Sveriges sämsta lärare

Så kan det kännas vissa dagar när inget blir så som man har tänkt sig.

Idag var en sådan dag. Det är inte helt enkelt att skriva ett inlägg om en dag som man helst vill glömma men kanske viktigt just för att synliggöra att de finns.

Det finns ju ett antal utmärkelser som delas ut till Sveriges bästa ... (fyll i valfritt alternativ). Hade det funnits detsamma för Sveriges sämsta ... lite som ett tröstpris så finns det dagar då jag anmält mig själv som kandidat.

Det är ju så lätt att tro att alla andra lyckas med allt om de positiva tipsen och de käcka lösningarna är allt det skrivs om. Jag tror att det är viktigt att berätta om de tillfällen då allt går fel och det inte hjälper vad man än gör eller hur väl man än förberett sig. Det är verkligen inte så att varje dag fungerar som den ska och det händer då och då att jag går hem med en gnagande känsla av obehag och misslyckande.

Det kan handla om att mina uppgifter inte landar väl hos eleverna jag möter, jag vill att de ska lära sig en viss teknik med tillhörande begrepp och när tionde eleven på en lektion utbrister

Det gåååååår inte!!! Varför får vi inte bara göra vad vi vill i slöjden???

Det kan naturligtvis ha med dagens schema att göra, en dag helt utan återhämtning då det är alldeles för många lektioner på schemat och med tvära kast mellan olika årskurser.

Det kan handla om att kunskapen jag trodde hade landat ena veckan visar sig vara som bortblåst nästa tillfälle jag möter gruppen. Ofta blir jag så fullständigt slut av att upprepa samma samma samma samma samma instruktion trots att all information ligger länkad i planeringen med direktlänkar till alla instruktionsvideos och jag blir alldeles tokig och galen och vill bara gå ut genom dörren och fortsätta att gå.

Det finns många anledningar till att det inte går så som man tänkt sig och vad som gjorde att just idag blev en så katastrofalt jobbig dag är kanske inte så viktigt i sig, snarare vill jag hålla fokus på hur viktigt det är att kunna ladda om och inte ta med känslan in i nästa arbetsdag.

När allt blir så här tokigt är min första reflex att älta och vrida och vända på vad jag kunde ha gjort annorlunda. Känslan hänger i hela eftermiddagen och kvällen och det är oftast efter en sådan här dag jag har svårt att sova. Jag vill in och pilla i mina planeringar, skruva och vrida på minsta detalj så att det ska bli ännu tydligare, ännu enklare för eleverna att förstå vad de ska lära sig i undervisningen. Och det är då min stressnivå blir alldeles omöjlig och nattsömnen förstörd.

Nu borde jag komma med några bra råd för hur man kommer igen med gott humör och fräscha idéer nästa dag men det är inte helt enkelt. Det har tagit mig många år att hitta en strategi för hur jag ska hantera dessa dagar och jag önskar att det inte krävdes 20 år av erfarenhet utan att det fanns en strategi, en quick-fix man fick med sig från lärarutbildningen. Det hade sparat många gråa hår. Så här försöker jag tänka.

För det första- jag går alltid in med avsikten att göra mitt allra bästa och detta måste jag påminna mig om, verkligen strängt tala om för mig själv. Om det inte räcker så kan jag ju inte göra mer än jag gjort. Jag kan inte påverka allting runtomkring mig, om en elev är arg eller sur och tar ut det i undervisningssituationen så ska jag inte tro att jag bara genom att finnas och undervisa kan sudda ut det. Bråk med förälder på morgonen eller klasskompis på rasten, eller kanske bara vaknat på fel sida, jag kan inte påverka allt. Bara göra mitt jobb så gott det är möjligt, följa den planering jag lagt för bästa möjliga lärande. Vi får en ny chans nästa vecka, eleven och jag.

Det är också viktigt att inte bara säga att undervisning inte är ett kall utan ett yrke, man ska förstå det också. Jag har lagt allt för många timmar av ofokus på mina egna barn för att mina tankar varit på jobbet och inte hemma. Det tar jag igen nu med mitt barnbarn. Fullt fokus, jobbet är som bortglömt (för det kan väl inte vara så att åldern gör mig glömsk?). Jag har en arbetstid och den är jag noga med att hålla. När jag märker att det börjar glida iväg antecknar jag allt jobbrelaterat samt all tid jag är på jobbet ett par veckor. Det brukar ge perspektiv.

Man får inte glömma att det är viktigt med en tydlig organisation, med tydlig ledning där en känsla av trygghet finns. Där du vet vad som är på ditt bord och var någon annan profession tar över. Det finns ett mått på hur mycket jag kan påverka eller på hur mycket jag kan göra. Det ryms numera inom min tjänst med väldigt få undantag.

Det allra viktigaste för mig är att hitta något som rent praktiskt hjälper till att ta bort dåliga och destruktiva tankar som mal. För egen del är det att unna mig att finslipa mitt hantverk, alltså egentligen kompetensutveckling fast de luxe. Alltså inte med primärt syfte att göra mig till en bättre slöjdlärare utan för att det är ren meditation att låta händerna ta över och arbeta så att hjärnan kan stänga ner.

Under många år har det varit stickning för min del, en så kallad tv-stickning (inga mönster eller något alls att räkna, bara räta och aviga). Den stickningen har fått följa med på jobbet ibland när det varit riktigt stressigt. Jag brukar säga till mina elever att de kommer att se när det är dags för omdömen eller betyg för då har jag ett nystan i luvan och en stickning i händerna vart jag än går.

Numera har jag hittat en ny meditation, jag spinner garn. Jag kardar och spinner och kardar och spinner och tankarna och tiden flyger. Det är lyxen jag unnar mig nu. Det motar bort tankarna efter en dålig dag på jobbet utan undantag och jag sover gott på natten.

Unna dig en lyx du med!


Eva Söderberg

Legitimerad lärare i slöjd och svenska, och undervisar textilslöjd i grundskolan. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla