Det kom en fråga ...

"Jag tycker det är svårt att tänka att eleverna ska nå upp till A-nivå när det bara är grunder de arbetar med.”

Om uppgifterna som ges i undervisningen är på en grundläggande nivå, går det att sätta högre betyg än E då?

Jag tror att texten som satt igång tankarna var den här: Du gör fellänk till annan webbplatsoch jag förstår att frågan kommer, vi har ju bara repeterat under en hel termin. Samtidigt tänker jag att om jag tydligt visar var gränsen som lägst går, då är det ju fritt fram för de som kan och vill att nå hur långt som helst?

Min tolkning av kursplanen är att elever minst ska lära sig hantverksteknikerna maskinsömnad, broderi och garnteknik och att de efter att ha övat dessa under fyra år bör hinna med terminens tre arbeten under den tid jag avsatt. Jag har bemött kommentarer som Det här har vi aldrig fått lära oss och Jag har glömt hur man gör med Då blir det till att sätta fart och öva!

Jag anstränger mig numera att bara se ord som har med hand och hantverk att göra i vår kursplan när jag planerar terminsinnehåll. Värdera, motivera, tolka och annat får stå tillbaka för jag kan inte se annat än att det blir kejsarens nya kläder om igen ifall eleverna inte vet vad deras händer ska göra med verktygen vi arbetar med. Det är först när kunskapen i händerna finns som händerna letar sig fram till rätt verktyg för rätt material.

Om jag vill tydliggöra de olika nivåerna i kunskap för eleverna går det utmärkt att stanna upp i undervisningen och prata om elevernas alster, inte utifrån betygssteg utan snarare visa på hur kunskapen förändras när man över. Visa på att det finns olika djup i händernas kunskap. Jag måste då och då vara övertydlig med enskilda elever och berätta att eleven försitter sin möjlighet att öva händerna om det inte sker arbete under lektionstiden. Aldrig att eleven inte kan, bara att eleven inte övar tillräckligt. Ska det bli betyg i slutet av terminen krävs mycket övning på lektion och ibland även mellan lektionerna hemma. Åtminstone tills rörelserna satt sig i händerna.

Eleverna måste ju öva tills de kan, för nivån av uppvisad kunskap ska väl vara konstant? Vi kan väl inte på eget bevåg gradvis sänka kunskapsnivån och förväntningarna för att eleverna inte lärt sig en viss sak?

Slöjdpåse, Slöjdlexikon

Arbete ett - Slöjdpåsen. Att sy en slöjdpåse i örngottsmodell med enkel applikation där eleverna får använda textilpenna ska verkligen inte ta mer än fem lektioner på högstadiet. Att kunna hantera symaskinen ska efter kort repetition sitta och att klara av enklare maskinsömnad såsom att sicksacka på kanter, känna till stadkant, enkelfålla, dubbelfålla samt känna till de olika sömsmåner som lämpar sig för olika ändamål, alltså att använda pressarfot och stygnplåt samt att följa en enkel instruktion ska inte heller innebära några större hinder. Eleven som måste kämpa för att klara detta hamnar på E. Eleven som trots mycket stöd och hjälp inte hinner klart eller fortfarande inte trär maskinen rätt, inte alls greppar rätsida mot rätsida och sömsmån ja då finns ju inte kunskaper som krävs för en grundläggande nivå. Här kan det låta som om jag står bredvid och eleverna är utlämnade åt att klara sig själva, som i en provsituation men så har det inte varit. Undervisning har pågått hela tiden och det har funnits filmade instruktioner i vårt digitala läromedel att se såväl på lektionstid som att använda för förberedelse och repetition hemma mellan lektionerna.

Sista veckan ska varje uppgift redovisas med en kort inspelning i lärplattformen. Eleverna ska svara på följande frågor efter slöjdpåsen:

  • Berätta om vad som varit ny kunskap i det här arbetet.
  • Berätta om vad det är för material vi använt varför det är lämpligt och funktionellt för just den här produkten.
  • Hur har ditt sätt att arbeta på lektionen påverkat kvalitén på produkten?
  • Vad är du mest nöjd med efter arbetet med slöjdpåsen?

Här kommer jag åt kunskaper kopplat till ord och begrepp, arbetsprocess, materialkunskaper och i viss mån samband mellan form, funktion och kvalitet. Jag ser också i det praktiska arbetet om eleven kan följa instruktioner samt om eleven kan använda handverktyg, redskap och maskiner på ett säkert och fungerande sätt.

De elever som nått C eller högre har visat stor säkerhet gällande tidigare nämnda moment. Det kan handla om att man med precision placerar stygnen kombinerat med den tid man använder. Alltså hur säker eleven visar sig vara. Det handlar naturligtvis om att man med självklarhet visar sig ha förstått hur det fungerar att vändsy och ex kan pressa och fålla utan svårigheter. Man behärskar tekniken väl. Några A blir svåra att urskilja i det här projektet men sammantaget med övriga två arbeten på terminen klarnar bilden.

Nålbrev, Slöjdlexikon

Arbete nummer två, att för hand sy sig ett nålbrev i yllefilt och dekorera med broderi ger en ännu tydligare bild av elevernas kunskapsnivå. En elev som aldrig hört talas om broderi, än mindre provat på det praktiskt och som ger upp vid första försöket kan ju inte på något sätt nå ett E i betyg. Om samma elev inser att det finns en del att lära, använder tiden väl och börjar öva med en gång kan betyget bli både E och C. Jag har under terminen haft elever som gett sig den på att de ska lära sig några stygn riktigt bra, att händerna ska lära sig. Flera av dem har dessutom sporrats att prova mer och att utveckla det nyss lärda- de eleverna når så klart högre kunskapsnivå. Även här har det digitala läromedlet funnits att tillgå såväl för den som kämpar för att få ihop stygn som för den som siktar mot stjärnorna.

Man kan kanske tänka att Ja såklart är det de duktiga flickorna som sitter hemma och över och sliter. De har säkert också behövt öva men förvånansvärt många av de från början aviga killarna som aaaaaaaldrig någonsin provat har gripits av tävlingsdjävulen och utnyttjat såväl mamma, mormor och farmor hemma när de övat. (Nej det är inte någon annan som arbetat åt dem, det har jag kontrollerat.)

Här kan jag alltså få syn en högre nivå än den grundläggande kopplat till förmågan att driva sitt arbete framåt, att skapa på egen hand i större utsträckning än nybörjaren kan göra.

Eleverna har fått följande frågor till sin redovisning:

  • Berätta om vad det är för material du använt till ditt nålbrev och vad som är annorlunda med det jämfört med det du använde till din slöjdpåse. Berätta både om sådant som utseende, tillverkning, användningsområde och funktion.
  • Berätta om vilka stygn du har använt till de olika sömmarna (både dekoration och sammansättning) och varför de varit bra/lämpliga.
  • Berätta om något du har behövt klura på och hur du har tagit dig fram till ett resultat du är nöjd med
  • Berätta om nya saker du lärt dig inom handsömnad (ex olika redskap och tekniker att använda dem, material och slöjdhistoria)

Frågorna utgår från kunskapskraven och är kopplade till att motivera olika material, form, funktion och kvalitet. Ord och begrepp förstås samt att värdera arbetsprocess. Jag kunde även ställt frågor kopplat till att tolka det uttryck de skapat men det valde jag bort den här terminen.

Stickad boll, Slöjdlexikon

Det sista arbetsområdet för terminen blev verkligen en utmaning. Ingen av mina elever i år hade stickat förut och jag tänker att det kan vara ganska krävande för en nybörjare. Jag satte höga mål och sa att alla skulle tillverka en boll, väl medveten om att det troligtvis bara skulle bli en remsa eller möjligen en och en halv. Tidigare år har jag nöjt mig med en provlapp som bevis på att eleverna lärt sig grundläggande moment som uppläggning, räta maskor och att maska av och jag hade för mig själv tänkt göra så även i år. Eleverna förvånade mig. Nästan alla lärde sig att sticka på resterande lektioner, något fler än de fem lektioner jag avsatt för de andra två arbetena. Frågorna att besvara i redovisningen av arbetet var följande:

  • Berätta om vad du kunde om stickning tidigare.
  • Berätta om vad du har lärt dig i det här arbetet (material, redskap, begrepp)
  • Hur långt hann du i arbetet? Blev du klar? Hann du inte klart? Vad var det som påverkade hur långt du hann?
  • Kunde du använda dig av saker du lärt dig tidigare i slöjden?

Frågorna är precis som tidigare kopplade till kunskapskraven men med ett stort fokus på arbetsprocess. Jag ville få eleverna att konkret se att hårt arbete, fokus och övning ger resultat då det här var lika för alla- ingen kunde tidigare. Jag kunde prata med dem om arbetsprocessen på ett konkret sätt och de förstod själva vad Eleven kan ge omdömen om arbetsprocessen med användning av slöjdspecifika begrepp betyder i praktiken.

Lärandematrisen jag har skapat för att för mig själv och eleverna för att åskådliggöra kunskapsnivån ser ut så här:

När eleverna tagit sig igenom den här första textila repetitionsterminen har jag lyckats urskilja två A. Det är elever som snabbt och med stor precision utfört alla tre arbeten, en tjej och en kille (om det spelar någon roll). Det har alltså varit tydligt vad nedre gränsen för betyget E är- utför uppgiften och lär dig så mycket som möjligt på vägen, samtidigt som det inte har funnits en övre gräns. En av eleverna som nådde betyget A hade inte stickat förut men var klar så tidigt med de två föregående uppgifterna (avklarade med precision och uppenbar skicklighet) att det fanns mer tid för stickningen. Det blev ett par Lovikkavantar i stället för en boll. Den andra som nådde betyget A blev klar i god tid inom ramen för alla tre uppgifterna och utmanade sig dessutom i alla tre med extra dekorationer, väl genomtänkt design, en väldig mängd stygn. Allt utfört med precision.

Jag tänker att min prognos mot hur deras betyg kommer att se ut i år 9 om de fortsätter att arbeta på det sättet, med engagemang, slöjdglädje och en vilja att inte ge sig förrän ett resultat utfört med precision är utfört kommer att resultera i ett A även i år 9. Så klart skulle jag inte satt betyget A på dessa arbeten om de utförts i år 9 men det handlar ju om en progression.

Så det korta svaret på frågan jag fick är JA, det har varit möjligt att sätta även de högre betygen på elevers arbeten trots att grundformuleringen av uppgiften var på enklaste nivå. Jag ska inte sticka under stol med att det blev störst andel elever som nådde betyget E, 35% och tråkigt nog hela 16% som inte nådde E. Å andra sidan är det nästan hälften av eleverna som nådde högre än E.

Det har under terminen varit så tydligt både för mig och för eleverna vilka kunskaper som krävs för att nå betyget E, något som gör att vi vet vad vi behöver arbeta med kommande år. Det är ju trots allt betyget i år 9 som räknas vi har ju bara börjat.


Eva Söderberg

Legitimerad lärare i slöjd och svenska, och undervisar textilslöjd i grundskolan. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla