Varför kan eleverna inte läsa på nätet?

Det finns ett ämne som fortfarande överraskar mig ibland. När det kommer åsikter och kommentarer som på något vis antyder att vi har för bråttom in i det digitala samhället. Människor, ibland lärare, som tycker att vi ska släppa det där digitala och backa tillbaka till det där som alltid varit. Alltid? Det där med att internet bara är en fluga, tror någon fortfarande det?

Som lärare på högstadiet får jag hela tiden kämpa mot fördomar kring elevernas digitala kunnande. “Du behöver ju inte lära eleverna använda datorn, det kan de ju redan. De sitter ju hela nätterna och spelar spel på nätet.” Kommentarerna kan komma från lärare, från föräldrar, från andra vuxna, men också från eleverna själva. Oj, så fel de har. På så många sätt. 

Nej, alla elever använder inte datorn dygnet runt. Vissa elever gör det, pojkar i större utsträckning än flickor, men långt ifrån alla. Och de gör inte samma saker. Om de spelar spel, blir de automatiskt bra på att söka information då? Om de använder sociala medier, blir de källkritiska på köpet? Om de tittar på serier och filmer, lär de sig om alla möjligheter och fällor på nätet? Vi har mycket kvar att lära ungdomarna. 

I veckan kortades en avhandling ner till en liten tidningsartikel, vilket naturligtvis resulterar i en förenklad och delvis missvisande bild. “Läsning på papper ökar förståelsenlänk till annan webbplats” kunde man läsa i GP. Vad hände då? De IKT-spektiska fick direkt vatten på sin kvarn och skrattade högt. Tar man sig tid att läsa hela artikeln, inte bara rubriken, framkommer det att elever har genomfört samma prov på papper och på dator och resultaten jämförts. Tittar man på Mittuniversitetets egna pressmeddelande kring samma avhandling låter rubriken annorlunda: “Nya förmågor krävs för digital läsninglänk till annan webbplats”. Har vi en annan vinkling här? 

Det är inte konstigt att dagens elever presterar sämre när de läser på dator än när de läser på papper. De har i skolan arbetat stenhårt med att öva upp läsförståelsen på traditionell väg. Men digital läsförståelse handlar om lite mer än att bara avkoda bokstäver och tolka dessa. Den digitala läsförståelsen är en liten del av den allmänna läsförståelsen, vi behöver naturligtvis ha den vanliga läsförståelsen som grund. Men om vi ska ut på nätet måste vi inse att det krävs lite till, och om vi vill att våra elever ska behärska detta måste vi också lära dem vad de ska tänka på. Vill vi att våra elever ska bli lika bra på att läsa på datorn som på papper måste vi helt enkelt lära dem hur de ska göra även detta. 

Vi kan lista ut att majoriteten av de idag yrkesverksamma lärarna inte stötte på begrepp som digital litteracitet under sin lärarutbildning, det är inget konstigt i det. Det som är konstigt är att lärarna inte får adekvat fortbildning i det här. Varför ser inte arbetsgivaren till att alla lärare får en rimlig chans att lära sig om detta nya fenomen och hur de ska lära ut det till sina elever? 

Jag har i många olika sammanhang lyft fram det som jag tycker är Skolverkets främsta bedömningsstöd, det som behandlar digital läsförståelse i engelska. Det är framtaget av AnnaKarin Lindqvist och Ann Bjerklund Larsson vid Göteborgs Universitet och inleds med en ordentlig grundkurs i vad digital läsförståelse innebär. Vi engelsklärare är tacksamma att just engelskan ligger i framkant här. Men vi behöver också se skolan som en helhet. Den digitala litteraciteten måste bli alla lärares, alla rektorers, alla huvudmäns angelägenhet. Vi ska inte använda datorn varje minut, men när vi använder den ska vi veta vad vi sysslar med, och vi ska veta hur vi lär våra elever att använda den på bästa sätt. 

När vi mäter elevernas digitala läsförståelse om tio år, då ska de vara proffs även på det! 

Mer inom ämnet


Mia Smith

Legitimerad lärare i engelska och tyska. Tidigare ämnesspanare.

Mejla