Får alla vara olika men lika unika? del 3

Struktur och tankemodeller för skrivandet

I det här inlägget är fokus struktur och tankemodeller för skrivandet som är det sista momentet i arbetsområdet Får alla vara olika men lika unika?

När jag läste Fredrik Sandströms inlägg Jag gillar struktur, men..länk till annan webbplats kände jag igen mig. Jag gillar struktur, men jag gillar också stora utmanande frågor som kan leda tanken utanför ramen.

Eleverna brukar ofta benämna frågorna som det där är en Annika-fråga. Vad de menar med det är frågor som inte har ett givet svar utan där de får gå i dialog med varandra och fundera över vad just de tycker. De brukar ofta fråga efter dem när vi möts spontant i korridorerna och jag gillar det. Det är så mina planeringar ofta blir till. I dialogen kring det spontana. Det ger mig möjligheter till att lära känna eleverna och vara nyfiken på dem.

Trots att jag gillar struktur har jag till exempel aldrig haft en årsplanering. Jag skapar teman utifrån det som sker här och nu och som tilltalar mig och eleverna. Det gör det hela komplext då ett mål kan bli svårt att konkretisera. Precis som Fredrik skriver så är kunskapen ”stundtals flyktig och ett virrvarr av fakta, förståelse, färdigheter, men också erfarenheter, tankar, perspektiv, nyfikenhet, mod och förmåga att omsätta kunskaperna i nya och hittills okända sammanhang. Dessutom jobbar man ibland med “mål” som ryms inom ramen för en lektion, men ganska ofta ligger slutdestinationen långt bortom horisonten."

Även om planeringen är extremt tydlig kommer elever ibland, och föräldrar, att fundera över vad som exakt behövs för att E, ett C och ett A. Det går att visa hur eleven ska göra, men eleven ska ju rimligtvis sedan även kunna det som bedöms och det sker genom undervisningen. Jag har tidigare skrivit mycket om att målet ibland allt för ofta är den summativa bedömningen och att det fråntar undervisningens hur.

Det är svårt att konkretisera hur jag gör undervisning som utvecklar eleverna till detta kunnande. Jag ska i det här sista inlägget kring planeringen som utgår ifrån funktions­normen kring olika neuro­psykiatriska funktions­nedsättningar beskriva hur vi förberedde skrivandet av slutuppgiften för att nå målet. Jag vet utifrån från min tjugoåriga erfarenhet att det inte räcker med en skrivuppgift för att ge dessa svar. Eleverna kommer att få läsa och reflektera kring skönlitteratur, sakprosa, dikter, filmer och även låtar och de kommer att få skriva både kortare tanketexter samt runt tre längre texter per termin. Samtliga texter med respons från mig.

Några elever kommer att nå kunnandet tidigare än andra och vissa behöver tre år på sig. För en del händer det ofta under sista terminen i nian. Det gör att undervisning inte är enkelt att konkretisera och kan därför inte rymmas i en mall som ger svaren.

Elevernas reflektioner utgör det fria utrymmet

Som jag skrev i inlägg två, som utgick ifrån textsamtalet som stöd för att problematisera funktionsnormenlänk till annan webbplats, blev den muntliga interaktionen ett stöd för hur strukturen av text byggs upp. Det är även viktigt att elevernas egna tankar och funderingar som lyfts i samtalen görs till en lika viktig del för innehållet förutom de texter som eleverna läste. Där måste jag som lärare vara lyhörd och fri att våga gå utanför det jag kanske hade tänkt. Idag är jag mer fri då erfarenheten gett mig trygghet då jag har en rad olika strukturer att ta till.

En struktur är textsamtalet och de texter jag väljer för samtalet. Delaktigheten hos eleverna uppstår utifrån deras reflektioner. Jag är också själv delaktig i undervisningen och lyfter upp sådant som eleverna funderar mycket över eller vill diskutera vidare. Jag sitter med och lyssnar, går runt och ställer frågor och möts av funderingar. En reflektion kan utgöra starten på nästa lektion eller summera pågående lektion. Det utrymmet kan inte bestämmas på förhand för då skulle det inte bli en dynamisk process av lärandet som inkluderar elevernas röster.

Det vi arbetar med på svenskan är ett väldigt bra sätt att få den kommande generationen att inte vara så dömande utan mer öppensinnade och se alla som lika mycket värda.

Elev åk 9

Citatet ovan valde jag att starta nästa lektion med för att eleverna dels såg värdet i undervisningen men även hur det påverkar dem och de i sin tur samhället.

Sista lektionen (se lektion 11 nedan) innan slutuppgiften fick eleverna arbeta utifrån en enkel checklista. Eleverna i nian fick repetera formen om de behövde medan åttorna fick en mer styrd genomgång av formen för krönika då de bara mött den en gång tidigare. Vi gjorde också en tankekarta tillsammans på tavlan i samtliga klasser. Jag valde två olika strukturer, dels en traditionell och dels en skrivram som är en ny struktur för mig.

Tankemodeller utifrån behov där förväntningarna är desamma

Mina erfarenheter under åren har gett mig en rad insikter i hur explicit jag måste vara med mina elever för att de ska få tankestrukturer med sig. Det jag tidigare förväntande mig att eleverna hade med sig från tidigare år måste jag nu lägga större fokus på. Ibland upplever jag det som frustrerande men då jag ser resultaten och hur ovana skribenter kan bli självständiga skribenter genom att visuellt hänga upp sina tankar inser jag att det är mödan värt. Det är också en modell som jag lägger till om det behövs och inget som är givet att alla får på en gång. Undervisningen talar om för mig vad som behövs.

Undervisning ska byggas utifrån behov och inte efter att alla elever förväntas vara stöpta i samma form. För mig handlar det ytterst om att inte sänka förväntningarna utan att istället ge anpassningar och stöd i undervisningen. Detta gör att vi inte behöver tänka i former av att erbjuda E-uppgifter utan alla elever kan prestera utifrån sin förmåga och nå så långt som möjligt. Ibland möts man av önskemål om att skala av uppgifter för att bara få E, men för mig går det helt emot vad undervisning går ut på. Anpassningen är inte att ta bort utan att istället lägga till stöd för att kunna delta. Det är inte helt lätt när vi arbetar med många olika behov men genom undervisningen kan jag som lärare återigen få de svar jag behöver för att konkretisera undervisningen.

Skrivram

Skrivram

Stöd för tankar

Då jag även ville få in referatteknik och källanvändning fick eleverna även leta stöd för sina tankar i de texter vi läst. Det är något eleverna får göra ganska ofta i min undervisning och det ger eleverna goda möjligheter att sökläsa och tänka kritiskt kring text. Nästa gång jag genomför denna planering i undervisningen kommer jag även att ha en del elevexempel att visa på som kan ge stöd för tankeprocessen innan skrivandet, men på grund av elevens upphovsrätt kan jag inte dela dessa med er.

Jag lägger också mycket tid på att ge respons på elevtexter som kan konkretisera vad som utvecklar skrivandet. Det är genom responsen som jag kan rikta individuell feedback utifrån det behov respektive elev har. Även här vet jag att elever ofta tänker att de ska göra något fort för att höja sig men kunnandet måste även här nötas och befästas och visas först nästa gång skrivandet sker. Just den här gången fick eleverna först läsa och ge respons på varandras texter först men om du vill veta hur jag arbetar med respons kan du med fördel läsa det här inlägget som ger dig vetenskaplig grund för textbearbetning – Respons på elevtexter – vad, när, var, hur och varför ger jag den?länk till annan webbplats

Avslutningsvis fick eleverna lyssna på den lilla dikten en vit liten strumpa, som du kanske har hört framföras på Postkodmiljonären, och sedan själva skriva en dikt om de ville för att ge utrymme för skönlitteraturen och den obundna formen. Detta hann jag dock inte med att genomföra i samtliga grupper då undervisningen kom emellan i vissa grupper och jag ville få med elevernas frågor. Då får man helt enkelt ändra om, stryka eller lägga till. Min avslutande fråga till er blir således:

Hur gör du undervisning som tar hänsyn till att skapa delaktighet utan att styra den för mycket?

Mer inom ämnet

Här nedan finns lektionsmaterialet:


Annika Sjödahl

Lärare i svenska och engelska på högstadiet. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla