhör den profession vars dagliga verksamhet de förväntas leda. Det är självklart att det ställer höga krav på ledaregenskaper – inte minst ödmjukhet – för att fungera väl som rektor om man inte själv tillhör professionen.

Rapportera fel på sidan





Kontrollfråga - fyll i fältet nedan med texten som visas i bilden *

Tipsa en vän om artikeln

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Andreas Mörck

Sidan senast uppdaterad: 2016-01-20 14.34

Det har blivit ännu tydligare att skolan är en institution som bär demokratin och att utbildningen, både för elever och lärarstudenter, måste hålla en hög kvalitet. Lärarnas Riksförbunds ordförande Ås...