Staten och vägledningen

För en tid sedan kom ett förslag från moderaterna via Tomas Tobé, skolpolitisk talesman, om att minska antalet platser på estetiska programmet. Anledningen till propån var att få elever sedan får arbete inom det estetiska området och att utbildningarna bättre ska kopplas till arbetslinjen. Förslaget har väckt många reaktioner också inom det egna ledet, där ungdomsförbundet sågat det hela. Ett sådant grepp innebär en inskränkning av individens frihet att själv välja.

Publicerad Av

Som studie- och yrkesvägledare vet vi att det estetiska programmet framförallt är högskoleförberedande till sin karaktär, vilket dessutom tydliggjorts genom GY-11. Vi vet också att få elever söker till Vård- och omsorgsprogrammet, liksom till det industritekniska programmet trots att man inom båda dessa områden skriker efter arbetskraft. Detta är naturligtvis ett problem! Jag tror dock inte att lösningen är att minska platserna på det estetiska programmet. Många elever som genomgått det estetiska programmet studerar sedan vidare. De är inte heller mindre representerade på arbetsmarkanden tre år efter avslutade studier jämfört med elever som gått det naturvetenskapliga programmet. Man måste i stället ställa sig frågan varför eleverna väljer bort det industritekniska programmet liksom vård och omsorgsprogrammet. Hur ser villkoren ut för dem som arbetar inom vården? Vilken bild har eleverna av industrin när det inte finns praoplatser att tillgå inom sektorn? Det råder i dag en stark skiljelinje mellan skola och arbetsliv. Många ungdomar kommer inte i kontakt med en faktisk arbetsplats förrän under senare delen av tonåren.

För att råda bot på denna separation av skola och arbetsliv behövs en studie- och yrkesvägledning som tar sin start redan under förskolåldern, för att sedan finnas som en röd tråd under hela skoltiden. Olika aktiviteter under olika åldrar för att få se, smaka och förstå olika yrkens innebörd. En perspektivvidgning utifrån begränsningar av klass, genus och etnicitet måste också ta sin börja i tidiga år, då förförståelse, fördomar och befästande av värderingar påbörjas tidigt i livet.

Det finns flera skäl till att behandla studie- och yrkesvägledning både ur ett utbildningsperspektiv och ur ett arbetsmarknadsperspektiv. Eleverna måste på ett konkret sätt få en inblick i det arbetsliv som väntar dem. De måste också ha tillgång till kvalificerad studie- och yrkesvägledning och till studie- och yrkesorientering i ett vidare perspektiv. I det senare ryms flera personalkategorier, som på olika sätt behöver arbeta med och samverka kring ökade kunskaper om utbildning och yrkesliv. Den direkta vägledningen ska skötas av utbildade studie- och yrkesvägledare som har den särskilda kompetens som krävs för uppdraget.

För att säkerställa detta krävs en statlig satsning på studie- och yrkesvägledning. Jag välkomnar den granskning som Skolinspektionen nu genomför gällande studie- och yrkesvägledning utifrån tillgång och kvalitet på 34 grundskolor i hela landet. Men om en förändring ska till måste staten kliva in och aktivt ta sitt ansvar. Att komma med krav på tillgång till en kontinuerlig och kvalificerad studie- och yrkesvägledning när kommunernas resurser är hålbitna samtidigt som de lyder under statliga krav på budgetar i balans, lär inte förändra vare sig förutsättningar eller vad som kommer utav dem. Så mitt budskap är:

Förstatliga den svenska skolan!


Lena Hartvigsson

Studie- och yrkesvägledare

Mejla