Fjärrundervisning – en lätt lösning på lärarkrisen?

Vid halvårsskiftet träder som vanligt ett antal nya lagar i kraft. En av dessa berör oss språklärare lite extra, den som handlar om fjärrundervisning. Vad handlar då det här om?

Publicerad Av

Jo, lärarbristen i Sverige handlar inte bara om matte- och NO-lärare, den handlar även om språklärare. Varför står det inte så mycket om detta i nyhetsrapporteringen? Tja, det kanske kan hänga ihop med att moderna språk är det enda ämnet i grundskolan som inte är obligatoriskt. Lägg till att skolorna endast är förpliktigade att erbjuda två moderna språk och att det är helt och hållet upp till skolan att avgöra om man ska erbjuda eleverna möjligheten att läsa ytterligare ett språk från år 8, det som kallas “moderna språk inom ramen för elevens val”, det som tidigare kallades för C-språk. Har språken hög status i skolan idag? Vi är många som anser att så inte är fallet. Att antalet tysklärare och fransklärare som examineras i Sverige varje år kan räknas på båda händernas fingrar är inget som berör, vi kan ju lösa det genom att inte erbjuda alla språk helt enkelt.

Nu ska vi alltså skolorna vid behov få börja med fjärrundervisning. Konceptet är inte på något vis nytt, ett klassiskt exempel är radioundervisningen som löst skolgången för barn på den australiensiska landsbygden sedan länge, och många fler exempel finns att hitta. Den nya tekniken gör också så att det inte längre behöver handla om korta radiosamtal. Video är en självklarhet, och via lärplattformar används olika sorters tester och annat, skrivprocessen kan följas via delade dokument i olika former osv. Möjligheterna är oändliga!

Många skolor har idag problem att rekrytera behöriga språklärare, såväl på landsbygden som i storstäderna. Att en lärare har undervisning med elever på flera orter skulle lösa det här problemet för arbetsgivaren, samma lärare kan ansvara för undervisningen på ett antal skolorna och problemet med behörigheten är löst. Gällande modersmålsundervisningen gör det att många fler elever skulle få tillgång till den undervisning de har rätt till. Jättebra!

Så, visst låter det fantastiskt! Har vi hittat en lösning? Njae, jag vill inte riktigt tro det. Lärande är nämligen något som sker i interaktionen mellan lärare och elev. Alla lärare vet vilken elev som behöver den där extra klappen på axeln, vem som behöver få vänta lite med att svara, vem som behöver få ställa några extra frågor, vem som behöver en extra, stöttande blick osv. Vi känner våra elever. Lärandet är det där magiska som sker, det som man inte alltid kan sätta fingret på. Får vi med det i fjärrundervisningen? Rent krasst kommer detta drabba de omotiverade, mindre ambitiösa eleverna mest. Vi vet redan första veckan vilka elever som kommer fixa det ändå. Och vi vet vilka elever vi behöver ge lite extra för att få med i mål. Det är det som kallas yrkesskicklighet.

Jag har under flera år haft språkelever från flera olika skolor i samma grupp, eleverna fick komma till mig. Detta gjorde så att mina språkgrupper fick rimlig storlek, från tidigare 2-6 elever till 8-19 elever, men det fanns stora nackdelar. Ofta anordnades schemabrytande aktiviteter på någon skola, utan att man hade pratat med grannskolan. Jag fick stanna kvar på skolan med halva grupper och missade chansen att lära känna mina elever lite ytterligare på friidrottsdagar, utflykter eller andra roliga saker. Jag missade allt det lilla extra. Hur blir detta om man sitter på en plats och undervisar åt många olika håll samtidigt. Min farhåga är att man hamnar vid en dator och stannar kvar där. Det var inte det jag ville när jag valde att bli lärare. Jag är rädd att den känsla jag skapar i mitt klassrum, tillsammans med mina elever, inte uppstår vid fjärrundervisning. Jag är rädd att vi tappar känslan av sammanhang. Den känslan är viktig.

Min största rädsla handlar dock inte om själva undervisningen. Det handlar om arbetsgivarens inställning, om samhällets inställning. Har vi löst problemet nu? Slipper vi fundera över hur vi ska rekrytera fler språklärare? Om vi tror att det här är en långsiktig lösning har vi ett jätteproblem. Vi måste fortfarande hitta vägar för att få fler personer att vilja bli språklärare i Sverige. Det räcker inte att dela upp de få lärare som finns, vi måste bli fler.

Fjärrundervisningen får inte bli en bra lösning som gör att vi kan sluta tänka på det här problemet. Det måste vara en nödlösning som kan tas till när det verkligen inte finns andra alternativ, och det måste vara en liten nödlösning undre tiden en mer långsiktig lösning hittas. I Utbildningsutskottets betänkande, som ligger till grund för lagändringen, påpekas att detta skall användas endast om man verkligen inte lyckas rekrytera behöriga lärare. Nu är det upp till bevis för landets kommuner. Visa oss att ni använder denna möjlighet för att ge fler elever möjlighet till språkundervisning. Visa oss att detta inte är ett sätt att snåla in på anställningar. Det också också upp till bevis på ett nationellt plan. Visa oss att det kommer andra satsningar på att öka antalet behöriga språklärare i Sverige långsiktigt. Sverige behöver fler språklärare. I klassrummen.

Mer inom ämnet


Mia Smith

Legitimerad lärare i engelska och tyska. Tidigare ämnesspanare.

Mejla