Tre veckor av grammatiskt tänkande

Intresseföreningen för ämneslärare

För några dagar sedan var det internationella grammatikdagen. Vissa av oss uppmärksammade den antagligen inte mer än någon annan av de många dagar som firas för något obskyrt särintresse, men jag tycker att grammatik är värt att tänka på.

Att känna till grammatik är något passivt. Grammatik är en uppsättning regler. Att tänka grammatiskt, handlingen, kräver uppmärksamhet. Detta påstående har jag lånat och förvanskat en smula från Joan Didions “Ett år av magiskt tänkande”. Det beskriver träffsäkert vad jag som språklärare tycker är den stora tjusningen med grammatik och vad jag som svensklärare har som ideal för min grammatikundervisning.

Allra bäst kommer detta till uttryck när man får den stora äran och möjligheten att undervisa om satslösning med elever i högstadiet. Nej, jag är inte ironisk. Det är stort. Kanske är det för att grammatikundervisning i svenska är så väldigt skilt från mycket annat som görs. Kanske är det för att jag själv tycker att det är så oerhört stimulerande. Eller kanske är det för att man bara kan vinna. Om det är något som eleverna har en uppfattning om på förhand, utan att egentligen ha en egen erfarenhet av det, så är det grammatikundervisning. Lite som att poesi är obegripligt och teater är tråkigt så är grammatik svårt. Det är en massa regler. Bis, durch, für, gegen, ohne, um styr ackusativ, typ.

När man kommer förbi steget att det är lite främmande och konstiga ord för olika företeelser (subjekt, predikat o.s.v.) och kan få eleverna att börja tänka grammatiskt; det är då magin kommer. När man kan lägga upp två bilder på projektorduken med bilar där den ena har krockat med en bro och den andra kör över en flod och man ber dem visa med satsanalys att “Bilen kör på bron” kan betyda två olika saker. Det är då magin kommer. När elever i slutet av lektionen kommer fram och säger “jag tror att jag förstår. Det handlar om hur man ser på det”. Det magiska tänkandet.

Det är synd att det bara är tre veckor under årskurs 8.


Referens

Didion, J. (2005). Ett år av magiskt tänkande (i översättning av Ulla Danielsson). Stockholm: Bokförlaget Atlas.