Hur ”varför” blev den lättaste frågan

Jag minns det så väl; den där dagen för nästan ett år sedan då jag fick mitt antagningsbesked. Jag loggade in med hjärtat i halsgropen på antagning.se och möttes av en grön liten text som meddelade att jag var antagen till Ämneslärar­­­utbildningen för grundskolans årskurs 7-9. Jag tackade ja och sköt iväg datorn med en liten knuff och tillhörande kvävt utrop.

Publicerad Av

Jag och många andra annonserade ut våra framtida karriärplaner på diverse sociala medier den dagen och med många glada hejarop från vänner och familj, började faktumet sjunka in. Lärare skulle jag alltså bli.

Det dröjde dock inte länge förrän verkligheten kom ikapp mig, de glada hejaropen byttes snabbt ut till frågan jag idag är så van vid att besvara; Varför?

– Varför ska du bli lärare, och i högstadiet, nej det är ju ett mardrömsjobb och se på den dåliga lönen!

Ja, den frågan kan man ju verkligen ställa sig. Varför lärare? Det där yrket som det nästintill dagligen skrivs och talas så illa om i alla slags medier. Lärarkåren går på knäna, PISA- resultat som förklarar att svenska skolan har gått i graven, det fria skolvalet tillsammans med alla dess baksidor och privatskolor som går i konkurs. Listan kan väl göras längre. Visst finns det mycket att önska av det svenska skolsystemet. Men trots detta är det något som gnager, jag har svårt att föreställa mig samma fråga ställd till, låt oss säga en blivande sjuksköterskestudent:

– Varför vill du hjälpa till att vårda och rädda människors liv?

Trots detta är den skeptiska varför-frågan alltid fullt legitim till mig:

– Varför vill du hjälpa till att skapa Sveriges framtid? Är det värt det?

Men tillbaka till frågan. Ja, varför? När jag ansökte till lärarutbildningen drevs jag väl inte av något inre altruistiskt kall, där jag ville dedicera mitt liv till utbildningsväsendet. Men, visst fanns det något där som drev mig till att söka till lärarutbildningen ändå?

Varför-frågan följde med, i stort sett obesvarad, till det tillfället jag för första gången fick pröva mina vingar som lärare under min praktik. Där och då föll det på plats.

Svaret?

För att jag gillar skolan, jag gillar att vara kunnig, jag gillar rollen som ledare och framför allt, för att det är så himla roligt! Att få möta elever och ges chansen att vara en del av deras lärprocess och utveckling är ett privilegium som gör att jag längtar efter examen och att få börja jobba som lärare.

Varför-frågan är inte längre ett problem. Jag ser fram emot den nu; att få tala om mitt framtida yrke och allt vad det innebär, att få ge andra en positiv bild av lärarprofessionen. Jag kan med stolthet berätta att jag har motiverat både en och annan att fundera och sedan söka sig till lärarutbildningen. Och hur har jag det?

Jo, det började med en tveksam fråga ställd till mig; Varför?


Ellen Malcolm

Studerade till gymnasielärare i svenska, engelska och svenska som andraspråk årskurs 7-9. Tidigare engagerad i LR-stud.

Mejla