Sluta använda sporter…

..och föreningsidrotter för att nå målen i Idrott och hälsa. Minska i alla fall användandet.

Publicerad Av

Nu fick jag er uppmärksamhet? Återigen vill jag påpeka att jag älskar idrott och sport. Men är det verkligen nödvändigt att använda sig av dessa idrotter och sporter som metod för att nå målen i idrott och hälsa. Jag är tveksam. Låt mig få utveckla mina tankar innan ni skäller på mig samt förtydliga vad jag menar med idrotter och sporter.

Argument 1

Jag skulle älska att ta hand om t.ex. min kondition genom att spela fotboll nu i mogen ålder. Men tyvärr funkar det inte vare sig med livets pussel eller fysiologiskt. Det är ganska svårt att 3 ggr i veckan stämma träff med 14-22 likasinnade för en vänlig match fotboll. Jag har försökt spela lite matcher i division 5 men där känner jag att min snabbhet inte räcker till samt att skaderisken är stor. Därför får jag som många andra välja andra metoder för underhålla min kondition som alla vet är en färskvara. Då blir min fråga hur många tar hand om sin kondition i vuxen ålder genom att spela fotboll, innebandy och basket?

Argument 2

De blir ett större glapp mellan de som brukar kalla sig själva som ”inte sportiga” och ”sportiga”. De sportiga tar för stor plats och kör över de ”osportiga”.

Lake (2001) har i en studie i England undersökt ungdomars inställning till sport, idrottsundervisning och träning. Undersökningen fokuserade på̊ elever i åldrarna 16-18 år. Lake konstaterar att moment som inkluderar tävling och/eller lagidrott är en starkt motiverande faktor för ungdomar som redan har ett idrottsintresse och är aktiva idrottsutövare i liknande sporter själva. De beskriver tävlingsmomenten och lagandan som de drivande anledningarna till deras intresse och motivation. Samma faktorer fungerar som starka incitament till att inte delta alls för elever som inte är aktiva lag- och/eller tävlingsportutövare. Dessa elever upplevde istället att lagsport och tävlingsmoment enbart bekräftade för dem att de inte var bra nog, och att lagandan exkluderade dem. Det förefaller vara ett moment 22 för idrottsläraren, hur denne än gör kommer det finnas grupper i klassen som kommer tycka sämre om idrottsundervisningen på̊ grund av detta.

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/31553/1/gupea_2077_31553_1.pdflänk till annan webbplats

Nu tänker ni att de är upp till lärarna att stävja men tyvärr lyckas vi inte allt som oftast med detta, annars skulle det inte finnas så många minnen av idrott och hälsa som det nedanför

Mig och alla andra som spenderat sina 12 grundskole- och gymnasieår med att helhjärtat hata skolgympan. Vi som varken fick extra energi eller ökad koncentrationsförmåga utan snarare ångest inför att bli vald sist i fotbollslaget eller att behöva ta skydd när de tuffa killarna sköt sitt hårdaste i spökboll. Vi som försökte vårt allra bästa men ändå inte fick mer än godkänt (och därmed ett lägre snittbetyg). Vi som hellre skulle dött än haft ännu mer gympa i skolan.

Jag hade tänkt ta fajten om skolgympan men så hamnade jag igår kväll i en intressant twitterdiskussion med en idrottslärarelänk till annan webbplats på gymnasienivå. Hon hävdade att tiderna har förändrats. Att läroplanen anpassats för att minska andelen bollsport och för att låta alla elever ta plats och hitta sin motionsform för framtiden. Jag vet inte om det stämmer eftersom jag (tack och lov) för länge sedan passerat skolidrottsåldern, men jag hoppas.

http://vagentillcannes.dagensmedia.se/2015/05/04/1000-timmar-skolidrott-nej-tack/länk till annan webbplats

Jag kontaktade personen som skrivit detta och tyvärr så hade idrottsläraren fel. Det fanns ingen ny läroplan hen hade en läroplan från 94 och senare och borde alltså redan märkt av denna skillnad. Texten är tagen från ett debattinlägg mot #1000 timmar mer idrott i grundskolan, och där tycker jag hela debatten är fel. Det är inte kunskapsämnet idrott och hälsa som behöver mer klocktimmar utan barnen/ungdomarna som behöver få mer fysisk aktivitet/pulshöjande aktivitet för att pga inaktivitet inte nå så låga konditionstal att det medför större risk för folksjukdomar (se tidigare blogginlägg "Vad ger level 10 shuttle 9 på beep-testet för betyg?").

Kunskapsämnet och hälsoämnet idrott och hälsa har på de allra flesta grundskolor minst 2st 60 minuters lektioner i veckan vilket på 9 år bör räcka för att nå de kunskapsmålen som finns om man jobbar efter kursplanen. Tycker även det vore bra om det i gymnasiet antigen blev obligatoriskt med idrott och hälsa 2 och/eller att man även där la till pulshöjande aktiviteter. Jag tycker man slarvigt uttrycker sig om mer idrott i skolan istället för att påpeka att det är mer pulshöjande aktiviteter som behövs. Här kommer ett tips om en föreläsning jag tror är intressant och som tar upp just detta och även den positiva effekt den har på inlärning.

http://www.teamkoncept.se/länk till annan webbplats

Jag återgår till personen som var emot #1000 och många andra likasinnade, de beskriver en kamp att efter skolan försöka hitta tillbaka till någon form av rörelseglädje. Detta hittar de allra flesta så småningom i det de förklarar som ett jobbigt motiverande "friskis" pass där man själv utifrån sina egna kropp presterar och har roligt i en pulshöjande aktivitet, inte i en sport eller idrott.

Jag påstår inte att föreningsidrottens värderingar eller pedagogiska upplägg är fel för det forumet, men att tro att man kan nå ämnet idrott och hälsas mål med ett upplägg som i stor utsträckning efterliknar föreningsidrottens verksamhet är att göra det väldigt enkelt för sig, enlig mig. Flera studier visar att bollspel är det moment som dominerar undervisningen i ämnet. Men varför är det så? Vilka av läroplanens mål vill man nå genom bollspel eller andra ”tävlingsinriktade” inslag i undervisningen? Är det så att lärare i idrott och hälsa, i enlighet med läroplanen, gör medvetna val av arbetsmetoder med genomtänkta mål i samtliga undervisningsmoment? Och om vi inte gör det... begår vi då inte tjänstefel?

Citatet är taget ur rapporten "Måste man spela basket" och är en praktiknära forskning inom ämnet idrott och hälsa. Jag kom i kontakt med den då jag började undervisa på gymnasiet 2010 och är skriven av min dåvarande rektor Jens Grönlund. Han skickade även mig på besök till den skola han jobbade på när han skrev rapporten och det har format mig mycket i min yrkesroll och det är jag tacksam för. Rapporten i sin helhet finner ni härlänk till annan webbplats. Jag rekommenderar en genomläsning än fast det är lpo94.

Jag tycker att det är mer åt gruppträningshållet, styrketräningsmetoder, konditionsmetoder, hinderbanor, gymnastik och danser mm. vi behöver styra undervisningen åt samt att lärarutbildningen mer fokuserade på detta när de utbildar blivande lärare så att de kan vara proffs på träning och skapa roliga lektioner och agera som motvikt till den allt för utseendefixerade fitness- och pt-världen.

Här kommer ett exempel på en minst sagt pulshöjande lektion. 

Argument 3

Jag skulle häromdagen värma upp inför ett styrkepass med hopprep. Då jag var i en ganska liten lokal tyckte jag det vore ett lekfullt och effektivt sätt att värma upp på. Men med samtliga fem klasser fick vi avbryta och lägga ifrån oss hopprepen då det blev för svårt för ganska många, inte alla men tillräckligt många för byta strategi. Övningen blev av för komplex karaktär och därför ett hinder att få upp pulsen så att uppvärmning blev effektiv. Jag började förra året ge eleverna i uppgift att träna och filma in kullerbytta, handstående, handstående nedrullning, flåkatt osv. och märkte att detta var väldigt svårt för de allra flesta.

Till och med de motoriska grunderna är det många som får kämpa med även på gymnasienivå. Varför då slänga in en boll och göra det ännu mer komplicerat. Man börjar inte räkna ekvationer innan man kan de fyra räknesätten

http://www.gymnastik.se/ImageVaultFiles/id_14050/cf_418/Rollups_tryck_webb.PDFlänk till annan webbplats

Detta kanske beror på att de inte tränat tillräckligt på detta i grundskolan. Jag märker dock en skillnad på eleverna beroende vilken kommun de kommer ifrån. Som tur är det ganska många från den egna kommunen som verkar fått en bra grund. Utöver denna brist på förkunskaper får jag allt för många elever som under 9 års idrottsundervisningen aldrig hört orden ergonomi, rörelseapparaten och puls till gymnasiet. Med tanke på kunskapskraven för åk 9 har jag svårt se att man hinner med att slänga bort lektioner på att lära sig regler i boboll.

Hur blir det med alla duktiga fotbollsspelare och idrottare då? Blir de inte understimulerad? Tvärtom de verkar vara så specialiserad idag så många av dem får också kämpa med detta, och jag tror om det övar och blir bättre på grunderna kommer även det påverka deras idrottsprestationer positivt. Vi kan ta Real Madrid som exempel och spelare som Ronaldo och Sergio Ramos. Jag tvivlar på att dessa herrar har problem med att slå en kullerbytta eller stödja sin kropp i ett hand stående.

Avslutningsvis måste jag erkänna att visst utövar vi idrotter på mina idrottslektioner. Men aldrig fotboll för fotbollens skull utan som metod att träna kondition. Detta tryckte även Jens Grönlund (min tidigare rektor) på, skillnaden mellan mål och metod, men om man frågar några elever vad de skulle lära sig på dagens idh säger de allt för ofta namnet på den idrott de höll på med (alltså metoden ).

I slutet av åk 1 har mina elever en uppgift att lägga upp träning. Väljer man då kondition och kan spela fotboll och använda det som en metod att träna konditionen dvs hålla pulsen i ett intervall då konditionen förbättras så kan man göra det med likasinnade. De som inte kan det erbjuds gruppträning av någon form eller konditionsapparater på gym eller att gå ut i naturen, slå på funbeat och slå sina tidigare tider.

Metoden får aldrig bli viktigare än målet/syftet/kunskapen och jag tror det blir så om man använder sig av för mycket föreningsidrott metoder.

Metoderna skall vara relevanta för elevens livslånga hälsoarbete samt appellera till alla elever. De som gillar sporter och idrotter gillar oftast att träna i allmänhet.

Skillnaden i kunskapskraven på grundskolan och gymnasiet gör att man kan skära ner på idrotter och sporter på gymnasiet i en större utsträckning.

GR: Eleven kan delta i lekar, spel och idrotter som innefattar sammansatta motoriska grundformer i olika miljöer och varierar och anpassar sina rörelser till viss del till aktiviteten

GY: Eleven kan med goda rörelsekvaliteter genomföra en bredd av aktiviteter som utvecklar den kroppsliga förmågan


Daniel Gomejzon

Idrottslärare

Mejla