Att leva som man lär

En lärarstudent i vårdyrket

Likt för så många andra studenter runtom i landet innebär inte sommaren semester för mig. När skolan tar paus knegar jag vidare på ett 100-procentigt sommarvikariat för att dryga ut studentkassan inför det kommande läsåret. Jag har hamnat på hemtjänsten; där dagarna ägnas åt att hjälpa människor att klara av sin vardag hemma.

Publicerad Av

I praktiken innebär det att jag hjälper till med mediciner, toalettbesök, duschar, blöjbyten, tvättning, städning och kanske det viktigaste av allt; en social närvaro som så många fler än vi tror, saknar och behöver. Allt som oftast är jag på språng, till fots eller bakom ratten. Ständigt på väg till nya människor med nya behov och rutiner. Tiden är knapp och arbetspassen är förlagda under både kvällar och helger. Jag ser hur mina erfarna kollegor lärt sig att arbeta med knappa resurser under obekväma arbetstider. Liksom skolan så har inte vården det bästa av rykten men jag insåg dock tidigt att det fanns mycket för mig att lära under denna sommar, inte minst i rollen som framtida pedagog.

Många av de jag möter under min arbetstid närmar sig livets slutskede. De har varit med om mycket; salig lycka liksom bottendjup sorg. Kärlek och hat. De har strävat, jobbat, avancerat och pensionerats. Drömt och fantiserat. De har antagligen fumlat i mörkret med någon speciell, druckit för mycket vin vid en fest och skämts dagen efter, de har fått se både städer och stränder. De har levt och upplevt.

Jag möter alltså dessa människor dagligen just nu, vilket får mig att begrunda mitt yrkesval där jag tvärtemot detta får möta människor precis i livets början. Då viktiga beslut tas och identiteten utforskas. Jag tänker att det finns mycket kunskap att ta tillvara på under denna sommar. Om hur bemötande och respekt är viktigt, om hur ett leende och lite omsorg kan förgylla en dag. Jag inser att vi människor trots ålder egentligen aldrig förändras. Vi behöver samma saker vid 14 år som vid 74; vi behöver känna oss delaktiga och sedda, accepterade för de vi känner att vi är. Vi behöver vara en del av ett positivt sammanhang.

Som lärare får man det stora förtroendet att förvalta och utveckla något av det viktigaste en människa i början av sitt liv äger. Kunskap och tankeverksamhet. Förmågan till reflektion och argumentation. Kapaciteten till att se nya vägar, möjligheter och perspektiv. Som lärare bygger man grunden inför det som en dag blir dessa visa(re) äldre människor. Det är just därför denna grund är så oerhört viktig. Skolan ska inte bara bygga en stabil kunskapsgrund utan också en stark emotionell trygghet samt utveckla en moralisk kompass.

Så vad är den viktigaste insikten av de alla denna sommar? Jo, att yrken som möjliggör dessa nära möten människor sinsemellan, unga som gamla, är bland det mest fantastiska som man kan ägna sina dagar åt.


Ellen Malcolm

Studerade till gymnasielärare i svenska, engelska och svenska som andraspråk årskurs 7-9. Tidigare engagerad i LR-stud.

Mejla