Lärare får F i betygsättning

Det cirkulerar många påståenden om vad som gäller kring betygsättning. Jag förvånas över att man inte vet vad som gäller. Kanske är det så illa att man inte vet var man hittar information kring betygsättningen?

  • ”Jag får inte sätta F om det inte finns ett ÅP”.
  • ”Jag får inte sätta F om jag inte varnat eleven”.
  • ”Jag måste sätta F om en elev ”restar” centralt innehåll från tidigare terminer”.

Det cirkulerar många påståenden om vad som gäller kring betygsättning. Jag förvånas över att man inte vet vad som gäller. Kanske är det så illa att man inte vet var man hittar information kring betygsättningen? Eller så vet man inte utan litar på det andra säger. Eller så vill man helt enkelt inte att det ska vara så låga resultat att man pressar upp dem, vilket är ännu värre!

Hur som helst måste vi veta bättre och det kommer jag lyfta fram i detta inlägg med utgångspunkt i påståendena ovan. Syftet är att vi ska äga förmågan att bedöma likvärdigt och rättssäkert.

Myndighetsutövningen kräver att vi är professionella

Jag vänder mig till Skolverketlänk till annan webbplats för att ta reda på vad som gäller om man inte får informationen via rektor. Rektor är den som ansvarar för att betyg sätts på rätt grunder enligt Skollagen, och rektor ska tjänstefördela så legitimerade lärare undervisar och sätter betyg. Som lärare har du ansvar att betyget sätts enligt de föreskrifter som nämns i skollag och läroplan.  Att sätta betyg är en myndighetsutövning.

Risken med att inte följa anvisningarna är att man kan bli varnad av Lärarnas ansvarsnämnd eller fråntagen sin legitimation. Att utsättas för påtryckningar att sätta högre betyg kallas otillbörlig påverkan. En annan risk är att vi urholkar professionen och betygsättningen blir olikvärdig, vi uppnår inte samstämmighet och att lägstanivån för E blir högre än vad som menas.

Vi måste därför skaffa oss kunskapen om betygsättning för att återta vår trovärdighet som myndighetsutövare. Det är kanske inte för inte rätten att överklaga betyg lyfts i debatten då det vimlar av okunskap?

Stöd för att öka trovärdigheten och samstämmigheten

En viktig fråga att ställa sig kring citaten ovan är att de utgår från föreställningar av vad som gäller. Har man inte satt sig in i nya läroplanen och kunskapskraven så är det svårt att förstå att det är just de som ligger till grund för betygsättningen. Då undervisningen utgår från ämnesförmågor gäller det i planeringen ta hänsyn till vilka kunskapskrav som avses att bedöma för att skapa trovärdighet.

Skolverket har gett ut diverse bedömningsstöd. De ligger numera på Bedömningsportalenlänk till annan webbplats, och är man osäker kring bedömningen rekommenderar jag att man diskuterar bedömningen med ämneskollegorna för att tolka resultaten och enas kring samstämmighet. Inlogget till portalen inhämtas av närmsta chef.

Vad gäller om en elev inte uppnår kraven eller underlag saknas?

  • Om eleven inte deltagit i undervisningen ska betyget – sättas.
  • Om eleven inte uppnår kunskapskraven ska F sättas.

Det gäller även om eleven inte gjort alla prov/bedömningstillfällen. Man får sätta F även om man inte varnat en elev då det är rektor som beslutar om man ska skriva sk betygsvarningar, som då ofta meddelas till utvecklingssamtalet. Om man inte använder sig av betygsvarningar förutsätts att man ger eleven och vårdnadshavare fortlöpande information kring vilka kunskapskrav de behöver utveckla och hur de ska göra det. Härlänk till annan webbplats kan du läsa mer om det. Det är en del av den formativa bedömningen att arbeta med återkoppling; och gör man inte det finns det skäl att lyfta fram att det är ett utvecklingsområde.

Det handlar också om extra anpassningar och hur vi kan möta elevernas behov, snarare än att vi lägger det på eleven. Här kommer frågan om åtgärdsprogram  in. Har en elev F ska man utreda varför eleven inte når målen och eventuellt upprätta åtgärdsprogram. Detta bör ju rimligtvis redan vara gjort innan betyget sätts för att man ska kunna ge de anpassningar som eleven har rätt till och om inte det räcker till lyfta igen vad som behövs mer. Särskilt framgångsrika skolor har som bekant en väldigt bra organsition där elevhälsan arbetar tätt med lärarkollegiet.

Skapa tillförlitlig undervisning

Bedömningen ska inte utgå från det centrala innehållet utan de kunskapskrav som undervisningen tagit upp. Om en elev inte klarat ett bedömningstillfälle som behandlat ett centralt innehåll är det fortfarande kunskapskraven som gäller vid betygsättningen. Det gäller att undervisningen behandlar kunskapskraven vid fler än ett tillfälle för att den ska vara tillförlitlig. Då vi sätter terminsbetyglänk till annan webbplats varje termin från årskurs 6 till hösten i årskurs 9 ska bedömningen utgå från de kunskaper eleven inhämtat till och med den aktuella terminen. Vid slutbetyget i årskurs nio ska samtliga kunskapskrav vara bedömda. Om vi eventuellt pratar rester så gäller det enbart det centrala innehåll som har ett eget kunskapskrav och inte ett helt centralt innehåll. Det gäller därför att man vid planerandet av undervisningen har koll på vilka kunskapskrav som kommer att bedömas, och om eleven inte når målen kopplade mot just det centrala innehållet ska det erbjudas fler bedömningstillfällen än ett. Jag ser ibland också i debatten att omprov endast kan ge E. Det är lika illavarslande att prata om omprov som endast ger E, som övriga påståenden, då vi bedömer elevens förmåga och inte tiden då bedömningen görs.

Förekommer ”rester”?                    

Att överhuvudtaget prata om resterlänk till annan webbplats får en klocka att ringa i mitt huvud. Om en elev saknar adekvata ämneskunskaper för att nå kunskapskraven för minst E är det upp till skolan att erbjuda undervisning i detta. Restuppgifter får inte släpa efter vecka efter vecka, månad efter månad eller kanske t o m terminsvis. Något är fel i organisationen om man inte kan erbjuda eleverna det stöd de behöver det är vi som lärare som ska veta hur eleven ska ta sig vidare inom ramen för egna undervisningen eller med särskilt stöd.

Hur kan vi äga förmågan att bedöma?

Jag vill påstå att förmågan att bedöma rättssäkert är lika med att vara en professionell lärare. För att återta vår profession måste vi äga förmågan att utföra vårt bedömningsjobb professionellt. De flesta pedagoger inte dåliga på bedömning, men jag tror ändå att vi inte någonsin får sluta läsa på och fortsätta söka stöd hos varandra. Att våga fråga om stöd är också mod och citaten jag skrev ovan vittnar om det, men de vittnar även om en viss osäkerhet. Osäkerhet som kan ge många vatten på kvarn om att det går utföra påtryckningar kring betygsättningen.

Om man är osäker eller bara nyfiken på bedömning så tipsar jag om att läsa på olika stöddokument som getts ut av Skolverket, men även att diskutera i kollegiet på egna skolan - gärna utifrån de lärmodulerlänk till annan webbplats som jag och en kollega satt ihop, samt Skolverkets webbkurs i betyg och bedömninglänk till annan webbplats. Det är även viktigt att sambedömning sker utanför kommunen och det kan man göra med det utvidgade kollegiet. Sambedömning av olika bedömningsunderlag är otroligt fortbildande och skapar samstämmighet kring kunskapskraven. Det kan också ge oss en hint om vad vi behöver lyfta i vår egen praktik för att undervisningen ska vara mot kunskapskraven.

För er som vill ta del av Per Måhls tankar kring vanliga missuppfattningar kring bedömning finns härlänk till annan webbplats en film där han går igenom sin syn kring problematiken. Inlägget publicerades i mars i år och ligger på Skolvärlden.


Annika Sjödahl

Lärare i svenska och engelska på högstadiet. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla