Lärarstudenter: dåliga, sämre eller sämst?

I våras ville regeringen införa ett krav på minst 0.5 poäng på högskoleprovet för att komma in på lärarutbildningen. Igår kontrade socialdemokraterna med ett krav på 0.9 poäng och ett betygsvärde på minst 14.0. Det ska också vara obligatoriskt med ett lämplighetstest för att komma in. Har valet blivit en tävling i vem som tycker lärarstudenterna är sämst?

Publicerad Av

Missförstå mig rätt. Vi ska locka de bästa studenterna till lärarutbildningen. Det som de politiska partierna har missförstått är kvaliteten på de lärarstudenter vi redan har och svårighetsgraden på den utbildning vi går på.

Att man kan slumpkryssa sig in på lärarutbildningen betyder inte att alla lärarstudenter är oduglingar. Jag och många andra hade toppbetyg från gymnasiet. Vi valde läraryrket trots lönen och arbetsförhållandena. Trots att vi kunde komma in på andra utbildningar med högre status. Varför? För att vi brinner för yrket.

Att man kan slumpkryssa sig in betyder inte heller att den som gör det klarar utbildningen. Vem som helst klarar inte en akademisk utbildning. Visst kan man diskutera hur VFU skulle kunna få högre status och kvalitet och hur utbildningen skulle kunna få en starkare koppling till yrket. Det skulle i vissa fall kunna ställas högre krav. Men många lärarstudenter läser sina ämnen tillsammans med andra program. Jag läste exempelvis all statsvetenskap tillsammans med studenter på flera andra utbildningar där det ingår statsvetenskap. När man, som Magdalena Andersson, tror att de lärarstudenter som slumpkryssat sig in på utbildningen klarar den utan svårigheter underkänner man inte bara kvaliteten på lärarutbildningen utan också på en rad andra utbildningar på våra universitet och högskolor.

När det gäller lämplighetsprov så pågår försöksverksamhet på flera utbildningsorter. Varför kan vi inte vänta med att se vad försöken ger för resultat innan vi bestämmer om vi ska ha det eller inte? Annars är det ju ingen poäng med att ha försöksverksamhet.

Det jag saknar i debatten kring kraven på de som söker till lärarutbildningen är verklighetsanknytning och omtanke om individen.

Det finns bara ett sätt att få fler att söka sig till läraryrket - och stanna kvar. Lön och arbetsförhållanden måste bli bättre. Utbildningen kan bli hur svår som helst, hur bra som helst, locka mängder med toppstudenter. Men en lärarexamen är ingen garanti för att man verkligen börjar jobba som lärare och stannar i yrket i många år framöver. Det är hög lön och bra arbetsförhållanden som får fler att söka sig till läraryrket och stanna i det.

Omtanke om den som går en utbildning den inte klarar av lyser med sin frånvaro. Den som inte klarar utbildningen ska inte ta examen, men vi måste se till att det finns kontrollsystem som fungerar för att upptäcka dem tidigt. Så att de kan få en ärlig chans och stöd att klara utbildningen och hålla lika hög kvalitet som de med toppbetyg från gymnasiet i slutet av utbildningen. Så att de eventuellt kan få inse tidigt att de kanske bör fundera över att hoppa av utbildningen. Innan de dragit på sig stora studieskulder.

Om jag var politiker skulle jag vara försiktig med att underkänna lärarstudenterna. För många av oss har valt läraryrket trots att vi hade kunnat söka oss till andra yrken. För att vi brinner för yrket och för eleverna. Men om lönerna inte blir högre och arbetsförhållandena inte blir bättre, då kommer vi att fortsätta vara för få. Då bör man hålla eldsjälarna högt och hantera dem varsamt, för det är de enda lärarna svensk skola får.


Elina Rensfeldt

Lärare i samhällskunskap och historia. Tidigare engagerad student och ordförande för Lärarnas Riksförbunds studerandeförening LR Stud 2014-2015.

Mejla