NP – hela skolans angelägenhet

Jag gillar nationella prov. Det är nästan en svordom, men det gör jag faktiskt. Jag använder alltid bedömningsstödet i tyska från Skolverkets bedömningsportal också, jag upplever att de proven gör att eleverna tar ämnet på större allvar. Provresultaten får mig ofta att våga mig på den där lilla höjningen som jag var osäker på. De ger mig styrka att våga lita på min egen bedömningsförmåga.

Publicerad Av

Vårtermin. Lärare i svenska, engelska, matematik, SO och NO drar ett djupt andetag. NP-termin. Den termin som till så stor del ska ägnas åt att kolla av om våra elever kommit så långt som vi hoppas att de har.

Men de nationella proven kan också ge magknip, av två anledningar. Den första anledningen är att proven ska rättas, eller bedömas. Den andra anledningen är att man ska få gjort alla de där muntliga proven. Och de tar ju nästan aldrig slut.

Ja, proven ska ju rättas. Läsförståelsen och hörförståelsen fixar vi språklärare snabbt, men det lär ta lite längre tid för svensklärarna. Det stora ångestmomentet är uppsatserna, delprov C, den fria skrivningen. Hur många har inte undrat när de ska hinna gräva sig igenom sitt berg av texter? Hur man ska kunna bibehålla samma nivå av bedömningsfokus när man hinner med två-tre texter per dag om man har tur.

En gång, ett av de första åren jag arbetade som lärare, långt innan jag blev fackligt ombud, fick jag frågan varför jag behövde tid för att rätta nationella prov när mina kollegor inte behövde det. Hade något ställt frågan till mig idag hade jag haft en betydligt vassare replik på tungspetsen. Allt som berör de nationella proven ska rymmas inom den reglerade arbetstiden. våga aldrig påstå något annat!

Att man lyckas få loss en heldag till bedömning är relativt vanligt. Man passar på när det är friluftsdag eller plockar in vikarie. En bra lösning, kan man tycka. Jag har suttit ensam på skolan med mina texter när eleverna orienterat eller utmanat sig själva i friidrott på någon av stadens större arenor. Men ensam, det var ordet.

Jag har någon enstaka gång fått möjlighet att sambedöma. Nu vill jag aldrig blicka bakåt igen. Betyder sambedömning att man ska erkänna att man inte kan själv? Nej, det innebär att man vågar se att vi tillsammans är bättre och starkare än vi kan vara själva. Ibland behöver vi nya ögon på texter som vi själva läser alltför subjektivt. Ibland behöver vi uttala våra tankar och funderingar högt, bolla dem mot någon annan för att höra hur de hänger ihop.

Men sambedömningen fyller en större funktion än så. De nationella proven speglar våra kursplaner, vår läroplan och den syn på ämnet som enligt Skolverket ska råda i våra skolor. “Ämnesproven ska ses som en konkretisering av läroplanens kunskapssyn och av språksynen i kursplanen”  (s. 10, Lärarinformation, ämnesprov, läsår 2014/2015, English, årskurs 9) De nationella proven är en del av implementeringen, det är fortbildning, och det är ett sätt att upprätthålla god kvalitet på bedömningen i våra skolor. Efter en heldag sambedömning ska man gå rakryggad ut genom dörren och säga att man är en något bättre lärare än när man gick innanför dörren på morgonen.

Hur får man då till det rent praktiskt att frigöra så många lärare för sambedömning? Jo, vikarier behövs, säkert lite pusslande också. Men det måste göras. För de nationella proven är hela skolans angelägenhet. Rektor ansvarar, men det är hela skolans angelägenhet.

De muntliga proven, då. Varför stressar de lärarna?

Av alla dessa delprov är min absoluta favorit engelskans delprov A, muntlig produktion och interaktion. Eleverna känner sig ofta väl förberedda för dessa prov, de deltar aktivt utan att gnälla. Samtalsämnena är ofta av sådan art att eleverna och jag skrattar tillsammans, vi lär känna varandra lite bättre under de här samtalen. Vi får möjlighet att komma in på viktiga saker, jag får möjlighet att iaktta och få lite bättre insikt i hur dessa tonåringar tänker. Jag älskar dessa stunder. De flesta elever jag har gjort proven med går därifrån med ett leende på läpparna och utbrister att det både kändes bra och var riktigt roligt att genomföra. Jag har svårt att hålla mig till tidsbegränsningen, för de vill ofta prata mycket längre. Visst låter det som ett fantastiskt prov!

Hur kommer det sig då att detta prov kan ge magknip? Det beror på hur det fungerar med genomförandet. Ska man lägga in proven på lektionen? Risken är att det aldrig tar slut. Man planerar upp lektion efter lektion med mer eller mindre givande uppgifter som eleverna får hantera själva, då jag går iväg med olika grupper. Ofta saknas sedan någon elev per grupp av olika skäl, man får kanske gjort en av grupperna, inte båda, som man hade hoppats på. Ju längre tiden går, desto mer stressad blir lärare. Kommer jag verkligen hinna med alla grupperna innan betygen ska vara satta?

Men de nationella proven är hela skolans angelägenhet. Ja, faktiskt, precis hela skolans angelägenhet. Det kan inte vara upp till varje lärare att lösa det praktiska. För engelskan kanske det fungerar någorlunda, de proven är korta, men svenskan tar betydligt längre tid per grupp. Det kan vara svårt att hinna med inom ramen för de ordinarie lektionerna, och andelen lektioner som övriga klassen står utan lärare blir förödande.

Vissa år har jag haft turen att vi på skolan samordnat de nationella proven. Ofta passar man på när någon annan årskurs är ute på prao, och så pusslar man med schemat, och så gör man svenskan, matten och engelskan på samma dag. Alla lärare som är behöriga plockas in för att bedöma, oavsett om de undervisar år 9 just i år eller ej. Det är ju också ett sätt att upprätthålla bedömningskompetensen mellan åren, ibland dröjer det flera år mellan varven, innan man har 9or igen. I bästa fall kanske lärarna inom samma ämne tillsammans hinner lyssna på de inspelade samtal som finns som bedömningsstöd och samtalar kring detta. Man spelar naturligtvis in samtalen, så att sambedömning kan ske vid behov, i de fall elever visar sig prestera klart annorlunda än förväntat, eller där den bedömande lärare är lite osäker. För eleverna innebär detta en trygghet. Det samtal som bara existerar för stunden finns förevigat, och man kan gå tillbaka till det för att säkerställa bedömningen.

Är pusslandet enkelt, då? Nej, sannerligen inte. Eleverna får håltimmar mellan proven, andra lärare får undervisa ämnen de annars inte har med att göra, lärare på andra stadier kan få stuva om enstaka lektioner. Men jag ser det som en självklarhet att vi också hjälps åt när det är dags för dem att genomföra sina prov. För de nationella proven är hela skolans angelägenhet.

Imorgon genomför jag de allra flesta av mina muntliga prov. Jag ser fram emot en givande, trevlig dag. Någon enstaka grupp får vi plocka in i efterhand, men det är inte hela världen. Tack vare att vi har samordnat och vågat se helheten försvinner ett stort stressmoment. Nu ska jag bara njuta av härliga samtal med kloka ungdomar! För på min skola vågar man erkänna att de nationella proven är hela skolans angelägenhet.


Mia Smith

Legitimerad lärare i engelska och tyska. Tidigare ämnesspanare.

Mejla