We learned more from a three-minute record - than we ever learned in school

Per Selin - Intresseföreningen för ämneslärare

Något av det sista på skolområdet som den förra regeringen fick igenom var en utökning av stödet (Red. Länken fungerar inte längre.) för de elever som riskerar att inte bli behöriga till gymnasiet. Dessa elever skall nu garanteras ytterligare 25 timmars lovskola under år 9. Sedan tidigare finns det som bekant 50 timmars lovskola och med denna utökning borde det rimligare bli 50 % bättre, eller?

Det finns några problem med detta och jag tänkte resonera kring några av dem. Till att börja med frågan om när det skall genomföras. Lovskola innebär ju skola på lovet. Inte på helger och inte på kvällar. På den skola där jag tillbringar dagarna är sedan tidigare de två lovdagarna v. 44 redan upptagna av lovskola. Likaså tre av fyra påsklovsdagar (inga helgdagar får användas) samt tre av fem sportlovsdagar. Återstår gör alltså tre dagar. Men det behövs i alla fall en dag till eftersom vi knappast kan ha eleverna till att gå i lovskola från 8:00 till 17:00. Förslag? Klämdagen vid Kristi Himmelsfärdsafton? Klämdagar mellan jul och nyår? Mellan nyår och trettonhelgen? Ni märker att det blir ett späckat skolår.

Den svenske gitarrvirtuosen Yngwie Malmsteen ställde sig tvekande till sanningshalten i uttrycket “less is more” vid ett berömt tillfälle Länk till annan webbplats., men frågan är om “more is more” verkligen gäller elever i behov av stöd. Den brittiska organisationen Chartered College of Teaching har i en rapport till det brittiska utbildningsdepartementet visat att det vetenskapliga stödet är svagt för påståendet att mer tid är det som är mest effektivt: Länk till annan webbplats.

"The evidence around lengthening the school day is mixed and mostly correlational rather than causal. What appears to matter most is how this time is used rather than the quantity of time.
Summer schools and extended days can be expensive, supporting teachers to do what they know best, such as delivering high-quality teaching during the time they have without additional administrative burden may be a more sustainable approach."

Jag tror att de flesta ämneslärare håller med om att det som behövs inte nödvändigtvis är att traggla samma saker i fyra-fem dagar till, utan snarare att få möjlighet till att designa en kvalitativt bättre undervisning.

För det kan väl inte vara så att detta var ett förslag som skulle kosta så lite som möjligt att genomföra? Det har i alla fall i Borås stad inte tilldelats ytterligare pengar för att bedriva lovskola och då kan resultatet bli att man helst ser att de lärare som inte kostar så mycket (det vill säga de obehöriga) arbetar på loven då kostnaden ju tenderar att öka exponentiellt eftersom man ska ha lönetillägg som utgår från den ordinarie lönen och sedan multipliceras med en lagom stor faktor. Jag har fått höra att jag helst inte ska arbeta på loven eftersom jag är för dyr.

Men, undrar nu vän av ordning och logik. Undervisning i skolan bedrivs ju på lektionsbasis och fler lektioner/minuter av något borde väl rimligen vara något önskvärt? Man kan tänka sig reaktionen som uppstår när det ska dras ner på undervisningstid. Kort sagt; hur kan man som lärare vara negativ till att eleverna ska få rätt till mer undervisning? Jo, för att det dels är för sent. Om man som elev saknar kunskaper för att nå E i nian hade man varit mer betjänt av den utökade lovskolan tidigare, kanske under skolåren 7 och 8. Dessutom är en utökad lovskola i år 9 ett incitament för att som lärare sätta ett betyg som eleven inte egentligen är värd. Man kan mycket väl se framför sig en situation där en lärare pressas, direkt eller indirekt, att sätta ett glädjebetyg. Man skulle även kunna tänka sig att en elev som med mer eller mindre en-till-en-undervisning kan svara på precis de frågor som hen har tragglat under några dagar, men inte sedan kan applicera kunskaperna i ett vidare sammanhang. Sedan var det den där frågan om vem som ska undervisa. Som nämnt tidigare är det lätt hänt att det blir en ekonomisk fråga. Sammantaget skulle man nog kunna säga att detta blivit en för enkel lösning på ett komplext problem. Ockhams rakkniv har skurit väl snävt och täljt fram en avprofessionaliserad lovskola.

Springsteens alter ego som citerades i titeln till denna text och rymde från lektionerna för att komma bort från idioterna och tyckte sig lära sig mer av en treminuters popsång än han någonsin lärde sig i skolan har kanske en poäng. Man vill inte ha mer av samma utan något nytt av något annat.

”A wide open country in our arms
And these romantic dreams in our heads
We made a promise we swore we’d always remember
No retreat baby, no surrender.”

Bruce Springsteen (och svenska ämneslärare)


Fredrik Andersson

Gymnasielärare i högstadiet som undervisar i samhällskunskap, historia, geografi och religion. Förbundsstyrelseledamot och sammankallande för intresseföreningen för ämneslärare.

Mejla