Massa män i skolan?

Dagen till ära funderar jag över det här med män och kvinnor i skolan.

Publicerad Av

Inleder med ett citat från dagens tidning:

"Varje morgon, samma sak. Mina barn överlämnas till en mycket könsmässigt homogen grupp av vuxna som dagtid ska lära dem förstå och fungera i samhället, under ett av deras livs mest formativa skeenden."/Tove Lifbendahllänk till annan webbplats

Jag har länge varit lite av främmande fågel som man på lågstadiet (med utflykter till mellan- och högstadium). I höstas började jag arbeta på en liten nystartad friskolalänk till annan webbplats och fick en manlig kollega. Hyggligt unikt med två manliga lärare i år 1-4 får man säga. Nu i januari fick vi ta emot fler elever och fick därmed en till kollega. En tredje man! Tre manliga lärare i år 1-4, 100% (ja, det finns kvinnor på fritids, men inga legitimerade lärare såhär långt).

Jag kom att tänka på en av dessa avhandlingar som gjort att jag, efter att ha läst den, inte längre kunde se på min tillvaro på samma sätt som innan. Bestämde mig för att plocka ner den från hyllan och bläddra igenom den igen: Helena Johansson, "Brist på manliga förebilder. Dekonstruktion av en föreställning och en praktik." (Göteborgs universitet 2006). länk till annan webbplats

"Jag har definierat tre olika områden som förtydligar vad föreställningen om den manliga förebilden handlar om. Den första kan sägas vara en form av samhällsdiskussion: ibland talar man om att samhället är faderlöst, att vi har tappat tron på auktoriteter och lever mer för dagen. Auktoritetsförlusten och faderslösheten är tomrum i de unga tonårspojkarnas uppväxt, och tros leda till problem som missbruk och kriminalitet. Det andra området handlar om synen på maskulinitet, det är en diskurs som efterfrågar det traditionellt manliga, till exempel att man är kroppsligt trimmad. Här finns stereotypa värden, där mannens olikhet till kvinnan betonas, samtidigt som informanterna även konstruerar en maskulinitet som tar avstånd från det typiskt manliga och betonar likheten till kvinnan. Det sista området handlar slutligen om familjen: vad en familj är, och på vilket sätt mödrar och fäder tillskrivs olika funktioner och egenskaper i förhållande till familjen. Här framkom ganska konservativa, stereotypa förväntningar. - Mammornas ansvar är stort, inställningen till papporna är mer att om de finns, så är det bra, oavsett deras insats." /Helena Johansson

Så man kan verkligen fundera över om varför vi ska ha fler män i skolan (framförallt i de yngre åldrarna, där de blir allt mer sällsynta)? Vad ska vi ha männen till? Vad är det som gör att det räcker att vi har ett visst genus? Eller är det snarare en rimlig mix av olika bakgrunder, förutsättningar, förmågor och kompetens som behövs? Vad händer om vi tänker bortom könsnormen och istället väljer att se människan? Vi pekar ju i debatten ofta finger åt andra samhällen där män och kvinnor inte har samma rättigheter, men jag brukar ofta påminna mina elever om att kvinnor inte haft rösträtt i detta land ens i hundra år... Kvinnor tilläts inte delta i Vasaloppet före 1981 (undantag första åren), kvinnor fick inte inneha rektorstjänster förrän en bit in på 1900-talet (kvinnor fick inte inneha statliga tjänster, och på den tiden hade rektor klokt nog ett uppdrag direkt från staten).

Jag bestämde mig även för att ta ett varv med Maria Westers läsvärda avhandling ”Hålla ordning, men inte överordning: Köns- och maktperspektiv på uppförandenormer i svenska klassrumskulturer". (Umeå universitet 2008).länk till annan webbplats Är det olika regler för killar och tjejer? Upprätthåller manliga och kvinnliga lärare olika regelsystem? Det kan man fundera mycket över, jag tror tyvärr det ligger alltför mycket i detta – vilket är ett skäl till att eftersträva en mer könsmässig balans, även om vi i den bästa av världar borde kunna se bortom könsrollsgränser.

"Så vad ska vi göra åt den könsmässiga obalans som präglar den pedagogiska yrkeskår som har så oerhört mycket makt över att forma våra barn? En statlig kvoteringslag?"/Tove Lifbendahllänk till annan webbplats

Jag minns att vi i förvaltningen någon gång mot slutet av 1900-talet hade ett projekt i syfte att komma med förslag på hur vi skulle kunna locka fler män till våra verksamheter (skola, förskola, socialtjänst, förvaltning...). Efter några möten i arbetsgruppen träffade vi de som beställt utredningen och presenterade våra förslag:

  1. Högre lön.
  2. Högre lön.
  3. Högre lön.

Sedan lades projektet ner. Vi förstod att tanken varit att vi skulle föreslagit typ "manliga nätverk" eller liknande, men jag (och de andra som deltog, vilket jag tror fler delar) var och är inte intresserade av vilket kön deltagare i professionella nätverk har, bara vad de har att bidra med. Det är en av fördelarna jag ser med "det vidgade kollegiet"länk till annan webbplats, där uppfattar jag att det är långt viktigare vad som sägs än vem som säger det. Och vilket kön den som säger det har känns ännu mer perifert, som sig bör. Eller hur?

För övrigt anser jag att alla lärare som bidrar till god kunskapstillväxt ska ha högre lön, oavsett ålder, kön, etnisk härkomst mm.


Magnus Blixt

Klasslärare, författare och föreläsare. Just nu rektor.

Mejla