Profesoras

Intresseföreningen för ämneslärare

För att uppmärksamma den internationella kvinnodagen, ska vi två män i intresseföreningen nu, på olika sätt, försöka uppmärksamma kvinnorna i vårt utbildningssystem.

Per Selin
För lite drygt 10 år sedan började jag på en statligt finansierad forskarutbildning i Forskarskolan Learning Study. Vi var en brokig skara lärare (15 st) från Kristianstad i söder till Gävle och Borlänge i norr som skrevs in på 3 olika lärosäten (Jönköping, Göteborg och Stockholm) och hade en sak gemensamt; vi skulle samtliga använda oss av learning study som metod för att skapa empiri till våra licentiatsavhandlingar. Det var mattelärare och språklärare, SO-lärare och NO-lärare, idrottslärare och specialpedagoger. Allt från de första åren i skolan till gymnasiet. Men. Förutom dessa begåvade människor (som jag i vissa fall fortfarande har kontakt med) mötte jag fyra fantastiskt inspirerande professorer i de handledare som vi hade. I bokstavsordning Ingrid Carlgren (Stockholm), Inger Eriksson (Stockholm), Mona Holmqvist (Göteborg) samt Ulla Runesson Kempe (Jönköping).

Det är nog först i efterhand som jag har förstått hur enormt mycket arbete dessa kvinnor lade ner på sin akademiska gärning samt hur effektivt de dessutom använde denna tid. En bussresa Göteborg-Borås; skriva en sammanfattning till en konferens. Tiden efter middagen på slutinternatet; förbereda morgondagens seminarier. Dessutom uppmanades vi forskarstudenter hela tiden att engagera oss i samhällsdebatt och att synas och höras. Den kritiska blick på texter som jag första gången upptäckte hos handledarna på forskarutbildningen kommer leva kvar i mig som inspiration för resten av min lärargärning.

Fredrik Andersson
I 23 år nu har jag verkat i ett kvinnodominerat yrke, först i gymnasiet och sedan i högstadiet. Jag har haft klart fler kvinnliga kollegor än manliga och har även haft fler kvinnliga chefer än manliga. Det stör mig alltid lite när man pratar om problemen i läraryrket och “det är ett kvinnoyrke” dyker upp som en förklaring. Varför utgår vi från att kvinnodominerade yrken på något sätt måste vara sämre? Eller, för den delen, att de har något gemensamt? Läraryrket är ju så mycket mer än “kvinnodominerat”! Exempelvis är det ett akademikeryrke, ett yrke med hög grad av autonomi med ansvarsfull myndighetsutövning och, sedan ett antal år tillbaka, ett legitimationsyrke.

Ja, jag vet hur världen fungerar men det stör mig att den fungerar så.

Att arbeta med negativa eller fastlåsta könsnormer är mycket viktigt och är något alla lärare behöver göra. Vi har alla ett ansvar att visa upp och klä av normer, krossa glastak och låsa upp livsval. Vi måste lyfta fram kvinnors situation i historien, i olika religioner, på arbetsmarknaden och även i skolan. De av er som föreställer er att könsskillnader nog inte är så tydliga i Sverige idag, borde jobba några år i skolan, särskilt på landsbygden, så kommer könsstereotyperna att ge er en rejäl bitch-slap rakt i ansiktet. Titta på elevernas beteende på raster och lektioner, eller på deras gymnasieval, och tala sedan om för mig att vi inte behöver jobba med normer kring flickor och kvinnor! Att vara lärare är att förändra människor, samhällen och världen. Jag hoppas att många av er, kära kollegor runt om i landet, tog tillfället i akt att idag försöka förändra den åtminstone lite grann.

...för vår profession är inte bara väl försedd med kvinnor, den är framför allt fullproppad av människor med makten att förändra världen.


Foto: Robert Brauneis