Vilka ska vicka?

En krönika om pedagogisk XP

Först hoppar du runt lite varstans som en jourhavande präst i hemkommunen med omnejd. Sen erbjuds du två veckor i sträck på en skola, och sen två till, och sen får du frågan om vad du har för dig resten av hösten.

Publicerad Av

Jag och en åttaåring har skrikit varandra rakt i ansiktet.

Jag har flertal gånger fått frågan om huruvida jag är en dvärg eller inte. 

Jag har gjort hälften av barnen saliga och hälften av barnen förskräckta när jag har fått i uppdrag att gå in på förskolan utklädd till tomten. 

Ni vet, sånt som en gör när en vikarierar via en kommunal vikariepool. Först hoppar du runt lite varstans som en jourhavande präst i hemkommunen med omnejd. Sen erbjuds du två veckor i sträck på en skola, och sen två till, och sen får du frågan om vad du har för dig resten av hösten. Så kom det sig att du stannade på den där skolan i ett halvår, som vikarierande fritidspedagog på låg- och mellanstadiet. På dagarna assisterade du lärarna, och när skoldagen var slut fanns du där på fritids. Du fick planera aktiviteter, pyssel, och utflykter.

Ni som spelar spel, vare sig det är tv-spel, datorspel eller rollspel - känner till begreppet erfarenhetspoäng, experience points, XP. XP används oftast inom spel som enheter för att mäta erfarenhet, som en belöning för att nå ett visst mål, överkomma en viss utmaning, eller fullfölja ett visst uppdrag. Det var som vikarie som jag började samla mina pedagogiska XP.

Nåväl, en började ju inte med två fullständigt tomma händer à la borgerlig dröm; sen högstadiet hade jag samlat pedagogisk XP genom att vara verksam i dramagrupper där jag var bland de äldsta av deltagarna, hjälpt till vid konfirmationsundervisning, samt hållit i studiecirklar i bild och teater. Hursomhelst, det var först genom den stadiga vikarietjänsten som jag började fylla min pedagogiska pengabinge, min didaktiska depå, mitt lärarlager.

Ett tydligt tecken på att jag hade vistats länge på min vikarietjänst var när en fritidspedagog viskade till mig i förtroende att hen var så trött på de där vikarierna som de tar in ibland - varpå jag fick påminna hen om att jag faktiskt tekniskt sett var en vikarie! Men hen hade blivit så van vid mig att hen såg mig som en kollega. Level-up.

Ett halvårs tjänst tog slut. Jag fortsatte vikariera i hemkommunen med omnejd, från förskolan till högstadiet, med uppdrag på upp till tre veckor i sträck på vissa skolor. En ny höst anlände, såsom höst har för vana att göra, och jag påbörjade min nuvarande utbildning vid Örebro universitet: ämneslärarprogrammet med inriktning mot gymnasieskolan, med svenska och engelska som ämneskombination.

Parallellt med studierna ämnade jag att fortsätta vikariera som lärare, fast i Örebro kommun. Vid kontakt med kommunen ställdes dock krav på mig som inte ställts förut: dels bevis på att jag verkligen studerade till lärare, samt att jag hade avklarat minst en kurs i verksamhetsförlagd utbildning. Jag försökte vifta med mina XP från min tidigare tid som vikarie, men rätt skulle vara rätt.

Såhär i efterhand kan jag se hur min hemkommun gick emot vår fackliga agenda när de anställde mig som vikarie, då jag var obehörig, och hur Örebro kommun agerade helt rätt som bad mig bekräfta mina påbörjade studier. LR Studs åsiktsdokument Livslångt Lärande berättar under rubriken 5.1 Lärarprofessionen att behöriga vikarier ska sättas in vid frånvaro av lärare, och att personer som tillåts vikariera ska vara behöriga eller inskrivna på motsvarande utbildning, dessutom ha fullgjort fyra terminer.

Fram tills idag har jag fortsatt att samla pedagogisk XP: genom den VFU som ingår i mina studier, genom fortsatt vikarierande i grundskola och numera även folkhögskola, och genom andra pedagogiska verksamheter såsom kolloverksamhet och workshops i bild och poesi. När jag befinner mig i skolsfären för att plocka dessa poäng, är jag numera behörig, eller tekniskt sett obehörig men med motsvarande utbildning påbörjad. Likt förbannat lyfter jag titt som tätt min tid som obehörig vikarie i min hemkommun.

När jag var liten, eller snarare mindre, gillade jag när Spindelmannen-tidningarna körde spännande What If?-berättelser. What if Punisher had killed Spider-Man? Berättelserna utspelade sig i alternativa diegeser där alternativa händelseförlopp utforskades. Så vi kör en What If?-berättelse: hade jag hanterat mina studier på lärarprogrammet lika bra utan den pedagogiska XP som jag anförskaffade mig via obehörigt vikarierande? Hade jag kunnat kontextualisera och exemplifiera teorin under kursen i utbildningsvetenskaplig kärna; eller kunnat föreställa mig didaktiska situationer och val; eller känt mig lika säker i mitt bemötande med barn, ungdomar, kollegor, och föräldrar; eller ens till syvende och sist bestämt mig för att bli lärare?

Måhända hade min alternativa What If?-berättelse slutat tvärt med att jag blivit vettskrämd första VFU:n, vid insikten av att hela den här lärarprylen innefattar fenomenet barn! Den reaktionen förekommer nämligen bland lärarstudenter, det är nog därför som vår första VFU ligger där och lurar redan i första terminen, som ett test för de som inte har någon pedagogisk XP sen innan. Ibland har jag funderat på om en skulle kunna efterfråga pedagogisk XP när personer påbörjar lärarutbildningen. Jag vet fritidsledarutbildningar på folkhögskolor som frågar vid antagningsintervjuer om ansökande har pedagogisk XP - och om svaret är nej, ber de vederbörande att skaffa sig lite XP och sen återkomma. En del kanske skaffar det via verksamheter som inte nödvändigtvis är inom skolan, jag nämnde tidigare kollo och studiecirklar, en del kanske skaffar det via sport eller föreningsliv. Men för en del kanske det inte finns möjlighet till det. För en del kanske det inte heller går att skaffa sig en obehörig vikarietjänst i sin hemkommun. Det är väl inte ens önskvärt, eller hur?

Nej, vikten av att de som jobbar inom skola har rätt behörighet är något som jag knappast behöver betona. Men  likt förbannat kommer jag ju som sagt på mig själv med att ta upp den där tiden som obehörig vikarie, den tid då jag samlade min första bunt med pedagogisk XP, den tid som fick mig att välja läraryrket, den tid som än idag hjälper mig på vägen till det yrket.

Pedagogisk XP i all sin ära, men på vems bekostnad har jag införskaffat mina poäng? De barn som jag var vikarie för fick inte någon professionell, utbildad och behörig lärare, eller ens någon som påbörjat motsvarande utbildning. De fick en god vilja, leklust, fantasi, ett intresse för teckning, litteratur, och monster - samt några pedagogiska XP som skramlade i botten av ryggsäcken. Några av dem hade kul, rentav riktigt lattjo-lajban, och uppskattade mig. Tro mig, sånt glömmer en inte. Men några av dem hade behövt mer än bara en lekfarbror, de hade behövt någon som var professionell, utbildad, och behörig. Barnen förtjänade så mycket mer.

Nu när jag har drivit den här grejen med pedagogisk XP rätt långt kanske ni till och med visualiserar dem, kanske som kunskapsäpplen. Isåfall är en del av de äpplena pallade. Pallade från en vikarie som barnen förtjänade: en professionell, utbildad, och behörig vikarie.


Erik Malm

Studerade till gymnasielärare i svenska & engelska. Tidigare engagerad i LR Stud.

Mejla