Dags att städa ut gammalt skräp ur klassrummet?

När jag för över hundra år sedan gick på lärarhögskolan fick jag läsa om Howard Gardnerslänk till annan webbplats teorier om multipla intelligenser. Varje klassrum med självaktning stoltserade med sju färggranna affischer där de olika intelligenserna förklarades och alla lärare förväntades ta hänsyn till elevers olika intelligenser vid sina lektionsplaneringar. Nu har intelligensernalänk till annan webbplats blivit åtta (och ibland nio) och fortfarande kan jag i många klassrum se stora anslag där man kategoriserar eleverna som visuella/spatiala, verbala/lingvistiska eller kroppsliga/kinestetiska.

Publicerad Av

Teorin om multipla intelligenser har senare utvecklats till att kallas olika lärstilar, som lärarna måste känna till för att kunna tillgodose varje elevs behov. Tankarna bakom de olika lärstilarna bygger på, den inte allt för revolutionerande tanken, att barn är olika. Vissa barn lär sig bäst genom att lyssna, andra genom att se och ytterligare några genom att känna på saker med händerna. Enligt teorin så ska man, förutsatt att man vet vilken inlärningsstil varje elev har, optimera lärandet genom att anpassa materialet till varje lärstil. Budskapet är kristallklart: Elever lär sig bättre om de får material som är anpassat till deras individuella, väl avgränsade lärstil. Punkt.

Problemet är bara ett. Det fungerar inte.

Forskare har testat vetenskaplighetenlänk till annan webbplats i lärstilar i över femtio år och har ännu inte lyckat framlägga några som helst belägg för att det fungerar. Hattielänk till annan webbplats menar till exempel att det vetenskapliga underlaget för teorin om lärandestilar är ovetenskapligt. Det betyder givetvis inte att alla barn är lika eller lär sig på samma sätt, men det betyder att lärandet är betydligt mer mångfacetterat än att kunna förpackas i sju små paket.

Vid närmare eftertanke lyfter egentligen inte teorin om olika lärstilar fram elevernas olikheter. Tvärtom, den är pseudovetenskaplig och hjälper bara till att sortera eleverna. Varje barn ska passas in i en tårtbit i ett kategorischema, och ve dig om du känner dig lite kinestetisk en dag när läraren har planerat en visuell eller lingvistisk lektion!

I varje lärares pedagogiska kompetens ingår det som en självklar del att anpassa materialet till mottagarens förutsättningar.

Till det behövs det inte sju intelligenser. Till det behövs det tid som ger lärare en rimlig möjlighet att förbereda bra lektioner.


Martin Tallvid

Gymnasielärare i Samhällskunskap, lektor och filosofie doktor. Forskar kring pedagogik, IT och Internet.

Mejla