Stora grabbar gråter inte - eller?

Om undervisning som synliggör och utmanar normer

Det finns många fasta uttryck som vi slänger oss med. Kanske har du hört fraserna Han är bara lite kär i dig, Rädda pojkar får inte kyssa vackra flickor, Upp och hoppa. Det går över när du gift dig eller Stora pojkar gråter inte. Hur kan vi problematisera dessa uttryck i skolan och göra undervisning av dem?

Publicerad Av

Skolan har ett brett jämställdhetsuppdrag där både pojkar och flickor ska få samma möjligheter att lära för livet. Ändå råder det olika syn på vad och hur pojkar presterar i skolan viket leder till sänka krav. När normer för maskulinitet inte står i vägen för skolresultat kommer det gynna både pojkar och flickor. Trots kunskapen om att det är så finns det stora luckor kring just metodiken och hur vi kan utmana rådande normer både kring innehållsfrågan och de arbetssätt vi väljer. Men hur synliggör vi dessa och utmanar rådande normer genom undervisningen?

På Bokmässan deltog jag i ett seminarium arrangerat av LR med Fredrik Zimmerman, fil.dr. barn- och ungdomsvetenskap och universitetslektor vid Högskolan i Borås som särskilt intresserar sig för könsnormer och normer kring maskulinitet bland barn och ungdomarlänk till annan webbplats, samt SKL som nyligen publicerade materialet ”Se, förstå och förändra – att motverka könsskillnader i skolresultatenlänk till annan webbplats”. Jag deltog för att ge min bild av hur det kan se ut i skolan samt hur man kan göra undervisning som synliggör normer och motverkar normaliseringen av pojkars mående och prestationer. Är du nyfiken på vad, hur och varför så har jag i detta inlägg valt att sammanfatta några huvudtankar.

Fokus på problem eller på att motverka problemen?

Enligt siffror, som SKL publicerade i skriften ”Se förstå och förändra” (2019), uppnår 79% av flickorna kunskapskraven i alla ämnen medan endast 73% av pojkarna gör det. Av dessa är 7000 flickor som inte har behörighet till ett yrkesprogram 2018 mot 10.000 för pojkar. Vad är det som gör att resultaten ser så olika ut? Det är genom att vi granskar hur vi förhåller oss till pojkar och flickor i undervisningen som vi får syn på begräsningarna. De arbetsinsatser som tidigare har gjorts kring pojkars och flickors skolresultat har mest fokuserat på skillnaderna mellan könen snarare än att motverka dessa (SKLlänk till annan webbplats, 2018).

Det uppstår kulturer som motverkar att skolprestation gynnas och ur ett samhällsperspektiv finns stora risker med att inte motverka normer som begränsar oss. Zimmerman lyfter fram några riskfaktorer som att inte nå gymnasiebehörighet och att man får svårare att konkurrera på arbetsmarknaden då man saknar utbildning eller inte har insikter i vilka yrkesval som finns. Att göra undervisning om praonlänk till annan webbplats har jag skrivit om tidigare om du är nyfiken på mer metodik. Det finns även en större risk att bli bortvald som partner på grund av låg utbildning och därmed en ökad risk att inte kunna bilda familj i framtiden.

Olika skolkulturer

Enligt Zimmerman finns det tre olika kulturer inom skolan när det kommer till skolarbete. Det är dels anti-pluggkulturen som inte värdesätter utbildning då det anses feminint att plugga och att man kommer att få arbete i framtiden ändå trots låga skolresultat. Föräldrar har ofta kortare utbildningsbakgrund när anti-pluggkultur råder.

Den andra kulturen ingen-ansträngningskultur har föräldrar har lägre utbildningsnivå. De kan därmed inte ge samma stöd i skolarbetet som de med högre utbildning. Synen på flickors skolframgång ses som en skapad begåvning medan pojkar har det naturligt. Pojkar måste anstränga sig och betraktas därför som mindre intelligenta. Det är i många fall lättare att välja att inte lyckas än att lära sig något av sina misslyckanden.

Den sista kulturen är pluggkulturen och utmärkande för dessa elever är att de har föräldrar med hög utbildning som ger tydliga signaler om att skolan är viktig och att man måste anstränga sig för att nå framgång.

Föräldraengagemanget och elevernas motivation och intresse för skolarbetet kommer således att påverka effekten av skolresultaten. Hur kan vi granska vår egen lärandekultur och de förväntningar vi ställer på eleverna? Hur pratar vi om skolan och lärandet med föräldrar? Hur kan vi synliggöra hur en negativ kamratkultur kommer att missgynna gruppen? Det är inte helt lätta frågor att svara på och det kräver att man granskar lite djupare genom ett kvalitetsarbete som genomsyrar hela verksamheten. Några enklare råd på vägen att ta med sig kan vara i hur vi bemöter pojkar och flickor i klassrummet.

Hur bemöter vi elever i klassrummet?

Zimmerman har i sin forskning visat att vi som lärare ofta ställer frågor för reflektion till flickor medan pojkar oftare får frågor för kontroll. Vi ger därmed signaler om lägre förväntningar på pojkarna och som om inte det vore nog så förenklar vi dessutom språket för pojkar medan flickor får krav på sig att de dessutom ska bära upp och stötta pojkar när de brister i studieteknik och självdisciplin. Det intressanta när det kommer till självdisciplin är att när pojkar har fått stöd i att utveckla sin studieteknik så ser de själv att denna förmåga är betydelsefull för skolresultaten. Hit hör också hur de förstår målet med uppgifterna i skolan och inställningen till hur de väljer att se på misslyckanden. Ser de på kunskaper som en medfödd talang eller något man anstränger sig för att nå?

Knyta an till behov och intressen

Skolan behöver därför skapa diskussioner som motverkar normaliseringen av att pojkar förväntas vara tuffa. Elever vill överlag gärna diskutera frågor som utgår ifrån deras egna reflektioner kring sådant som de ser och upplever. Att knyta an till pojkars behov och intressen ger särskilt positiva resultat (SKL, 2019:57). Att inte få visa känslor och förväntas leva upp till osunda ideal skapar begräsningar som inte gynnar skolarbetet för både pojkar och flickor. Kan då en enkel fras som Stora pojkar gråter inte fungera som ett diskussionsämne?

Jag valde att göra det i årskurs nio. Det är ett angeläget och viktigt ämne som fokuserar på innehållsaspekten kring pojkars mående samt deras skolresultat då det är ett angeläget och tabubelagt ämne. Jag kommer att dela hela det arbetsområdet i en rad kommande inlägg då det är en planering som inkluderar olika ut-texter för reflektion, läs- och diskussionscirkel, källkritisk reflektion, samt en slutuppgift i form av en krönika.

Vilka krönikor det blev sen! Det finns så många kloka tankar hos ungdomar idag och det ger mig hopp om vi bara skrapar lite på ytan och ger dem möjligheter att fokusera på frågor som är angelägna och där lärandet ändå är i fokus. För mig blev detta arbetsområde ett sådant guldkorn jag gärna delar med mig av. Jag hoppas vi kan bli bättre på att fokusera på just hur:et för att sätta lärandet i fokus även om vi brottas med låga skolresultat.


Annika Sjödahl

Lärare i svenska och engelska på högstadiet. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla