Sänka betygskraven under coronakrisen?

Inte på mina kemilektioner!

Under coronakrisen har det dykt upplänk till annan webbplats krav på att kraven på lärare och på undervisningen måste sänkas. En del debattörer har tagit detta ett steg längre och krävt att även betygskraven måste sänkas, en slags ”snällhetsdoktrin”. Få saker kunde vara mer förödande för undervisningen.

Vi lärare ska sätta betyg efter elevens kunskaper (eller egentligen förmågor, men jag lämnar den diskussionen därhän just nu). Vilka dessa är finns definierat i skolans styrdokument. En del debattörer menar att eftersom det är svårare att bedriva god undervisning under coronakrisen, bör man sätta betyg efter vad eleven hade förväntats kunna om det hade varit ”vanlig” undervisning. Om eleven inte kunde lära sig allt, så är det inte elevens fel, och därför ska eleven inte straffas. Ungefär så går resonemanget.

Men den här ”snällhetsdoktrinen” riskerar istället bli en rejäl björntjänstlänk till annan webbplats. Tänk dig en byggfirma som just ska anställa en golvläggare till firman. Han har fina betyg från gymnasiet, men det visar sig att han kan just inte lägga golv. Det var för att läraren bedömde, att om de hade haft undervisning på det, så skulle han fått betyget A. Ska arbetsgivaren också ha en ”snällhetsdoktrin” och anställa ändå? Och ska den som vill ha ett nytt golv också ha en ”snällhetsdoktrin” och bara acceptera att golvet blir snett och vint? Det säger ju sig självt att det inte går.

En björntjänst (Gustave Doré via Wikimedia Commons).

"Snälla" betyg blir björntjänst för eleverna/studenterna. Bild: Gustave Doré via Wikimedia Commons.

Samma sak om eleven tack vare fina betyg kommer in på till exempel naturprogrammet eller universitetsstudier. Om eleven inte behärskar matematiken kommer hen att få svårt eller kanske till och med omöjligt att klara studierna; det spelar ingen roll hur fint betyget än är. Och kanske tar eleven/studenten samtidigt plats från någon annan, som hade kunnat klara studierna bättre.

Man kan också fråga sig, var går gränsen för en ”snällhetsdoktrin”? Ska man vara ”snäll” mot eleven för att det är kris i familjen? En nära anhörig kanske har dött, och eleven fick svårt att koncentrera sig på studierna under vårterminen? Eller kanske ett älskat husdjur? Eller kanske var vädret så dåligt eller vackert att det inte gick att koncentrera sig? Ska man då fortsätta att ha sin ”snällhetsdoktrin”? Det var ju inte elevens fel att hen inte kunde plugga!

Skolans viktigaste uppdrag är att förmedla kunskap. Inget virus i världen kan ändra på det.

I skolans styrdokument finns definierat vad eleven ska lära sig och vilka förmågor hen ska tillägna sig. Lärarens uppdrag är att underlätta så mycket som möjligt för eleven att lära sig, genom lektioner, övningar, laborationer med mera. Men det är elevens eget ansvar att faktiskt lära sig något, det kan läraren aldrig göra åt eleven. Därför finns kunskapskraven, som visar vart eleven ska ta sig. Läraren hjälper eleven att finna vägen, men det är eleven själv som måste vandra hela vägen till målet.

Den som argumenterar för en ”snällhetsdoktrin” menar också – kanske inte medvetet, men i alla fall underförstått – att skolans viktigaste uppdrag är att sätta betyg. Annars hade man ju inte ropat efter en ”snällhetsdoktrin” vad det gäller betygsättningen! Jag menar att skolans viktigaste uppdrag är att förmedla kunskap. Inget virus i världen kan ändra på det. Vid svåra tider måste lärare få mer stöd att utföra sitt uppdrag, inte att släppa på betygskraven.

Nu, mer än någonsin, är det viktigt att eleverna får god kunskap med sig från skolan. Därför är det helt befängt att sänka betygskraven under coronakrisen. Det kommer i alla fall inte att hända på mina kemilektioner.