Språkundervisning utan digitala medier – en omöjlighet

Veckans heta ämne är utan tvekan den digitala teknikens existens - eller icke-existens - i skolan. Under tre dagar samlades pedagoger från hela landet på #SETT2015 för att inspireras och diskutera hur förskola och skola ska utvecklas med hjälp av teknik.

Knappt hann vi ställa ner resväskorna innanför halldörren där hemma innan vi möttes av en debattartikel vars budskap fick mig att må illa. En lärare vill höja resultaten genom att kasta ut datorerna från klassrummenlänk till annan webbplats. Artikeln har redan bemötts av flera kloka personer, bland annat Håkan Fleischerlänk till annan webbplats och Sabine Louvetlänk till annan webbplats. Men jag vill ge er en språklärares syn på det hela också.

Eleverna jag möter varje vecka använder engelska dagligen, inte bara i klassrummet och i kommunikationen med vännerna på väg ut på rast, “Ey, wait for me! Jag är på väg!” De lyssnar på musik på engelska, de tittar på engelskspråkiga tv-program och filmer, men framför allt möter de engelskan när de använder telefoner och datorer för att ta sig ut på internet. Vardagen för en svensk tonåring är idag till viss del baserad på det engelska språket, främst genom digitala medier. 

Bild digitalt sammanhang

Mitt uppdrag som lärare är att förbereda mina elever på den framtid som möter dem. Rent allmänt som människor, men också ämnesspecifikt. Om jag konstruerar en undervisning där det engelska språket inte får möta den digitala tekniken förvägrar jag eleverna den verklighet de redan möter och som kommer var grunden för framtida studier, yrkesliv och privatliv. 

På #SETT2015 föreläste jag om hur jag arbetar med att lära mina elever språkliga strategier, något som betonas starkt i de aktuella kursplanerna, med inriktning på IKT. Jag förbjuder inte Google Translate, jag pratar med mina elever om dess för- och nackdelar. Jag söker information tillsammans med mina elever för att vi gemensamt ska kunna prata om vad vi möter på nätet. Jag tittar på Wikipedia-artiklar tillsammans med mina elever för att de ska bli genomtänka användare som använder det de läser på ett klokt sätt. 

Att öppna dörren mellan skolan och internet är att låta skolan spegla samhället, inget annat. Eleverna tar själva upp ämnet med mig, för att de vet att jag vill låta dörren vara öppen. Jag ägnar raster åt att diskutera trakasserier på twitter, elever dröjer sig kvar vid lektionens slut för att lära sig hur man skapar egna quiz på Kahoot och eleverna vågar erkänna att det finns saker om internetanvändning som de ännu inte är experter på. Ingen är expert, eftersom internet utvecklas hela tiden. Så fort man tror att man kan något kommer nya saker. Det enda vi vet är att vi inte vet allt. 

Språkundervisning utan datorer är en orimlighet 2015 eftersom språket är en naturlig del av datoranvändningen. Datorn är ingen skrivmaskin. Automatöversättningsprogrammen är inte digitala ordböcker. Wikipedia är inte en digital version av ett gammalt uppslagsverk. Det är nya grejer vi möter. Det är nya grejer vi måste undervisa om. Det är ny undervisning. Det är ny skola.

Det är inte samma sak att vara lärare i ett klassrum där alla elever är uppkopplade som i ett klassrum där ingen är det. Det är inte heller samma sak att vara elev i detta klassrum som i ett klassrum för 20 år sedan. Det är dags att inse att tekniken inte är ny. Det är dags att inse att tekniken är här för att stanna.


Mia Smith

Legitimerad lärare i engelska och tyska. Tidigare ämnesspanare.

Mejla