Sök Sök
Meny Meny

Logga in

- Anpassa textstorlek +

Att lönesätta lärarprofessionen

Det faktum att lärarna utgör en profession, ställer särskilda krav på
lönesättningen och hanteringen av denna. Den individuella lönesättningen
måste skötas med extra stor omsorg, för att den inte ska riskera att få negativa konsekvenser för verksamheten.

Särskilt om den lönesättande chefen själv inte tillhör professionen, vilket är mycket vanligt i den svenska skolan, behöver lönesättningen vara mycket tydligt knuten till väl förankrade kriterier.

Kriterierna måste i sin tur vara stabilt baserade på det professionella uppdraget och handla om kärnuppdraget, det vill säga själva undervisningen.

Individuell lönesättning kan fungera som en positiv kraft, för att stimulera engagemang genom att systematiskt belöna goda insatser. Om den utövas på ett sätt som inte ger en hög legitimitet hos de lönesatta, kan den mycket lätt i stället bli ett problem i verksamheten.

Om lönesättningen uppfattas som osaklig, subjektiv och inriktad mot sidoverksamhet snarare än kärnverksamhet, kommer den att leda till frustration, besvikelse och lägre arbetsmotivation.

Nivåerna

Utöver att den individuella lönesättningen behöver kvalitetssäkras för att fungera väl gentemot lärarprofessionen, krävs också andra åtgärder på löneområdet.

Lönenivåerna för professionen som helhet behöver säkras och garanteras på central nivå. Detta handlar om att på lång sikt upprätthålla en tillräckligt hög kvalitet inom skolans verksamhet och läraryrkets attraktionskraft.

Lärares lönevillkor beskrivs närmare i annat avsnitt.

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Andreas Mörck

Sidan senast uppdaterad: 2016-01-20 14.34

Undervisningstiden är inte centralt reglerad. Det gör att den kan skilja sig åt mellan lärare och skolor. Gymnasieläraren Torgny Lundström bytte jobb, fick betydligt mindre undervisningstid och tycker...