Förstelärare och kompetensutvecklingen

I torsdags #skolchattlänk till annan webbplats med tema Förstelärare. Ett delikat ämne med flera bottnar, vilket man kan och bör tänka och tycka mycket om.

Publicerad Av

Jag bidrog som vanligt med både tyck och tänk, bland annat länk till en rykande färsk avhandling som är med och tävlar om att bli lärarfavorit:

Wieland Wermke: "Development and Autonomy - Conceptualising teachers’ continuing professional development in different national contexts"länk till annan webbplats

Det talas ju ständigt och jämt om att lärares kompetens som en väsentlig faktor för effektiv skolutveckling. Trots det stora intresset för lärares kompetensutveckling (inkl olika höga förväntningar), återstår en hel del begreppsutveckling inom forskningsfältet, enligt Wermke (liksom undertecknad). Storskaliga internationella undersökningar presenterar olika rankinglistor som visar vilka länder som förefaller ha framgångsrika modeller och vilka som behöver utveckla dylika. Tyvärr visar det sig ofta att import av framgångsrika metoder från en kontext till en annan inte direkt leder till efterfrågade och önskade resultat. Lärare ges ofta skulden för detta med förklaringen att de inte är särskilt förändrings- eller reformbenägna, utan hellre vill stå kvar på perrongen än kliva på tågetlänk till annan webbplats...

Visst finns det en viss tröghet i systemet - på gott och på ont. Allt nytt kan per definition inte vara bra bara för att det är nytt, lika lite som att vi ska fortsätta göra saker som vi brukar bara för att vi brukar göra dem. Mycket i dagens skola behöver förändras och utvecklas, men Tankar Tar Tid, utveckling tar tid. Det är viktigare att gå åt rätt håll än att det går snabbt. Ibland måste man faktiskt tänka sig in i ett nytt sätt att arbeta parallellt med att man arbetar sig in i ett nytt sätt att tänka. Men då måste tiden och kraften för detta också prioriteras - och prioriteringen ses som välkommen av omgivningen:

Men att lärare utvärderar sin undervisning, samarbetar i personalrummet, sådant som enligt John Hatties forskning verkligen ger resultat, det syns däremot inte. Därför inser heller inte politiker och föräldrar att sådant tar tid.länk till annan webbplats

Vi lärare har, enligt Wermke, ett överflöd av möjligheter att engagera oss i kompetensutveckling. Det finns aktuell skolforskning, aktuell ämnesforskning, föreläsningar, kurser, tidskrifter, böcker, bloggar, filmer, yrkesetiska dilemman... Olika i olika länder och landsdelar, men ny teknik gör det inte oöverkomligt. Men det tar tid och det tar kraft. Båda storheter som är begränsade. I sin avhandling jämför Wermke svenska och tyska lärares val och uppfattningar av olika kunskapskällor.

I Tyskland äger lärarprofessionen didaktiken. Didaktik är en historiskt förankrad förklaring till professionens autonomi och dess relation till staten kännetecknas av ett yrkesetiskt grundat ansvar och på en historiskt utvecklad professionskultur. Bildning är didaktikens bidrag som grund för lärares reflektion, men genom sina institutionella rötter i lärarprofessionen har didaktiken också haft en standardiserande karaktär. ...

Trots att det finns ett rikt och varierat utbud på kompetensutvecklingsmarknaden, är det ofta inte lärare som är aktiva aktörer på densamma utan i stället administrativa professioner som skolledare och rektorer. I detta sammanhang betonas också att en lärarprofession med begränsad verksamhetsautonomi är tämligen mottaglig för kunskap som inte har producerats inom professionen.

Nå, hur blir det då med förstelärare? Kommer de att vara den saknade skvadernlänk till annan webbplats mellan varje lärare och skolforskningen? länk till annan webbplatsSjälvklart åt båda håll, även jag vill problematisera att svensk didaktik till långt större utsträckning än den tyska inte ägs av lärare utan av utbildningsforskare som arbetar för att förbättra lärares praktiska verksamhet. Detta underlättar måhända utbildningsreformer, men är inte alltid till fördel för lärarprofessionen. Och om vi nu tror på att lärares engagemang och kompetens är det som faktiskt gör skillnad måste vi nog också göra sådant som stödjer just professionen.

– Titta på de länder som ligger ovanför er, där tror jag definitivt att man fokuserar på lärarens roll. Man ger lärarna resurser och stöd och gör dem till experter. Och man betalar dem. /John Hattielänk till annan webbplats

Eller?

/Magnus, som inte sökt någon förstelärartjänst än, men idag på skolavslutningen fick ett tackkort från en elev som ännu känns i hjärtat:

"Du är annorlunda, lär ut på ett spännande sätt, och tacka Gud för det!"


Magnus Blixt

Klasslärare, författare och föreläsare. Just nu rektor.

Mejla