Hur pratar vi med eleverna om Kriget?

Intresseföreningen för ämneslärare

Hur kan man som ämneslärare, mest logiskt i samhällskunskap eller historia men kanske i andra ämnen också, prata med eleverna om kriget i Ukraina? Hur kan just vi hjälpa dem bearbeta oro och andra känslor kring kriget? Kalla mig galen, men jag tror “kunskap” är lösningen på de flesta problem.

Kriget i Ukraina bröt ut när vi skåningar hade sportlov, så jag hade några dagar på mig att fundera, läsa på och även, faktiskt, oroa mig för hur mina elever klarade av stormen av information från olika slags media. Jag har alltid tyckt att det finns vissa saker skolan kan erbjuda som elever inte kan hitta någon annanstans i sitt liv och när det gäller dramatiska internationella händelser av olika slag, är det perspektiv, sammanhang och faktakunskap. Vårt jobb är att hjälpa eleverna lyfta blicken, se sammanhangen, öka deras förståelse och leda in deras tankar i banor de annars inte hamnat i.

Hur gjorde jag då? Säkert inget unikt genomtänkt som inte tusentals av er andra också gjorde men så här lade jag upp det:

Källkritik

  • Upp med citatet “Det första som dör i krig är Sanningen” på tavlan/skärmen.
  • “I krig ljuger alla - även Ukrainas regering. Om Sverige anfölls, skulle vi också ljuga om våra förluster, fiendens förluster och allting annat. Varför tror ni att det är så?”

    (Diskussion som utmynnar i att man ljuger dels för att ingjuta stridsvilja i den egna befolkningen, dels för att omvärlden ska agera för att hjälpa en. Det finns alltså rationella skäl att överdriva och hitta på historier av typen “The Ghost of Kiev” även för den som är The Good Guy i ett krig).

  • “Kommer ni ihåg den lilla cirkeln i den stora cirkeln? Hur kan vi använda den modellen på detta?”

    Detta syftar tillbaka på en illustration jag använt flera gånger förr när vi arbetat med massmedia/källkritik. Den stora cirkeln är all fakta som finns, den lilla cirkeln är det av verkligheten som olika medier låter oss se och den är delad på mitten för att visa att hälften av det vi ser och läser kan av fullt rationella skäl vara överdrivet, “underdrivet” eller helt påhittat.

  • Lite fakta om bild- och videomanipulation.

    I vissa klasser med “The Ghost of Kiev” som exempel, beroende på vad eleverna i just den klassen sett.

  • Lite fakta om hur massmedia kan kontrolleras, t ex i Ryssland.


Bakgrund och sammanhang

  • “Idag ska vi försöka förstå oss på Putin, hur han tänker och resonerar och ja, det kommer inte vara som ni resonerar. Hade ni tänkt som han, hade ni också invaderat andra länder”
  • Jag tar fram en interaktiv karta (https://map.runivers.ru/?year=857 Länk till annan webbplats.) som visar Rysslands gränser från c a år 850 till 2015. Gör eleverna uppmärksamma på att detta är en rysk karta (den har rysk text), som enligt URL:en ligger på en server i Ryssland. “Så just nu har vi alltså kontakt med det ryska Internet, för så här sammankopplad är faktiskt världen idag”. Möjligen kan jag här ha lagt in ett barnsligt skämt om att “Putin kanske hör oss nu…. Kalle - säg något snällt om Ryssland! Fort!”. Jag säger inte att jag gjorde det, men det KAN ha hänt, enligt mindre trovärdiga källor…
  • Går igenom den ryska historien utifrån gränser och gör eleverna uppmärksamma på att det tidiga Ryssland startade i Kiev och att många ryssar, inklusive Putin, var missnöjda med hur landets gränser drogs upp 1991. Pekar ut Abkhazien, Sydossetien, Krim och Donbas och pekar ut var det finns betydande rysktalande grupper utanför dagens Rysslands gränser.
  • Visar sedan exempel på hur vriden och nationalistisk historieundervisningen är i Ryssland och knyter detta till vad eleverna gjort kring historiebruk.
  • “Om andra länder tänkt så här, har Polen och Litauen mer rätt till Ukraina än Ryssland och Sverige har förresten rätt till hur mycket mark som helst från vissa av våra grannländer. För att inte tala om Danmark, Tyskland… Det är ett orimligt sätt att tänka, men…”

Eleverna hade under tiden en hel del frågor, så allt detta tog två lektioner. Det var dock inte bortkastade lektioner utan snarare första gången eleverna tog saker som källkritik och historiebruk på fullt allvar. Stundtals hade en knappnåls fall kunnat höras i klassrummet. Många hade inte heller någon aning om exakt var Ukraina låg eller hur stort det var, så min dra-ner-karta över Europa var nere fler gånger under de här lektionerna än under hela högstadiet fram till nu. Eleverna har aldrig varit så intresserade av något, aldrig så engagerade. Fina ungdomar!.

Lärande och kunskap har alltid två sidor: de skapar både oordning i våra tankar och ordning i världen. Båda dessa saker behöver vi människor och båda är alltid lika fantastiska att se i ögonen på sina elever.

Svenska (tips från Per Selin)

För den som vill använda litteratur som ett sätt att försöka sätta sig in hur vardagen (eller kanske snarare den förvrängda, absurda situationen när man hamnar i ett krig) skulle säkert den belarusiska nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj fungera. Jag har inte använt någon av hennes böcker i undervisning, men jag har läst en del av dem. “Kriget har inget kvinnligt ansikte” och “Bön för Tjernobyl” är väl lämpade för att använda. De är förvisso långa bägge två, men har fördelen att de till sin natur är rapsodiska och kan läsas bitvis. De ger en nära och inkännande bild av hur krig drabbar dem som det normalt sett inte rapporteras om: kvinnor och bybor på landet en bit ifrån själva stridigheterna.

I denna stund när jag skriver slår det mig att jag borde testa. Jag lovar att återkomma med en beskrivning av metodik och resultat.

/Per

Foto: Tracy Lee Carroll Länk till annan webbplats.