Vilka goda erfarenheter av corona-nedstängningen har jag?

Inga alls.

På mitt medarbetarsamtal nyligen frågade min BR mig vilka goda erfarenheter jag har av corona-nedstängningen i våras. Jag behövde inte tänka länge förrän jag gav henne mitt svar: Inga alls.

Publicerad Av

Under nedstängningen i våras flyttade vi på gymnasiet all undervisning från skolbyggnaden till hemmet. De allra flesta lärarna skulle jag tro blev mer eller mindre överrumplade. Själv tyckte jag att det skulle bli roligt! Jag såg det som ett tillfälle att göra något annorlunda med meet och zoom (och en bakgrund från ISS), Pear Deck och en massa andra spännande nyheter!

Och visst var det både spännande, roligt och nytt – i två veckor. Sedan blev det nya rutin och som vanligt – och de facto sämre än undervisning på plats. All undervisning bygger nämligen först och främst på relationer, att man bygger en relation med eleven. Först när man har en relation kan eleven ta till sig det man har att förmedla, och lära sig något. När man inte träffas falnar relationen och lärandet saktar också in.

Men blev det ändå inte bättre med elevernas närvaro? Vissa undersökningar tyder på att närvaron ökade, framför allt för de som ibland kallas för ”hemmasittare”, blev det inte bättre för dem? Jag skulle kanske tro att närvarostatistiken faktiskt blev bättre, det vill säga att man kunde sätta ”en pinne” för närvarande elever som loggade in på lektionen. Men den mentala närvaron sjönk mycket snabbt. Det var till exempel snarare regel än undantag att när jag avslutade och tackade för dagens lektion, så hängde 2–3 elever kvar helt enkelt för att de inte märkt att lektionen var slut än…

Stanna hemma under Halloween!

Stanna hemma under Halloween!

Men var det inte så att skolan äntligen tog stora, nödvändiga kliv för att bli mer digitaliserad? Det kanske är sant, men digitalisering är inte ett självändamål; det finns såvitt jag vet inget som säger att elevernas lärande blir bättre bara för att skolan blir mer digitaliserad.

För egen del var det inte heller så stort steg med digitaliseringen. Jag är redan mycket ”digitaliserad” i min undervisning, och det är nog inte heller någon överdrift att säga att jag var mer förberedd på distansundervisning än många, kanske de flesta andra. Jag lärde mig dock också om några nya verktyg. Både Zoom och Pear Deck var nya bekantskaper för mig, och i alla fall Pear Deck kan jag faktiskt tänka mig att använda även utanför distansundervisningen.

Men är det inte dags att skolan äntligen tar klivet in i 2020-talet och förändrar sitt sätt att undervisa? Kidsen idag, om de ska lära sig nåt, så kollar de bara nån tutorial på youtube! Alltså klassrumsundervisning, det känns ju bara såå 2010! Ungefär så hör man skolhuvudmän resonera, både skolpolitiker och från vinstdrivande friskolor. Man ser naturligtvis vilka besparingar i lärarlöner man kan göra om man låter eleverna läsa på distans. Då kan alla elever få världens bästa lärare, oavsett om det är i matematik, svenska eller historia!

Som ”nytänkande” lurar det här dock ingen. Redan på 1980-talet när videobandspelare introducerades i klassrummen förutspådde man att lärare i klassrummet snart var passé. Egentligen skulle det bara behövas en vaktmästare som kommer in och trycker på ”play”, och sedan är undervisningen fixad.

Man ska inte låta snålheten bedra visheten. Det man tjänar in på minskade löner förlorar samhället på elevernas bristande kunskaper. Jag vet, för jag har det nu svart på vitt: Mina elevers kunskaper sjönk med i genomsnitt ett helt betygssteg. Är det ett pris vi är villiga att betala?

"My job is not to be easy on people. My job is to make them better."

Steve Jobs


Magnus Ehinger

Lektor i kemi och biologi på gymnasiet. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla