En bildlärares arbete

Gemensamt för många av oss bildlärare är den stora genomströmningen av elever per arbetsvecka. I mitt fall ca 350 elever i helklass varje vecka. Att hela tiden möta så många människor är väldigt intensivt och innebär att vi bildlärare måste hantera en omfattande mängd information.

Publicerad Av

Mina elever är för det mesta underbara och jag skulle inte blivit lärare om jag inte var genuint intresserad av människor. Dessutom tycker jag mycket om mitt ämne och gläds åt när eleverna gör upptäckter och upplever undervisningen meningsfull. Att skapa goda relationer med eleverna får allt att fungera smidigare, att vara en lärare som bryr sig: jag ser dig och jag ser gruppen. Det är oljan i maskineriet som gör att eleverna vill lära sig något. Detta ska jag ha kapacitet att göra varje dag.

Några exempel:

Grundläggande för att arbetet ska fungera är att jag kan elevernas namn. Det underlättar om man som på min skola alltid har fasta platser vid lektionens början och slut. När eleverna rör på sig är det svårare att komma ihåg namn, och estetämnen är ofta rörliga ämnen där eleverna inte är så att säga ”fastlåsta i bänken”. För att komma ihåg namn försöker jag säga hej + elevens namn när jag möter dem ute i skolan. Samtidigt bygger jag relationer – jag vet vem du är och ser dig. Hjärnforskare talar om ”use it or lose it” att använda kunskapen för att den ska föras över till långtidsminnet.

Att komma ihåg de små detaljerna gör skillnad för eleven t.ex. att du fått nya glasögon eller att du var förkyld och hemma förra lektionen men är här nu, och jag skrev faktiskt ditt namn på stencilen vi delade ut då, som du får nu istället. Jag försöker komma ihåg att det viktigaste i livet för elev x är bilar och att det är ok att få in bilar i varenda bildarbete, för arbeten blir bättre när eleven lägger in motivation och inlevelse. Jag kan komma att tänka på en elevs arbete när jag ser ett skyltfönster i stan. Till eleven säger jag nästa gång vi ses att det kanske kan vara en idé till ditt arbete. Att intressera mig för eleverna som personer gör att jag kommer ihåg dem bättre. Här får jag återkalla minnen från föregående veckor och vara mycket uppmärksam på detaljer.

I realtid försöker jag snappa upp bra saker som eleverna gör och föra upp det till ytan för klassen i diskussioner. Nu gör du något eller säger något som är bra och tål att tänka på. Eller jag vill fota detta så jag kommer ihåg det vid slutbedömningen. Jag ska också kunna alla högstadieelevernas behov och extra anpassningar. Jag ska snabbt kunna skriva om hur det går för ca 10 elever i veckan för uppföljning, pedagogiska kartläggningar eller föräldrakontakt. Då ska jag i minnet återkalla det flyktiga i en arbetsprocess på de kanske senaste fyra lektionerna (en period på en månad) först i en åk 6 för att en kvart senare återkalla och skriva ned en åk 9-elevs arbetsprestation i ett mail.

Jag frågar hur klassen haft det idag och försöker hänga med i vad de har för arbetsområden i andra ämnen. Jag försöker säga att idag städade ni på sju minuter mot förra veckans 12 minuter. Bra då går vi och äter tomatsoppa med hembakt bröd. Det gör skillnad i om jag kommer ihåg att säga lycka till på matteprovet, eller eftersom ni haft matteprov så börjar vi med fem minuter tystnad och avslappnande musik.

För att klara allt detta behöver koncentrationsförmågan och likaså arbetsminnet vara på topp. Jag behöver vara utvilad och alert, att jag är här och nu. Det krävs att jag planerar mitt arbete och har rutiner och aktuell information lätt tillgänglig, så att jag inte upplever för mycket stress.

Några bildlärare har fått elevantalet minskat per termin genom att elever inte har bild vissa terminer och koncentrationsläser vissa terminer. Några bildlärare har till och med fått halvklasser och mindre tjänster. På min arbetsplats har jag fått gehör för att i så hög utsträckning som möjligt lägga en dag för åk 8, en dag för åk 9, samt inte över 100 elever/fyra klasser per dag.  Det rör inte ihop det så mycket i hjärnan och betyder att jag hinner se elever bättre. Jag behöver inte hoppa från ämnesområde till ämnesområde och stressa fram och tillbaka med olika material i bildsalen. Jag förbereder en workshop på morgonen och sen kör jag. På detta sätt hinner jag få lite mer ro att se eleverna. Jag kan också bättre ta de där viktiga mötena med de elever som dröjer sig kvar och berättar något efter att alla andra öron har gått! Vi vuxna betyder olika mycket för olika människor och jag tycker det är hemskt att behöva stänga dörren för elever som behöver kontakt.

Lärares arbete innebär alltså att hantera en enorm mängd information. Vi har en psykosocial arbetsmiljö som är väldigt krävande och det är något som jag skulle vilja få fram i debatten om lärarnas arbetssituation. Om för mycket runt omkring rubbar jämvikten så puttas vi över kanten och det blir svårt att genomföra alla dessa små insatser som tillsammans betyder att arbetet fungerar smidigt och gör det roligt och meningsfullt att arbeta. Om politiker och skolledare ser vårt arbete tydligare, kan de då förstå vad det är som orsakar utmattningsdepressioner och lärarflykt, och möjligen göra förändringar som underlättar?


Kristina Rilbe

Bildlärare samt behörig i textilslöjd, VFU-handledare. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla