Medfödd kreativitet

... eller goda, grundläggande kunskaper?

Jag tycker att det varit tydligt i de senaste årens samtal om undervisning att den inre kreativiteten ska få ta plats, att alla barn är kreativa och nyfikna och egentligen redan små entreprenörer i sitt eget universum. Att nöta teori som vi i skolan gör tar död på elevers kreativitet.

Det finns ett klipp från ett TED- talklänk till annan webbplats "School kills creativity" som spreds med vindens hastighet för några år sedan och som jag själv lite naivt rycktes med i. Skola som vi kände det var mossigt och trist, ut med det gamla och in med det nya! Sir Ken Robinson har rätt i mycket, det tycker jag fortfarande när jag nu ser om klippet men en sak missade jag då- vikten av teori och kunskaper och att det inte står i motsättning utan det ena är en förutsättning för det andra. Det gick till och med så långt att jag än idag kan ha svårt att säga att något en elev gör är fel. Men jag övar mig.

Vår kursplan är ju relativt luddig i kanterna så det är helt upp till vår egen tolkning huruvida det är viktigt att kunna någon bakomliggande teori eller om eleverna bara ska motivera, resonera och tolka fritt om lite vad som helst. Jag tror att jag under många år som slöjdlärare varit insnärjd i de fyra förmågor som slöjdämnet ska låta eleverna öva; formge och framställa föremål, välja och motivera tillvägagångssätt, analysera och värdera arbetsprocess och tolka estetiska och kulturella uttryck hos slöjdföremål. Jag har vänt och vridit, varit stressad över att "få med allt", styckat sönder och delat in i matriser utan att ha någon kärna som utgångspunkt.

Det står numera klart för mig att jag i varje bedömning måste ha hantverkskunnande i grunden och det är det som är kärnan att utgå från. När hantverkskunnandet saknas är det där vi måste börja bygga. Alltså det må vara hänt att jag inte under en termin kan öva alla förmågor eller bedöma alla kunskapskrav när det inte finns ett kunnande att utgå från. Vi måste börja med hantverkskunskaperna, eleverna och jag. Hantverksteknikerna är händernas ABC och jag tänker att det är omöjligt att förvänta sig att en elev ska kunna läsa skönlitteratur och sakprosatexter med flyt genom att, på ett i huvudsak fungerande sätt, välja och använda lässtrategier utifrån olika texters särdrag (ur kursplan för svenskämnet) om eleven inte ännu lärt sig alfabetet.

På samma sätt kan jag inte förvänta mig att en elev ska kunna på ett enkelt och delvis genomarbetat sätt formge och framställa slöjdföremål i olika material utifrån instruktioner (ur kursplan för slöjdämnet) om eleven ännu inte behärskar grunderna i våra vanligaste hantverkstekniker.

Jag har de senaste terminerna helt valt att fokusera på hantverkstekniker och lagt allt annat åt sidan. Jag har vänt ut och in på mig själv i att försöka konkretisera och avgränsa vad som faktiskt är de kunskaper som kan definieras som grundläggande. Vad som är vårt ABC när det kommer till textila hantverkstekniker, det som alla elever behöver kunna med händerna för att komma från teoretiserandet av slöjdämnet.

I mina planeringar finns varje termin en produkt (ja, produkten är i fokus) som ska tillverkas i en hantverksteknik med alla termer, begrepp och den fakta som behövs för att kunna tillverka produkten. Det tar en hel termin och genom att göra detta får jag också syn på elevernas val, motiveringar, analyser och tolkningar. Arbetet med hantverkstekniken ger alla svar om processen utan att mitt fokus ligger där, att jag inte fattat det tidigare!

”Men det är ju inte hantverkare vi ska utbilda i slöjden i grundskolan!”

Oräkneliga gånger har jag hört slöjdlärare uttrycka ovanstående citat och det har skavt fast jag inte kunnat sätta fingret på hur jag ska hitta motargument. Å andra sidan gissar jag att de svensklärare är många som är fullt medvetna om att deras elever inte kommer att bli författare eller journalister allihop men som framhärdar i att det är viktigt att kunna alfabetet samt de viktigaste skrivreglerna för att kunna gå vidare inom ämnet.

Att eleverna behöver kunna läsa och skriva för att kunna delta i samhället är självklart, detta trots att de inte alla ska försörja sig på det skrivna ordet. För mig är det lika självklart att eleverna bör få en grundläggande kunskap i sina händer så att de kan klara av de allra enklaste och mest vardagliga sysslor, som att sy i en tappad knapp, laga en dragkedja, fixa en stol som vickar och förstå var deras prylar kommer från. Att allting är tillverkat och att de faktiskt kan ta kommandot över sin konsumtion och skapa själva.

Och det är först då, med hyfsade, grundläggande hantverkskunskaper jag tror att glädjen i att uppfinna, experimentera, växa genom att ta risker, bryta regler och göra misstag infinner sig. När självförtroendet ändå har en liten kärna av att tro sig kunna. När man vet att man faktiskt kan skapa något som blir fint och funktionellt.

Creativity

is inventing,

experimenting,

growing, taking risks,

breaking rules, making mistakes

and having

fun!


Eva Söderberg

Legitimerad lärare i slöjd och svenska, och undervisar textilslöjd i grundskolan. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla