Får alla vara olika men lika unika? del 2

Textsamtalet som stöd för att problematisera funktionsnormen

För att skapa delaktighet i klassrummet behöver undervisningen beakta elevernas intressen och frågor, en slags autonomi ur elevperspektiv, för att bjudas in i klassrummet. Innehållet i undervisningen kan på så sätt upplevas som meningsfullt och engagerande. Genom att synliggöra även elever som i viss mån kan känna sig utanför normen i undervisningsinnehållet skapas delaktighet genom delaktighetsaspektenlänk till annan webbplats erkännande. I undervisningskontexten ges läraren möjlighet att anpassa undervisningen efter behov. Elever som på något sätt upplever misslyckanden kan välja bort deltagande vilket skapar problem med delaktighet och tillgängligt lärande. En viktig fråga att ställa sig är om alla får vara en del av undervisningen och ingå i dess sammanhang?

Elever med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf) behöver att vi som lärare är lyhörda för olika behov. Vilka behov är väldigt olika och det är därför viktigt att vi lyssnar på eleverna. Jag valde därför att utifrån den ingången att arbeta med funktionsnormen kopplat till npf för att skapa medvetenhet men också för att lyssna på elevernas frågor och funderingar. I förra inlägget skrev jag om hur jag startade det arbetsområdet.länk till annan webbplats En fundering som lyftes under en lektion syns i följande citat:

"Förvånansvärt många svarade att ADHD var en sjukdom, en allvarlig sådan. Jag tror att det svaret beror på okunskap och att folk kanske inte vill lära sig."

Elev

Jag ville utifrån ovanstående tanke fokusera på just upplevelsen av att känna sig annorlunda och avvikande från normen. Vidare ville jag problematisera vem som skapar normerna och vad vi behöver göra för att bredda toleransen. Jag la upp undervisningen genom ett textsamtal som påminner om det textsamtal som eleverna möter under de nationella proven. Det är en styrd form av samtal där eleverna intar rollen som samtalsledare men även deltar i samtalet som deltagare. Samtalen skapar samhandling där eleverna är med och bidrar kring innehållet tillsammans.

Utgångspunkten för samtalen var olika texter som berörde funktionsnormen kring npf. Jag försökte att leta efter texter som lyfte olika diagnoser och av olika längd. Som jag skrev i förra inlägget kunde eleverna även lyssna på texterna då syftet inte främst var att utveckla läsförståelsen utan för att få ett innehåll för samtalet utifrån npf. Att objekt i undervisningen görs tillgängliga är även det en delaktighetsaspekt. Sist i inlägget hittar du hela instruktionen och de texter vi använde för textsamtalet om du vill använda dig av dessa.

Textsamtalet som stöd

Eleverna fick utifrån citatet ovan fundera över hur det var relevant för innehållet i texten de läste samt skapa en egen frågeställning i förberedelserna av samtalen. Syftet med samtalen var som jag skrev ovan fokus på delaktighetsaspekten samhandling, det vill säga att eleverna skulle få möjligheter att diskutera tillsammans kring ämnesinnehållet samt delge varandra sina tankar. Dessutom fungerar samtalets struktur på samma sätt som en skriftlig text där inledningen ska utgöra en frågeställning. Avhandlingen byggs därefter upp av olika tankar och argument och slutligen en sammanfattning som knyter an till frågan i inledningen. Textsamtalet fungerar då som stöd även för den skriftliga slutuppgiften då strukturen känns igen.

För att eleverna skulle kunna genomföra samtalen och för att jag skulle kunna sitta med och lyssna på dessa fick eleverna som inte deltog i samtalen följa serien Limbolandlänk till annan webbplats. Det är en ny serie som problematiserar hur det är att leva med en npf-diagnos. Eleverna fick frågor av mig som de kunde besvara efter att de sett ett avsnitt samt även diskutera dessa med varandra. Jag satt i ett grupprum intill då jag inte har möjlighet till att ha en resurs på dessa lektioner men eleverna fick även hjälpa varandra då syftet inte var att testa deras förståelse utan för att ge möjlighet till att diskutera kring ämnet utifrån hur det är att leva med en npf-diagnos.

Vem får synas?

En annan viktig fråga att ställa sig är vem som får synas? För att vara en del av undervisningen behöver alla få synas och representeras i den. Idag representeras inte flickor lika ofta när det kommer till diagnoser. Det märks kanske främst i de val av texter jag har gjort men kanske dolt i hur vi uppmärksammar flickor i skolan då de uppvisar andra hinder än pojkar. Detta beror delvis på att diagnoskriterierna är gjorda på observationer av pojkar. Det är först på senare år som det har börjat forskas mer på flickor och jag hoppas att det kommer att finnas en större representation i framtiden och se alla som lika mycket värda. Om ni vill veta mer rekommenderar jag att läsa mer av Svenny Kopp. Här finns en poddlänk till annan webbplats där Svenny förklarar lite mer. Ävenhär finns mer infolänk till annan webbplats finns mer info. Om ni har andra texter som lyfter fram en större bild av representation skulle jag gärna ta emot förslag.

Här nedan kommer planeringarna för lektionerna 4 till 10. I nästa inlägg kommer jag med den slutliga slutuppgiften som är en skriftlig reflektion utifrån frågeställningen får alla vara olika men lika unika?

Lektion 4-10: Livet i Limbolandlänk till annan webbplats

Lektion 5-10: Muntlig slutuppgiftlänk till annan webbplats


Annika Sjödahl

Lärare i svenska och engelska på högstadiet. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla