Studievägledning – för vems skull?

Följande rubrik är hämtad från det senaste avsnittet av Skolministeriet från UR, som belyser och granskar aktuella skolfrågor. Man visar på hur studie- och yrkesvägledare ibland kläms mellan mostridiga intressen.

Publicerad Av

Är studie- och yrkesvägledning enbart till för eleverna, eller också för de branscher (med dess olika intresseorganisationer) som skriker efter personal? Hur ska man väga individens drömmar mot samhällets krassa behov av utbildad arbetskraft på rätt plats? Detta var ett par av de frågor som ställdes under programmet.

Trenden att ungdomar väljer bort yrkesprogrammen och att flera yrkesprogram fått lägga ner, ligger bakom aktualiserandet av dessa frågor. För trots löften om arbete efter avslutad utbildning, väljer eleverna bort vissa program. Från industrin menar man att ungdomarna har en felaktig blid av såväl arbetsuppgifter som arbetsvillkor. Från näringslivet hörs röster som menar att studie- och yrkesvägledarna behöver ha en bättre insyn i arbetslivet och dess villkor, för att kunna ge eleverna en bättre guidning. Det finns starka åsikter som emellanåt gör sig gällande om hur studie- och yrkesvägledarna ska sköta sitt jobb, där kompetensförsörjningen är det viktiga.

Fenomenet är i och för sig ingenting nytt. Under alla mina år som studie- och yrkesvägledare har jag då och då fått känna av andra aktörers synpunkter och förväntningar på min yrkesroll. Men i takt med att eleverna i allt högre utsträckning flyr vissa utbildningar, kommer alltfler röster och åsikter i dagen. Och det är inte egentligen inte särskilt förvånande. Det finns olika perspektiv på detta beroende på vems intressen man företräder och vilka utgångspunker man har.

Vårt perspektiv ligger på att genom vägledning hjälpa den sökande att komma fram till vad hon/han vill studera och så småningom arbeta med. Det handlar om att se och förstå sig själv, om de valalternativ som finns och relationen mellan sig själv och alternativen. Detta för att komma fram till och kunna genomföra ett beslut. Allt det här har ett individperspektiv. Vår roll är på det viset inte att tillse att olika branscher får den arbetskraft de behöver. Däremot har vi en uppgift i att försöka medvetandegöra/klargöra för den enskilde om konsekvenserna om olika val. I detta ligger bland annat frågan om arbetsmarkandens geografi.

Jag förstår dock det problem man från arbetsliv och näringsliv sätter fingret på, där det råder en ökande obalans på arbetsmarknaden. Frågan är hur vi ska/kan/bör agera som studie- och yrkesvägledare. Det kan knappast vara vår uppgift att tala om för ungdomar vad de ska välja. Och även om vi hade en sådan uppgift, skulle det knappast göra någon skillnad. Ett samhälle där vi kunnat se en radikalisering av utrymmet för fri handlingsfrihet, där det ena valet och beslutet efter det andra förlagts till den enskilde individen. Ett sådant tydligt exempel är skolvalet. Och nu menar jag inte valet av program utan just valet av själva skolan. Valet av skola har i flera fall kommit att bli viktigare än valet av program/utbildning. Det faktum att det råder konkurrens om eleverna, bidrar dessutom till att spä på marknadsföringsmetoderna för att locka till sig elever. Inte så sällan lyfts DET fram, som egentligen är en mindre del av utbildningsinnehållet, som mer slår an en klang av lustfylldhet och glättighet.

För att komma tillrätta med obalansen som råder på arbetsmarkanden och som delvis är en följd av hur skolsystemet ser ut, krävs många saker. Jag vare sig vill eller kan göra anspråk på att ha ett facit till frågans komplexitet, men lägger fram ett par tankar jag anser vara viktiga att beakta. Någon form av dimensionering av utbildningsplatserna måste genomföras. Det kräver dock att man återgår till en reglering, där valfrihetsreformen måste omprövas och förändras. Är man beredd att göra en sådan förändring? Vi behöver också få till stånd en studie- och yrkesvägledning som löper genom hela skolsystemet, för att ge barn och ungdomar en chans att se, lära och förstå olika yrken och dess innehåll. Vi hararbetslivet/näringslivet med oss i detta, Allmänna råd m.m. Detta till trots sker alltför lite och alltför långsamt. Hur många droppar till krävs för att urholka stenen? 


Lena Hartvigsson

Studie- och yrkesvägledare

Mejla