Tankar i sjukdomstider

När corona tar sig in i vår vardag är inget sig likt och det blir mycket att fundera över. Går det ens att ha slöjd på distans?

Lite kli i halsen precis när dagens första lektion ska starta. Inbillning, eller? För säkerhets skull ett medvetet avstånd till eleverna och en uppmaning till dem att göra det samma sinsemellan. Snabbt byte till nästa grupp och jodå, när jag fick tid att känna efter fanns det där kliet kvar i halsen.

Jag gjorde så som vi blivit uppmanade av såväl Folkhälsoinstitutet som av den egna ledningen i staden. Jag ställde in resten av dagen och gick hem. Det känns mycket märkligt, lite som den inbillade sjuka liksom. Men det ger ju tillfälle till eftertanke.

Innan jag fattade att jag borde gå hem hem blev det mycket snack med eleverna om distansundervisning, coronasmitta och klimatförbättring på grund av stängda gränser och inställda resor. Samtalen var inte på något sätt fyllda med panik eller ångest, tvärtom var det någon som upplevde miljön i skolan som stressande och tyckte att ångesten hade lättat i och med att möjligheten att få arbeta hemifrån kanske väntar om hörnet. En elev menade att får jag bara jobba hemma kan jag ta allt med mer ro och hinna tänka.

Det var färre elever på plats i salen idag och jag hann med att lyssna, ställa frågor och diskutera med dem på ett sätt som jag inte gör under en vanlig lektion och det märktes att det finns ett uppdämt behov hos ungdomarna av att ha någon att prata med om det som inte har direkt med ämnet att göra.

Tonåringar är ju så där fantastiskt kloka och jag tänker att en positiv sida av allt prat kring den här pandemin är att alla nu tvingas stanna till, bryta vanor och tänka i nya banor. Kanske blir det på riktigt med digitaliseringen nu, kanske blir de digitala verktyg vi haft ett bra tag nu verkligen en hjälp i det pedagogiska arbetet och inte bara något många känner att de måste klämma in med ett skohorn?

Hur ska vi kunna ha slöjd hemma? Tror du att alla har en symaskin?


Eleverna undrade till en början om det ens skulle gå att arbeta med slöjd om det blir så att skolorna tillfälligt ska stänga men efter att jag berättat hur det skulle kunna se ut fanns det inte några frågetecken kvar hos eleverna.

Det är ju inte så konstigt egentligen att hitta på praktiska saker att göra hemma. Det finns ju till och med ett begrepp för det, hemslöjd. Inte för att det idag används i den meningen med det var ju faktiskt så en gång i tiden. Så klart ska eleverna slöjda hemma!

Att här komma med tips på digitala lösningar för hur man kan bedriva undervisning i slöjdämnet på distans vore att slå in öppna dörrar. Internet fullständigt svämmar över av lärare som generöst delar med sig av alla sina planeringar och tips på lösningar, än mer så under dessa extraordinära omständigheter. Väldigt många slöjdlärare har utforskat att arbeta med digitala redskap och verktyg sedan länge. Vi är väl rustade bara eleverna har internetuppkoppling hemma så att vi kan nå dem med uppgifter, råd och glada tillrop. Jag tror att vi nu har chansen att lura eleverna att hemslöjda på riktigt.

Det som i stället bekymrar mig med fjärrundervisningen är om man stirrar sig blind på datorn som skrivmaskin och fyller undervisningen enbart med teoretiskt innehåll. Att eleverna i de teoretiska ämnena får saker att läsa på, att skriva om och redogöra för, tal att räkna och glosor att öva på är kanske väntat men om de inte ges möjlighet att arbeta med sina händer på schemat tycker jag att det är katastrof. Vi som undervisar i praktiska ämnen behöver fortsätta att ge uppgifter som bryter den teoretiska skoldagen precis som vi gör på schemat i den analoga skolan.

Många lärare tar upp problemet med att hålla koll, dels hålla koll på att det verkligen är eleven som gjort arbetet och dels hålla koll på att eleven gör något alls. Så klart ser jag också svårigheten att ha koll men tänker samtidigt att möjligheten att öva mycket måste gå före möjligheten att bedöma. Jag kan inte se arbetet hemma främst som bedömningsunderlag och redan där har jag landat i ett nytänk för egen del eftersom jag flera terminer nu försökt komma ifrån att från början tänka att det eleven gör ska bedömas. Vi slöjdlärare är krasst sett dessutom ganska vana vid ett magert bedömningsunderlag.

Problemet att hålla koll på att eleverna gör något alls när de arbetar hemifrån, ja det kan ju säkert vara en stor utmaning men jag tänker att om man bestämt sig för att hålla ordinarie schema som vanligt, vilket kommunen jag arbetar gjort då hjälper man eleverna till att strukturen är densamma som de är vana vid. Det är ju även så att jag redan idag har en eller ett par elever som jag i stort sett måste stå bredvid för att de ska komma framåt i sitt arbete men de gör ändå inte det, faktiskt oftast på grund av att de inte har lust. Skolnärvaro och lärartjat gör inte att de når godkänd nivå och jag tänker att det kanske till och med är av godo att byta miljö ett tag? Kanske förändras något, kanske inte? Vårdnadshavare kanske också arbetar hemifrån och har bättre inverkan på arbetsmoralen? Det kan ju också vara så att familjen som tvingas vara i karantän börjar slöjda tillsammans för att lindra tristessen? Vad vet jag.

I händelse av stängning av grundskolan kommer vi slöjdlärare på skolan att arbeta med uppgifter hämtade från Slöjdlexikon. Redaktionen på Slöjdlexikon har arbetat hårt för att snabbt fylla på med uppgifter som går att göra med små medel hemma, Slöjdakuten kallar de avsnittet och läromedlet släpps kostnadsfritt under eventuell hemundervisning, så som flera läromedel generöst valt att göra under omständigheterna som råder för tillfället.

"Keep it simple" har varit instruktionerna från skolledningen och det är precis vad vi gjort när vi helt enkelt samlat uppgifterna från läromedlet i en presentation som vi delar med eleverna. Vi håller oss till för eleverna kända miljöer, de digitala plattformar vi sedan länge rört oss i tillsammans. Eleverna kommer alltså att kunna välja slöjduppgift baserat på vilka material och redskap som finns i hemmet. Man skulle kunna säga att målet är att hitta slöjden hemma- hemslöjden!

Lektionerna kommer att ligga i googlekalendern och vi "ses" i Google meet vid lektionsstart och lektionsslut, jag finns även tillgänglig under hela lektionstiden i meet. Jag kommer inte att ta närvaro i början som jag brukar utan vänta tills slutet av lektionen och låta eleverna en och en berätta vad de gjort under lektionen, för gruppen. Först då sätter jag närvaro. För att hålla koll och ha historik på lektionen kommer jag att ha ett block bredvid mig och notera varje elev som deltar samt göra korta anteckningar om vilket projekt eleven valt samt hur hen redovisar sitt arbete. Det får bli muntlig loggbok ett tag alltså. Faktiskt en vinst i sig då jag tycker att det muntliga redovisandet är svårt att få till under en traditionell lektion.

För att vara förberedd har jag låtit de av mina elever som kan ta med sin slöjdpåse hem, då kan de bara fortsätta på det de har påbörjat i händelse av att redskap finns hemma, annars väljer de bara en annan uppgift i presentationen.

Jag tjuvstartar lite genom att prova att ha fjärrundervisning igång samtidigt som lektionen pågår i salen, då kanske jag kan nå de elever som är hemma för lite snuva men inte är så dåliga att de inte orkar jobba.

Kanske kommer fler att inse att slöjd funkar lika bra om inte bättre hemma, utan stress? Kanske blir detta ett av flera sätt att skapa slöjdande vuxna i framtiden?


Eva Söderberg

Legitimerad lärare i slöjd och svenska, och undervisar textilslöjd i grundskolan. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla