Får alla vara olika men lika unika? del 1

En planering som synliggör funktionsnormen

Jag har just avslutat ett arbetsområde kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i syfte att medvetandegöra normer kring funktion. Frågorna för reflektion utgick ifrån vad samhället behöver förändra, för att alla ska få vara olika men ändå unik, samt vad skolan behöver ge för kunskaper om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar för att vara en normbrytare. Det individuella perspektivet utgick ifrån att ge strategier för att skolan ska fungera under bästa förutsättningar för var och en.

Publicerad Av

Idag finns det större kunskaper kring olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar än vad jag själv mötte under min egen skolgång och mina första år som lärare. Min egen ryggsäck fyllde jag på med strategier under de år jag hade förmånen att få arbeta i en särskild undervisningsgrupp för elever med högfungerande autism. Där lärde jag mig att vi måste våga prata om det svåra för att sätta ord på hur vi fungerar. Det vi inte ser det finns inte och avviker du leder det till en massa dåliga erfarenheter och känslor som kan vara direkt destruktiva. Det vi bär på insidan kan dessutom skapa svårigheter i skolvardagen om det inte ges möjligheter att få berätta om hur just du fungerar och vad du behöver. Som lärare kan vi utifrån erfarenheter ha strategier för hur vi kan läsa av elevernas behov och idag ingår det allt mer och mer kunskaper om npf i utbildningen, men det går mycket fortare att ge stöd om elever är medvetna om sina egna svårigheter och kan förmedla hur de hanterar dem bäst.

Tillit i klassrumsmiljön

För att kunna prata om sina svårigheter behöver eleverna känna att det finns ett klassrumsklimat som är tolerant och man blir accepterad oavsett svårigheter. Det ingår även i en tillgänglig lärmiljö att skapa ett sådant klimat. Min erfarenhet säger mig att om vi pratar utifrån normer generellt i samhället är det också lättare att reflektera utan att behöva öppna sig helt, men det finns också utrymme att göra det om man vill och känner det förtroendet. Många vågar idag vara öppna och i den skriftliga skrivuppgiften, som just avslutade arbetsområdet jag genomfört från terminsstart, gav utrymme för djupare förståelse för vad var och en tagit till sig av undervisningen. Ämnet visade sig verkligen engagera de fyra klasser som vi arbetade med funktionsvariationen med. Det som eleverna har lyft fram som positiv var att de har fått större förståelse för varandra och att de kan vara med och påverka så att acceptansen i samhället fortsätter att breddas till skillnad mot hur det har sett ut från när deras föräldrar och lärare gick i skolan. De önskade också att flera lärare de vågade prata om normer som rör npf då det är ett så pass viktigt ämne. De önskade också ha fått kunskaper om olika npf-diagnoser redan under sina tidigare år för att få strategier som fokuserade på att lyckas i skolan. Just detta tycker jag är det som talar för att vi måste prata om det för en norm kring npf gör det svårt att lyckas i skolan och då leder det till det som forskaren Fredrik Zimmerman lyfter fram som anti-plugg kultur där man hellre inte deltar i undervisningen än misslyckas.

”Jag tycker att det är hur bra som helst att vi har gått igenom detta och jag tycker absolut att man borde informera om detta även till de mindre redan på förskolan."

Elev

Att valet föll på att arbeta med funktionsnedsättningar är just för att fokusera på att lyckas i skolan. Utan överdriv har vi drygt 15-20 elever i varje klass som har någon form av extra anpassning i lärmiljön och detta utan koppling till olika diagnoser. Behovet av att synliggöra funktionsvariationen är stor och angelägen ur flera aspekter. Det ställer också krav på mig att planera för delaktighet och inkludering när behoven ser ut om de gör. Ni som följer mig vet att det är ämnen jag har skrivit om tidigare och som särskilt intresserar mig i min lärargärning just för de utmaningar jag och mina kollegor möter. Jag tror inte att det är unikt men pratar vi tillräckligt om hur vi skapar tillgänglighet mer än utifrån extra anpassningar? Ni kan läsa mer i inläggen Med normkritisk blicklänk till annan webbplats, Voffor gör di på detta viset?länk till annan webbplats, samt i inlägget Stora grabbar gråter inte – eller?länk till annan webbplats som utgår ifrån Fredrik Zimmermans forskning om att vi måste utgå ifrån de normer som gör att elever undviker skolarbete för att minska misslyckanden om ni vill veta mer. En tillgänglig lärmiljö utgår också från fler delaktighetsprinciper. Om det kan du läsa här i inlägget att lyckas eller misslyckas i skolanlänk till annan webbplats.

Delmål som avgränsar...

För att anpassa planeringen valde jag att skapa delmål som jag delade upp ett moment per lektion eller flera. Eleverna fick ta del av uppgifter från dokumentärer, serier, musik och krönikor för att få innehåll att diskutera. Det är viktigt att ge ett avgränsat innehåll men ändå ett sammanhängande innehåll för att eleverna ska ha med sig mycket reflektioner och tankar från undervisningen till bedömningen i slutuppgiften. En annan anpassning var att alla elever också kunde lyssna på sina texter via datorn samt diktera in sina anteckningar. Jag har lathundar på väggen för hur dessa fungerar. Dessutom fick eleverna arbeta i par och basgrupper som ett extra stöd för att inte lämnas själva i sitt lärande. Basgrupperna utgjorde sedan de grupper där eleverna utifrån olika krönikor fick genomföra muntliga examinationer som påminner om de muntliga nationella proven. Detta var ett arbetsupplägg de kände igen sedan i höstas då vi inledde terminen med Stora grabbar gråter intelänk till annan webbplats. Att återanvända struktur skapar igenkänning och undervisningen blir förutbestämd kring vad som förväntas av dig. Variationen utgår ifrån att de får olika texter, linjära som ickelinjära och att kunna svara både muntligt och skriftligt. Jag hade också lagt in ett par frågor via menti för att skapa variation och göra svaren synliga för alla. Frågorna hittar ni i Lektion 1 och 2 nedan och kan själva formulera om och variera.

...leder fram till slutuppgifterna

Slutligen fick eleverna skriva krönikor kring frågeställningen om alla får vara olika men lika unika, som hela tiden funnits med som ett raster lektionerna fram till slutuppgiften. Slutuppgiften förberedde vi tillsammans genom att göra en gemensam tankekarta utifrån alla samtal och stödanteckningar eleverna samlat på sig. Några valde att skriva på datorn och några för hand. De som ville fick lämna kvar sina anteckningar i klassrummet i en avsedd klasslåda jag har för de som lätt tappar bort papper.

Jag kommer att dela de inledande uppgifterna nedan. Slutuppgifterna, både den muntliga och den skriftliga samt bearbetning av texterna, kommer i de två följande inläggen. Ni har då en planering som sträcker sig över 16 lektioner eller fem veckor ända fram till påska. Här nedan kommer första veckan och resten kommer i god innan nästa vecka om ni vill låna planeringen. Det går också bra att bara använda sig av filmerna för diskussion utan slutuppgiften om så önskas. Den andra filmen i Lektion 1 sätter verkligen fingret på normerna och fick mina elever att gå igång direkt.

Så här såg arbetsgången utlänk till annan webbplats

Lektion 1: Vad är funktionsnormen och vem får synas?länk till annan webbplats

Lektion 2-3: Skolan och neuropsykiatriska funktionsnedsättningarlänk till annan webbplats


Annika Sjödahl

Lärare i svenska och engelska på högstadiet. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla