Att börja om från början

Något jag borde tänkt på tidigare kanske

Eleverna ramlar in och bland dem finns en elev som jag inte sett tidigare. När jag undrar får jag svaret från de andra att eleven är ny i klassen och bara förstår arabiska.

Lektionen har precis slutat och det är en kvart nästa. Jag hinner precis plocka undan från förra gruppen, lägga fram material för de som ska komma på nästa pass, slänga in ett filmklipp i veckoplaneringen som nu syns på väggen, kolla igenom närvaron på datorn för att se om några elever är frånvarande sedan är det dags att öppna dörren för att släppa in nästa grupp. De som gick ut för en kvart sedan är som bortblåsta, fullt fokus på nästa gäng elever. Tempot är högt och varje lektion är som en föreställning, noga regisserad.

Eleverna ramlar in och bland dem finns en elev som jag inte sett tidigare. När jag undrar får jag svaret från de andra att eleven är ny i klassen och bara förstår arabiska. Det blir för en sekund tvärnit i mitt huvud men jag måste tillbaka i det spår jag redan förberett för allt är redan tajmat för att gruppen ska få den undervisning jag planerat på kortast möjliga tid för att sedan hinna arbeta i de projekt som pågår.

Efter en kort genomgång drar det igång med allt vad det innebär av riv och slit i mönsterpapper, måttband som ringlar sig, symaskiner som tuggar tyg, bord som flyttas för att skapa plats att lägga ut tyg, full hjälplista och tjoande elever. Ord som sömsmån, trådriktning, tygsax och synål studsar genom rummet. En vanlig slöjdlektion med andra ord. Den nya eleven hinns inte med.

Hur ser detta ut för ett ovant öga? En elev som inte förstår ett ord av vad som sägs och som är van att skola och lektion ser ut på ett helt annat sätt? Pedagogisk slöjd är inte ett skolämne i så väldigt många länder och det är inte lätt att förklara när det inte först finns ett basspråk att använda sig av. En slöjdsal är dessutom full med verktyg och redskap som det utan rätt kunskaper går att skada sig på.

Under de 20 år jag har arbetat som lärare har ovanstående situation utspelat sig med jämna mellanrum. I bästa fall kommer det en förvarning i mailen om att en elev ska börja om en vecka och ibland står eleven bara i dörren. Jag är tämligen säker på att ingen av dessa elever sett en slöjdsal och än mindre vet vad som är att vänta i en sådan. Även om eleven genomgått en kartläggning på mottagande enhet innan och fått veta att det finns ett ämne som heter slöjd har de inte fått den genomgången av en slöjdlärare utan mer sannolikt av någon som i bästa fall själv haft slöjd under sin skoltid.

När jag genom åren ifrågasatt om det är så klokt att först börja med ett ämne man inte är van vid från sitt hemland och undrat vad det är meningen att jag ska göra får jag ungefär samma svar; det är bra för eleven att vara med sin klass vid några tillfällen under veckan och just de praktiska ämnena passar ju så bra då. Men givet situationen jag nyss beskrivit ovan, är det verkligen så bra?

Jag ifrågasätter också tanken med att man nästan uteslutande placerar flickor i "syslöjden" och pojkar i "träslöjden" när slöjd dels är ett ämne och när vi enligt kursplanen ska motverka stereotypa genusmönster.

- Eleven kan väl sitta med och få något att arbeta med, något enkelt.

Något enkelt... Vad är egentligen att betrakta som enkelt? Och när ska jag hinna förbereda det för en elev när jag samtidigt har fullt fokus på resten av gruppen? En elev jag aldrig träffat och vars förkunskaper jag inte känner alls. Hur ska jag kunna förklara vad som ska göras och hur ska jag hinna med att fundera över vilket lärandeinnehåll som ska finnas med? Vad ska jag skicka med till studiehandledaren och hinner eleven träffa denne innan nästa lektion? Kommer studiehandledaren att ha prioriterat slöjdinnehåll bland alla andra ämnens innehåll? Kommer studiehandledaren ens att kunna översätta och förklara innehållet i slöjdundervisningen?

Min frustration handlar visserligen om att dessa situationer skapar stress hos mig, jag har under alla år känt ett krav att eleven ska in i sin åldersgrupp och försökt anpassa så att hen ska komma ikapp. Viktigare är dock att det är fullständigt beklämmande att sätta ett barn i en sådan sits. Det måste ju vara otroligt förvirrande och allt eftersom tiden går ganska meningslöst. Eleven blir ju inte med i gruppen bara för att hen befinner sig i en slöjdsal, snarare som i en egen bubbla i utkanten av gruppen.

På skolan jag nu arbetar har vi slöjdlärare som ett första steg fått till att ingen elev får komma med sin grupp till slöjden utan att ha kommit till salen och fått en säkerhetsgenomgång tillsammans med sin studiehandledare. Det är viktigt men det gör inte stressen mindre för mig som lärare när jag inte kan prata med min elev kommande lektioner.

När det återigen stod en elev i min sal som jag inte kan prata med alls bestämde jag mig för att göra ännu ett försök med studiehandledaren. Det visade sig vara ett lyckokast. När vi satt tillsammans med eleven och pratade la jag fram två alternativ. Jag förklarade att resten av klassen var i färd med att starta ett nytt projekt med maskinsömnad och vi gick igenom planeringen för arbetet. Det andra alternativet var att eleven skulle göra något helt annat än resten av gruppen och jag hade ett av mina egna allra första slöjdarbeten, en broderad duk i åtanke. Studiehandledaren sa direkt:

- Börja från början med det allra, allra enklaste!

Så nu har jag påbörjat arbetet med ett material som jag tänker ska vara lätt att plocka fram som ett första steg mot att lära känna en slöjdsal med mjuka material och alla de ord som hör till. Det är också viktigt att eleven kan arbeta hyfsat självständigt samtidigt som jag kanske har en genomgång med resten av gruppen.

Det första arbetsområdet blev därför broderi, på grov aidaväv som jag sicksackat några centimeter in runt om. Eleven får brodera förstygn, efterstygn och korsstygn med grovt ullgarn och sedan repa upp trådarna fram till sicksacken. Det blir en liten duk. När arbetet är klart ska det redovisas med bild och text i vår lärplattform precis så som de andra i gruppen gör med sina alster. Allt delas med elevens studiehandledare och jag förutsätter att de arbetar med ordförståelsen när de ses.

Här är dokumentetlänk till annan webbplats jag började med. Efter detta kommer broderi steg 2, på finare aidaväv och med mer kunskaper kring olika broderigarn, vi lägger till ett korsstygnsmönster och förklarar begreppet bundet broderi. I steg 3 tänker jag mig att eleven ska lära sig flera stygn i fritt broderi samt fler begrepp inom området broderi. Jag får helt enkelt fylla på efter hand.

I arbetet med detta står det klart för mig att alla våra slöjdelever skulle behöva den här tydligheten. Kanske har jag utan att märka det påbörjat arbetet med den lärobok i slöjd som jag så länge saknat? Kanske något att använda med alla elever och inte bara som stöd för de som kommer nya till Sverige?

Efterlängtat är också Skolverkets kartläggningsmaterial nivå 3länk till annan webbplats. Det har funnits länge för de flesta ämnen men slöjdämnet lades till först i augusti i år. Jag ska sätta mig in i det och hoppas att vi slöjdlärare får tid att göra det tillsammans med de elever som kommer till skolan framöver. Faktiskt även med de vi redan har på skolan.

Kartläggningsmaterialet i slöjd finns äntligen på Skolverkets hemsida


Eva Söderberg

Legitimerad lärare i slöjd och svenska, och undervisar textilslöjd i grundskolan. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla