Kina

Två seminarier om matematikundervisning i Kina fäste dock särskilt trots att det inte berörde ett enda svenskt fenomen. Det handlade om  några svenska lärares och forskares intryck från  studieresor i kinesiska skolor. Det var Doris Lindberg och Susanne Ridner från Carlssons skola därefter Erika Stadler från Stockholms universitet som berättade.

I Kina lyckades de mycket bättre med matematikundervisningen än i Sverige. Och det är inte små skillnader. Det verkar som medeleleven i Kina ligger ungefär tre år före den svenska. Svensk högstadiematte på mellanstadiet i Kina, svensk universitetsnivå på kinesiskt gymnasium. Det är inte det att kineserna bara kan rabbla. De kan lösa matematiska problem. De är kreativa (i varje fall vad gäller matte). De har aktiv tillgång till en rad olika matematiska strategier för att angripa matematiska problem. Hur gör de egentligen?

Lärarna

• har mycket djupare ämnesutbildning än motsvarande svenska lärare.
• Minst ett år universitetsmatte, för att få undervisa på lågstadiet
• kollegiasuskultation genomförs systematiskt
• omfattande och obligatorisk fortbildning och kontakt med universiteten, och inte bara en dag på någon bienette vartannat år.

Eleverna

• arbetar, 60 elever i varje klassrum,
• ibland är rasten en obligatorisk vilopaus då man ligger tyst på bänken, ibland är rasten gymnastik.

Undervisningen

• omfattande repetition, utantilllärning och talkörer
• minutiöst planerade lektioner
• lärarna är blixtsnabba på att identifiera begågna misstag i en problemlösning, och att analysera och diskutera dessa felsteg inför klassen.

Tänk om vi kunde höja vår medvetandenivå om inlärning till de kinesiska lärarnas? Det borde gå utan att man förlorar respekten för individen och en demokratisk värdegrund. Hoppas det.