Att dansa med sig själv eller forska fram en gudalik undervisning?

Intresseföreningen för ämneslärare

Per Selin från LRs intresseförening för ämneslärare beskriver hur en vardaglig händelse kan fungera som exempel både på vad som inte fungerar i relationen mellan skola och högskola, men också som exempel på ett givande samarbete.

Samarbetet mellan akademi och skola skulle kunna vara mer än bara att studenter kommer ut till skolor för VFU och har med sig en uppgift att göra och en intervju att genomföra. Här finns en grogrund för värdefull forskning om skola, undervisning och lärande.

Ett av de finaste uppdragen jag har som lärare, förutom att undervisa, är att handleda studenter och därmed fungera som VFU-lärare. Jag tycker att det är värdefullt att ta del av studenternas lärande och får i samspel med dem problematisera mitt eget lärande och agerande i klassrummet.

Denna termin har inneburit två (hittills) omgångar med lärarstudenter i olika delar av sin utbildning och de har bägge kommit in med värdefulla inspel som berört områden i svenskundervisningen som har varit aktuella för mina elevgrupper. Jag har fått ta del av, för mig, nya idéer om hur man kan undervisa om diktanalys av såväl Sappho som moderna svenska poeter vilket har varit givande för både mig och mina elever. Här skulle samarbetet och utbytet kunna fortsätta, men tyvärr gör det inte det och jag ska nu försöka reda ut vad jag tycker vore en rimlig utökning.

Lärare på svenska skolor vill ha mer ämnesspecifik kompetensutveckling, vilket intresseföreningen för ämneslärare tidigare påpekat, och det är rimligt att anta att lärarutbildningarna på universitet och högskolor i riket vill beforska undervisning i klassrum. För att kunna beforska krävs empiri och denna empiri skapas i klassrummen. Det är dock inte alltid som det som beforskas är samma som lärarna på skolorna önskar mest. Kort sagt, det hade varit fördelaktigt om lärarna på skolorna fick vara med och påverka vad lärosäten beforskar. I det aktuella fallet (med poesiundervisningen) tycker jag att det var spännande idéer som studenterna kom med, men jag saknade möjligheten att ta det vidare ett steg till. Vad händer om vi designar lektionen så här? Hur blir utfallet om vi gör på det här viset istället? Kan vi jämföra och analysera resultaten från den första lektionen med en annan lektion i en annan klass? Dessa frågor kan i och för sig bedrivas som utvecklingsprojekt på skolor, men för att få ordentligt vetenskaplig tyngd tror jag att det vore bra med inblandning från akademin.

Titeln? Den förste studenten, som pratade om Sappho, jämförde dennes “Fragment 31” (“Gudars like”) med Robyns “Dancing on my own”. Det ljus som spreds över klassrummet när eleverna kollektivt insåg att ämnet olycklig och obesvarad kärlek var lika relevant nu som för över 2 500 år sedan kunde bländat den mest inkrökte cyniker. Det var dock tydligt att lektionen blev bättre i version 2 (jag hade två grupper i svenska) när vi utvärderat ett första försök. Tyvärr kunde vi (jag och studenten) inte skruva ytterligare på det och jämföra med annan forskning om litteraturundervisning eftersom det inte fanns utrymme för det och för att vi inte var tillräckligt akademiskt skolade. Här finns ett uppslag för framtida samarbete mellan akademi och skola. Varsågod.

--------------------------------------------------------------
Per Selin är lärare i svenska, engelska och svenska som andraspråk. Han undervisar i årskurs 7-9 i Borås och är ledamot i LRs intresseförening för ämneslärare.

Bildreferenser:
Sappho https://www.flickr.com/photos/tonynetone/26566014643 Länk till annan webbplats. Attribution 2.0 Generic (CC BY 2.0) ägare: tonynetone
Robyn: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:RobynIn2011.jpg Länk till annan webbplats. Attribution-ShareAlike 2.0 Generic (CC BY-SA 2.0) ägare: Niklas Hellerstedt, Göteborg & Co

”Kort sagt, det hade varit fördelaktigt om lärarna på skolorna fick vara med och påverka vad lärosäten beforskar”

Per Selin