Fokusområde: ämnesspecifik fortbildning

Intresseföreningen för ämneslärare

I de flesta akademiska yrken ses det som självklart att den anställde behöver förkovra sig. Ett problem i skolans värld har blivit att vi ämneslärare bara får fortbildning i allmänna undervisningsmetoder och relationella verktyg och inte i vårt ämne. Detta önskar intresseföreningen för ämneslärare ändra på.

I kollektivavtalet för oss lärare i kommunal sektor, finns angivet att lärare i snitt ska få 104 timmars kompetensutveckling per år. För någon som inte jobbar i skolans värld måste detta låta helt fantastiskt men även om omfånget på denna tid ser bra ut, är innehållet betydligt sämre. Detta problem har framkommit i flera olika undersökningar Länk till annan webbplats. bland Lärarnas Riksförbunds medlemmar och har lyfts i såväl traditionell opinionsbildning som avtalsförhandlingar Länk till annan webbplats. under många år.

Man kan tycka att, med eller utan skarpa skrivningar i ett kollektivavtal, skulle det anses som självklart att i ett yrke som bygger på kunskap, måste denna kunskap uppdateras och undervisningen av denna kunskap inspireras. I Sverige verkar det dock inte vara möjligt att få de som beslutar över lärarnas tid att förstå detta. Under mina år av fackligt arbete har jag varit inblandad i diskussioner och förhandlingar om lärares fortbildning och alltid mötts av totalt oförstånd. Exempelvis kan jag avslöja att motargumenten “lärarna vill bara ha ämnesfortbildning för att de tycker det är kul” och “om lärarna får fortbildning i sina ämnen blir bara undervisningen svårare för eleverna” har använts.

Charmigt, va?

Det är förstås enklare att samla alla lärare i samma lokal och ge dem fortbildning av allmänt slag, kanske lite om lärplattformar och matriser och sådant, utan hänsyn till nyttan var och en har av detta. Frågan är dock om fortbildningen inte förtjänar en bättre arbetsinsats än så av skolornas huvudmän.

En lärare måste ha korrekt uppdaterade kunskaper inom det område där läraren undervisar, annars undervisar vi fel saker. En gedigen uppdatering av utdaterad kunskap inom ett arbetsområde låter sig inte göras som en del av normal lektionsplanering, utan kräver fokus, vägledning (även lärare behöver lärare) och gissa vad?

Just det - tid!

Om vi bortser från denna aspekt, som ju bara handlar om att stoffet som undervisas behöver vara korrekt, finns det även andra fördelar med att uppdatera en ämneslärares kunskap i det egna ämnet

En lärare med djup och aktuell kunskap i sitt ämne

  • är säkrare i sin undervisning och åtnjuter större legitimitet i klassrummet än en som är osäker på sina ämneskunskaper
  • kan förklara svåra saker på flera olika sätt, vilket förbättrar elevernas möjligheter att ta till sig undervisningen
  • kan vara mer flexibel och mer kreativ i sin planering av ett ämnesområde
  • får mindre arbetsbörda i vardagen, då planeringen av undervisningen kan ta mindre tid

Till dessa fördelar skulle jag vilja lägga ytterligare en, som kanske av somliga kan missas:

En lärare som nyligen fått en färsk injektion av ämneskunskap är en inspirerad lärare som inspirerar sina elever. Förtjänar inte våra elever sådana lärare?

Intresseföreningen för ämneslärare i Lärarnas Riksförbund vill gärna se ett mer aktivt arbete mot våra arbetsgivare i syfte att öka deras förståelse för vad fortbildning borde vara och den enorma kraft som ligger i en kvalitativ fortbildning. Som ett första steg har vi skickat in en motion till LRs förbundsmöte i maj, där vi föreslår att Lärarnas Riksförbund tydligt och systematiskt verkar för att möjligheten för medlemmarna att få ämnesspecifik kompetensutveckling ökar.