Empati – en kognitiv förmåga att utveckla

Psykologiprofessorn och IT-experten Sherry Turkle talar om en empatikris, som hon menar har uppstått på grund av vårt digitaliserade samhälle. Hon anser att i vårt digitaliserade samhälle blir våra samtal allt ytligare.

En förklaring, enligt Turkle, kan vara att ungdomarna tillbringar allt mer tid på nätet och som en konsekvens, allt mindre tid till att faktiskt prata med varandra i det verkliga livet. Om detta stämmer så borde skolan ta det på allvar.

I samtalet om IT i skolan finns ett stort fokus på olika förmågor som våra ungdomar anses behöva i framtiden, och som digitala verktyg förhoppningsvis hjälper dem att utvecklalänk till annan webbplats. Det talas mindre om de förmågor och kunskaper som de eventuellt förlorar i ett allt mer digitaliserat samhälle. Men vi kanske klarar oss utan att kunna slå i en uppslagsbok eller skriva läsligt för hand i framtiden, eller?

Men när Psykologiprofessorn och IT-experten Sherry Turklelänk till annan webbplats talar om en empatikris, som hon menar har uppstått på grund av vårt digitaliserade samhälle, blir i alla fall jag orolig. Hon anser att våra samtal blir allt ytligare och hänvisar bland annat till en forskningsstudie om universitetsstudenters förmåga till empati där resultaten sjunker. En förklaring kan, enligt Turkle, vara att ungdomarna tillbringar allt mer tid på nätet och som en konsekvens, allt mindre tid till att faktiskt prata med varandra i det verkliga livet.

Om detta stämmer är det verkligen något som vi i skolan borde ta på allvar. Empati kan beskrivas som en förmåga att dela en annan människas erfarenheter utan att vara den personen. Den bygger alltså på en förmåga till inlevelse och den ger oss möjlighet att se världen ur olika perspektiv för att få syn på och förstå det annorlunda eller främmande.  Förmågan brukar beskrivas som kognitiv. Den utvecklas alltså genom tänkandet och ska inte förväxlas med känslor som medlidande eller sympati. Även om viljan att förstå andra ofta motiveras av en känsla.  Empati är alltså en livsviktig förmåga i vår globaliserade värld. Dessutom är den grundläggande för den humanistiska vetenskapen. Varför ska vi exempelvis läsa litteratur om vi inte vill eller kan leva oss in i andra människors öden?

Ska vi sluta använda datorer i skolan? Nej, det tycker jag inte, Men vi kan använda dem mer medvetet för att utveckla de kunskaper som läroplanen och kursplaner föreskriver. I historieämnet är empatibegreppet exempelvis en vedertagen del av undervisningen som behandlas i kommentarsmaterialet till kursplanen. Eleven ska ges tillfälle att möta människors berättelser och de kan därmed leva sig in i förhållanden och värderingar som rådde förr.

I historieundervisningen finns också fantastiska möjligheter att utveckla förmågan med hjälp av det öppna och autentiska skrivande som klassbloggar ger möjlighet till. Titta exempelvis på min revolutionsblogglänk till annan webbplats eller på Lars Santelius Northeimdagböckernalänk till annan webbplats. Eleverna i klassen spelar ett slags rollspel där de får skriva dagbok som en fiktiv historisk person som genomlever ett skeende, typ franska revolutionen eller andra världskriget. De utvecklar förmågan till empati när de måste förhålla sig till många olika berättelser på bloggen, där ett skeende skildras ur olika perspektiv. De får kunskap om historien med hjälp av varandras upplevelser. De får också se hur jämnåriga beskriver och förklarar skeenden. På köpet blir eleverna förhoppningsvis skickligare på att hantera den digitala vardag som de lever i. 

Om du är verkligen vill fördjupa dig i det historiska empatibegreppet kan du alltid läsa min lic-avhandling. Elever skriver historia på bloggen, Undervisning, literacy och historiemedvetande i ett nytt medielandskap.länk till annan webbplats

"Romanen lärde oss känna inlevelse med andra människor och Internet håller på att lära oss motsatsen"länk till annan webbplats, skriver Håkan Lindgren i SvD apropå debatten om näthat.  Tanken svindlar. Vad händer om vi slutar läsa? Finns det andra sätt att utveckla empati och kan man motverka näthat med hjälp av empati? I förra inlägget skrev jag om vikten av att utveckla den kognitiva förmågan till empati i skolan för att motverka ytliga oempatiska samtal.. Ämnet känns verkligen aktuellt.

Det är lätt att blanda ihop empati med olika känslor som motiverar viljan att leva sig in i någon annans öde. Men empati är alltså en kognitiv förmåga som man kan välja att använda för lära sig något om andras situation genom att man sätter sig in i deras erfarenheter och att man förmå se en fråga ur olika perspektiv.För att förstå begreppet har jag haft stor hjälp av den amerikanska historiedidaktikerna Keith Barton och Linda Levstik som i boken Teaching History for the Common Good, reder ut begreppet.

Keith Barton är för övrigt en av mina absoluta favorithistoriedidaktiker och han förtjänar ett eget blogginlägg, tills dess finns det en bra intervju med honom i Pedagogiska magasinetlänk till annan webbplats.

Tillbaka till empatin. Barton och Levstik menar att historisk empati kan delas in i två underkategorier, empathy as perspective recognition och empathy as caring Medan empati som perspektiv på det främmande kräver att eleverna försöker sätta sig in i det annorlunda, kan de hitta empathy as caring i sina egna känslor och tankar. På så vis kompletterar och stödjer de båda sidorna av empatibegreppet varandra. Men det är empati 


Cecilia Johansson

Forskare och lärare i svenska, historia och geografi på högstadiet

Mejla