Att använda det nya bedömningsstödet

Veckan innan höstlovet använde jag det nya bedömningsstödet i taluppfattning för åk 1-3 i min klass. Bedömningsstödet är obligatoriskt i åk 1, men frivilligt i övriga årskurser.

Jag har i år en 3:a och i bedömningsstödet finns ett skriftligt prov för höstterminen i åk.3. Dessutom finns provet i olika nivåer, ett för grundnivå, ett för lägre nivå och ett för högre nivå.

Mig veterligt är det första gången Skolverket ger oss lärare i åk.1-3 några riktlinjer för hur vi ska gradera våra elevers kunskaper i olika nivåer. Varken kunskapskraven i Lgr.11 eller de nationella proven för åk.3 är ju i dagsläget indelade på det viset. Kanske är en ändring på gång?

För mig som lärare är proven inte bara ett sätt att mäta mina elevers kunskaper utan också en möjlighet att utvärdera min undervisning inom området taluppfattning inför de nationella proven senare i vår. Det kan finnas något arbetsområde jag inte gått igenom ordentligt eller som jag behöver fokusera mera på. I så fall finns det ännu tid att göra något åt detta.

I min klass visade det sig att jag behöver lägga mer tid på två områden: tallinjen och problemlösning. Inom problemlösning är det momentet att förklara sina lösningar eleverna haft svårt med. Jag kommer därför lägga lite extra krut på dessa områden och börja med problemlösning eftersom jag av erfarenhet vet att lågstadieelever ofta brukar ha svårt att skriftligt redovisa sina tankegångar. Den kontakt jag haft med lärare och föräldrar på mellanstadiet ger en liknande bild. Även elever som kommit långt i sitt matematiska tänkande har ibland svårt att förklara sina lösningar. Kanske har även vuxna det?

En utmaning när det gäller att beskriva en lösning i matematik är också att vi tänker olika. Det finns ofta flera olika resonemang som leder till rätt lösning. Att undervisa i vilket sätt man ska beskriva en lösning är därför något som det är bra att vara lite ödmjuk inför, eleverna kan tänka på andra sätt som också är bra. I åk.3. tror jag det är bra att visa på en struktur som grund i vilket fall.

Så här ser min planering ut:

Problemlösning

  1. Vi börjar med att jag repeterar ett problem som eleverna redan gjort och berättar högt hur jag löser uppgiften. Samtidigt skriver jag ned min lösning och visar hur det ser ut.
  2. Utifrån min lösning visar jag och går igenom en stödmall över hur de ska skriva. Varje elever får sedan en egen stödmall att utgå ifrån.
  3. Vi löser ett nytt problem tillsammans i klassen. För att få alla elever delaktiga använder jag no hands up, en metod som går ut på slumpvis bestämma vilka av eleverna som får svara på mina frågor.
  4. Eleverna får parvis lösa ett problem men båda ska redovisa sina lösningar skriftligt på papper. De får använda stödmallen och sina tidigare lösningar som hjälp.
  5. När alla skrivit sina lösningar går vi igenom några tillsammans med hjälp av dokumentkameran. Vi utgår hela tiden från stödmallen och diskuterar fördelar och nackdelar med lösningarna.
  6. Eleverna ska enskilt, men med hjälp av stödmallen, lösa och skriva ned ett problem. När de är klara får en kamrat, med hjälp av en checklista kolla att alla moment finns med i lösningen.
  7. Lösningarna lämnas sedan in till mig för min bedömning.
2016-10-30

De elever som har svårt att komma ihåg hur de ska redovisa får sedan använda stödmallen när de ska lösa och redovisa olika problem. Min förhoppning är att mallen kommer att underlätta för de elever som har svårt att minnas de olika stegen.

2016-10-30-2

Mer inom ämnet

Här kan du ladda ner stödmallen och checklistan:


Maria Kempe

Grundskollärare 1–7 som undervisar i svenska, matematik, no, so och engelska. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla