Sök Sök
Meny Meny

Logga in

Du har ansvar för eleverna!

Lärare har ett gigantiskt och komplext ansvar genom sin tillsynsplikt, konstaterar Kristina Rollbäck, förbundsjurist på LR. Planera för det värsta, men låt inte oron lägga sordin på all aktivitet, råder hon.
Det är svårt att säga i förväg var gränserna går mellan olika aktörers ansvar för elevernas säkerhet. Det brukar behöva utredas i efterhand, när olyckan väl är ett faktum. Ett exempel på det är att en kemilärare i Blekinge nyligen åtalats för en laborationsolycka, där en elev fick allvarliga brännskador (se Skolvärlden nr 4/2004). Det yttersta ansvaret för att arbetsmiljölagen följs vilar på arbetsgivaren. Det är alltså den högsta företrädaren för arbetsgivaren, som kan straffas om någon skadas.

Lagen omfattar både anställda och elever. I praktiken är det vanligt att det ligger på skolans rektor att förebygga arbetsolyckor. Ansvaret för vissa uppgifter kan i sin tur ha delegerats till enskilda lärare.

Du som lärare kan också ha ett visst arbetsmiljöansvar i kraft av din tjänst. Det som prövas vid en eventuell rättegång är vem i hierarkin som faktiskt hade ansvaret och som kunnat förhindra en olycka. Brister i skolans rutiner och otydlig ansvarsfördelning faller tillbaka på skolledningen. Alldeles oavsett arbetsmiljöreglerna har lärare en särskild tillsynsplikt, som följer av läraruppdraget, betonar Kristina Rollbäck. — Den skrivs inte ut i lag eller avtal, utan ledning kan sökas i praxis och lagförarbeten. Tillsynsplikten ska sitta i ryggmärgen. Din tillsynsplikt som lärare innebär att du, eller någon annan ansvarig person, hela den del av dygnet då eleverna har med skolan att göra »har koll« på dem, såväl när ni befinner er i klassrummet som på raster och på utflykt. I tillsynsplikten ligger också att du alltid håller ögonen öppna, och vid behov ingriper, till exempel i korridorer eller på skolgården. Verksamheten ska organiseras så att det alltid finns någon som utövar tillsyn. Ansvaret är juridiskt, du kan alltså dömas till böter eller skadestånd om någon skadats för att du brustit i tillsyn. Blivande lärare borde få lära sig mer om sitt tillsynsansvar redan under utbildningen, anser Kristina Rollbäck. I dag kastas de ofta hals över huvud in i riskabla situationer, utan att vara klara över sitt eget ansvar och skolans rutiner.

Planering och goda rutiner är ett skydd för barnen, men också för lärarna. En fråga som behöver begrundas är: Hur gör vi vid utflykter? Kristina Rollbäck målar upp ett scenario; du ska ta dig med allmänna kommunikationer från skolan in till centrum, för att gå på utställning. I vimlet på busstationen eller i tunnelbanan springer ett barn iväg. Du är ensam med 20—25 elever. Du måste välja, jaga rymmaren eller ta hand om resten av gruppen. Hennes råd är att i förväg fundera igenom ett körschema för utflykter. Vilka följer med? Hur ska vi åka? Hur ser det ut där vi går av? Vad gör vi om vi blir försenade? Hur agerar vi om någon sticker iväg? Föräldrarna ska informeras i god tid, skriftligen, om avrese- och ankomsttider. På lappen till föräldrarna skriver du numret till skolans mobil, som du tar med dig. En telefon är ett måste, föräldrarna ska kunna larmas direkt om något händer. Du ska också kunna ringa skolan, polisen eller kalla på ambulans. Av föräldrarna begär du uppgift om hur de kan nås just den här dagen. — Helst ska föräldrarna skriva under en lapp, där de anger att de har tagit del av informationen och att de går med på att barnen åker, säger Kristina Rollbäck. Om några föräldrar inte accepterar resan med de beskrivna arrangemangen måste skolan ordna en annan aktivitet för deras barn. De kan inte bara skickas hem, betonar hon. — De kan till exempel gå i en annan klass de aktuella timmarna.

Kristina Rollbäck frågar sig om skolledarna är medvetna om vilket informationskrav skolan har på sig. — Alla avvikelser från det normala ska kommuniceras skriftligt med föräldrarna och skolan måste ha fungerande rutiner för att spara dokumenten. Bemanningen är central vid utflykter. Hur många lärare följer med? Kan fritidshemspersonalen delta? Kan vi ta hjälp av föräldrar? — En förälder kan vara en hjälpande hand, men tar inte över lärarens tillsynsplikt. Om man delar klassen och något händer i förälderns grupp är det ändå lärarens ansvar. Tillsynsplikten ligger i anställningsförhållandet. Låt inte dina frågor om bemanningen viftas bort av rektor eller kolleger, med försäkringar om att »det är en lätt klass« eller »de brukar sköta sig«, råder Kristina Rollbäck. Är villkoren orimliga — åk inte. — Eventuellt kan du begära ett dokument från rektorn som säger att du ska åka på den här utflykten, med det här upplägget. Om det ställs på sin spets kan rektorn beordra dig att åka, trots invändningarna. En sådan order bör du få skriftligt. Då har du i görligaste mån fredat dig själv, ifall något skulle hända. — Arbetsgivaren kan inte heller tvinga dig att göra det som är livsfarligt eller i lag förbjudet. Vissa typer av resor, som sportlovsresor till Alperna, ska man aldrig ställa upp på utan att villkoren — arbetstid, ersättning, försäkringar och ansvar — har reglerats i detalj. — Man är i tjänst i princip dygnet runt, och jag rekommenderar ett ytterst kraftfullt papper på detta, säger Kristina Rollbäck. Att totalvägra en utflykt, och trotsa en order, kan leda till en skriftlig varning. Facket skulle dock säkerligen reagera mot att en lärare fick en varning i den situationen, eftersom arbetsmiljöaspekterna måste vägas in. Ansvaret bör trots allt inte förhindra all aktivitet, anser Kristina Rollbäck. Du måste kunna ge dig i väg med eleverna ibland. Ingen kan heller begära att lärare ska kunna förutse allt.

I slutet av 1990-talet åtalades några lärare efter en tragisk olycka i Landskrona. Två dåligt simkunniga flickor hade drunknat då de badade på grunt vatten under en skolutflykt. Domstolen kom fram till att lärarna inte hade kunnat förutse att förhållandena på den välbesökta badplatsen plötsligt kunde ändras till följd av vind och strömmar. De brast inte i sin tillsyn. — Utgå från vad som normalt brukar inträffa i den här åldersgruppen, kommunicera med föräldrarna, gå igenom rutinerna och ha ordentlig vuxenbemanning, säger Kristina Rollbäck. Många av tillbuden och olycksfallen i skolan inträffar i vanlig undervisning. Laborationer, idrott och karaktärsämnena på de yrkesförberedande programmen är särskilt drabbade. Detta av naturliga skäl — på engelsklektionen finns ju inga bommar att trilla från eller maskiner att fastna i.

Praktik och prao hör också till den farligare delen av skolans verksamhet. Att till exempel brandlarmet fungerar och linorna i idrottshallen sitter fast ordentligt, är ytterst rektorns ansvar. Läraren är skyldig att slå larm om något verkar vara på tok, eller om utrustning används på fel sätt. — Men i yrkesrollen ligger också att du själv behärskar den utrustning som används och vidtar rimliga skyddsåtgärder, säger Kristina Rollbäck. Du ska förstå vad du gör. Du har ansvar för det du drar igång, oavsett om du häller ihop två syror eller tar fram bunsenbrännaren. Som proffs är du den som avgör hur stor elevgruppen kan vara vid olika moment. Om du inte kan ta ansvar för elevernas säkerhet, måste du bolla frågan tillbaka till arbetsledningen. — Säg att du bara kan ansvara för experiment med ett mindre antal barn. Att stå upp mot rektorn kan vara tufft, särskilt om du är ung och nyanställd. — Det är ett av skälen till att det är så viktigt med mentorsstöd, säger Kristina Rollbäck.

TEXT MARGARETA EDLING

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Redaktionen Stockholm stad

Sidan senast uppdaterad: 2011-12-01 12.15

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll

Relaterade sidor