Valkompetens – vad innebär det egentligen?

Ett modeord som cirkulerat i vägledarvärlden under några år och som vid det här laget bör vara en del i de allra flesta vägledares vardagsvokabulär är begreppet valkompetens. Vad betyder det egentligen att vara valkompetent? Den här texten ska handla om det.

Publicerad Av

Ordet valkompetens är en försvenskning av det engelska begreppet Career Management Skills - CMS (färdigheter att hantera karriären). I begreppet valkompetens ryms förutom önskvärda färdigheter för ändamålet också en uppsättning värderingar och attityder som en individ förväntas kultivera för att bli anställningsbar på den nuvarande och framtida arbetsmarknaden.

Det finns ännu ingen globalt accepterad definition av vad det egentligen innebär att en person är att betrakta som valkompetent, utan det varierar något från land till land. Det har däremot börjat utkristalliseras en något klarare bild kring vad som bör finnas med i begreppet. Det här inlägget är inte ett försök att ge en fullständig definition av begreppet, men jag hoppas att det kan bidra till en ökad förståelse av ett lite klurigt och ospecifikt begrepp som blivit och kommer att fortsätta vara en viktig del i studie- och yrkesvägledares vardag.

Värt att poängtera redan inledningsvis är att innehållet i begreppet valkompetens främst kommer från policymakarnas perspektiv. Det är alltså våra makthavare som dragit slutsatsen att utvecklandet av så kallad valkompetens är önskvärt för att göra respektive lands medborgare mer anställningsbara. Det är således ett vida känt begrepp bland människor som arbetar med att skapa och implementera policy i respektive lands berörda institutioner, men det finns i dagsläget dåligt med forskning som stöder uppfattningen att en ökad valkompetens leder till en ökad anställningsbarhet. Det betyder inte att det inte är önskvärt att utveckla valkompetens, bara att det i nuläget saknas empiriskt stöd för att det faktiskt gör att fler personer kommer i arbete.

Sverige och Europa

I Sverige har begreppet valkompetens formulerats och satts på pränt i Skolverkets Allmänna råd för arbetet med studie- och yrkesvägledninglänk till annan webbplats:

För att hantera valsituationer behöver eleven utveckla ett antal kompetenser som visar på strukturerade sätt att samla, analysera, sätta samman och organisera sig själv och utbildnings- och yrkesinformation samt ha färdigheter att kunna fatta och genomföra beslut och hantera övergångar och växlingar i livet (2013, sid 13).

En ganska vag och intetsägande definition egentligen, samtidigt som den markerar att det här är någonting viktigt och önskvärt för individen. Skolverket har hämtat definitionen till begreppet valkompetens i en artikel av professor Ronald Sultana (2012). I artikeln ges läsaren en överblick över hur det gått att implementera valkompetensbegreppet i en lång rad europeiska länder. Han visar också på att det varit svårt att hitta en gemensam definition av begreppet inom EU då de olika medlemsländerna skiljer sig åt markant vad gäller skol- och arbetsmarknadskultur.

Sultana påtalar att ett problem i att finna en gemensam definition inom EU är ifall syftet med att skapa valkompetens hos medborgarna är något som ska vara strikt förknippat med arbetsmarknadspolitik/skolpolitik, eller om det är eftersträvansvärt att det inom valkompetensbegreppet också ska finnas en bredare ansats till att fostra kompetenser som är applicerbara även på en individs livskarriär. Om begreppet också inlemmar tanken att hela individens livskarriär ingår så blir också personlig och social utveckling/utbildning en del i arbetet med att göra individer valkompetenta.

Livslångt lärande och valkompetens

Ett annat viktigt begrepp som kommit att färga mycket av vårt vardagsspråk är livslångt lärande. Sultana (2012, sid 230) redovisar de av EU fastställda nyckelkompetenserna för livslångt lärande och visar hur dessa går att länka till en individs valkompetens. Nedan följer min översättning av dessa (8) nyckelkompetenser samt hur de knyter an till valkompetensbegreppet.

1. Kommunikation på modersmålet:
Förmåga att söka upp, samla in och processa skriftlig information. Förmåga att skilja relevant från irrelevant data.

2. Kommunikation på främmande språk:
Förmåga att arbeta med mångfald.

3. Matematisk, vetenskaplig och teknologisk "läskunnighet":
Förmåga att hantera en budget. Att kultivera en disposition gentemot kritiskt tänkande. Förmåga att manipulera verktyg och data för att nå fram till en slutsats.

4. Digital kompetens:
Förmåga att använda data och tjänster på internet. Förmåga att använda IKT för att stödja kritiskt tänkande, kreativitet och innovation på fritiden och i arbetet.

5. Lära-sig-lära:
Effektiv hantering av sig själv vad gäller lärande och karriären.

6. Social- och medborgerlig kompetens:
Förmåga att interagera effektivt med institutioner. Förmåga att kunna skilja arbetslivet åt från det privata livet.

7. Entreprenörskap:
Färdigheter i att utveckla och implementera olika projekt. Förmåga att identifiera sina personliga styrkor och svagheter. Förmåga att bedöma eventuella konsekvenser av, samt våga ta, risker när tillfällen uppstår.

8. Kulturellt uttryck:
Förmåga att realisera och ta tillvara ekonomiska möjligheter i kulturella aktiviteter.

Detta är ett sätt att definiera och använda sig av valkompetensbegreppet på ett överskådligt och mer konkret sätt. Som jag beskrivit tidigare finns i dagsläget ingen helt gemensam definition inom EU kring vad begreppet valkompetens betyder, men som ni ser i listan ovan finns ett antal önskvärda kompetenser beskrivna då det kopplas till det livslånga lärandet. Det finns också organisationer inom EU där det arbetas aktivt med valkompetensbegreppet. En sådan organisation är ELGPNlänk till annan webbplats - European Lifelong Guidance Policy Network. För den intresserade läsaren finns en skrift på temat valkompetens utgiven av ELGPN att hämta härlänk till annan webbplats.

Australien, Kanada och USA.

Forskarkvartetten Hooley, Watts, Sultana och Neary har i en artikel (2012) studerat hur Australien, Kanada och USA har arbetat med valkompetens och vad begreppet innebär i dessa länder. I respektive land har det funnits en ambition att ta fram nationella ramverk för arbetet med att lära medborgarna valkompetens. Dessa ramverk är lika varandra då de kan sägas vara historiskt sammankopplade. Det första ramverket föddes i USA och presenterades i en publikation 1989, en så kallad planritning (översatt från engelskans blueprint) syftade till att ligga till grund för framtida arbete med att få en valkompetent befolkning.

Utgångspunkten var att den nya, mer flexibla och dynamiska arbetsmarknaden, krävde individer som själva klarade av att hantera sin karriär och hålla sig anställningsbara. Borta var tiden då en yngling valde ett yrke i unga år och sedan stannade kvar där tills pensionen. Kanada införde 1996 ett liknande ramverk och 2005 införde även Australien ett liknande ramverk på prov. Dessa ramverk har sedan systematiskt uppdaterats och förändrats för att vara fortsatt aktuella.

Dessa ramverk är inte helt identiska, men de har stora likheter sinsemellan. I artikeln (2012, sid 6-7) presenterar författarna de tre ländernas centrala punkter i vad det innebär att vara valkompetent. Jag har nedan slagit ihop de tre ländernas beskrivningar och översatt dessa till svenska. Att bli valkompetent innebär då att skaffa sig följande kompetenser:

1. Förstå sig själv och ha en positiv självbild.

2. Utveckla social kompetens.

3. Sträva efter personlig utveckling genom livet.

4. Finna balansen mellan arbete och fritid.

5. Delta i det livslånga lärandet som ett sätt att nå mål i livet och i yrkeslivet.

6. Ha förmågorna som krävs för att skaffa och behålla ett arbete.

7. Engagera sig i och ständigt utveckla sina karriärs- och livsmål.

8. Lära sig att fatta väl underbyggda beslut gällande livsprojekt och arbetsliv.

9. Kunna ta fram och använda sig av korrekt och relevant information som stöd vid valprocesser och karriärbeslut.

10. Förstå att det sker förändringar i livs- och yrkesroller.

11. Förstå relationen mellan arbetsliv, samhälle och ekonomi.

Som ni ser en ganska diger önskelista. Samtidigt innehåller den mycket av värde för oss som arbetar med studie- och yrkesvägledning till vardags. Att arbeta för att de sökande utvecklar valkompetens i enlighet med ovanstående är också en god utgångspunkt då vi arbetar med vägledning i vid bemärkelse. Ett arbete som vi då betraktar som hela skolans ansvarlänk till annan webbplats.

Avslutningsvis

Jag hoppas att ovanstående text har gett en ökad förståelse och nya tankar kring vårt arbete med att fostra valkompetenta medborgare. Som jag redogjort för ovan finns ännu ingen definitiv definition av vad valkompetensbegreppet innebär, men det är ett användbart begrepp och en ökad konsensus kring innebörden lär utkristalliseras med tiden.

Innan jag avslutar texten vill jag dock lyfta en viktig aspekt vad gäller synen på valkompetens. Sultana (2012, sid 232) påtalar att det finns en risk att när hela ansvaret för att bli anställningsbar läggs över på enskilda individer finns en tendens att samhället skuldbelägger de individer som misslyckas med att själva skaffa sig en plats på arbetsmarknaden. Eftersom det är du som individ som ansvarar för att skaffa rätt kompetens, inställning och attityd blir det också ditt eget fel när du misslyckas. Det är självklart så att det finns ett stort individuellt ansvar för varje enskild medborgare att själv anstränga sig för att vara anställningsbar, Sultana menar dock att det i tider med hög arbetslöshet och i länder där arbetsmarknaden fungerar illalänk till annan webbplats finns en fara i att lasta över strukturella problem på individen. Där håller jag verkligen med honom.

Litteratur

Sultana, R (2012). Learning career management skills in Europe: a critical review. Journal of education and work, 25:2, 225-248

Hooley, T., Watts, A.G., Sultana, R. & Neary, S. (2012). The ‘blueprint’ framework for career management skills: a critical exploration, British journal of guidance & counseling, 1-15


Glenn Castenbladh Rafors

Studie- och yrkesvägledare

Mejla