Kollaborativa samtal för fördjupad förståelse

En engagerande grammatiklektion

Grammatikens plats i språkundervisningen är omdebatterad, och på vilket sätt den ska hanteras är inte helt enkelt. Jag brukar säga till mina elever att grammtiken visserligen inte finns uttalad i kunskapskraven, och därför aldrig kommer bedömas som betygsgrundande, men att det är omöjligt att tala eller skriva utan att använda sig av grammatiska strukturer.

Att kunna använda sig av dem och att kunna detaljerat diskutera dem med rätt begrepp är dock inte samma sak, och jag kommer aldrig förhöra elever på grammatisk terminologi eller regelverk.

Ändå väljer jag att aktivt plocka in grammatiken i språkundervisningen. Anledningen är att jag tycker mig se att pusselbitarna faller på plats för många elever när de får strukturer att hänga upp sina kunskaper på. Att dessutom repetera grammatiska moment ger möjlighet för en ännu bredare helhetsbild. Därför valde jag att idag repetera presensböjning av verb med mina 9or i tyska, med omljudsverben som krydda. Jag valde en metod jag fick till mig av Dylan Wiliam under en studiedag våren 2014, som jag sedan använt vid upprepade tillfällen, alltid lika lyckade. Målet är att öka elevernas medvetenhet, att få eleverna att använda varandra som resurser i sitt lärarnde och att få eleverna att prata om språket, oavsett om de använder korrekt terminologi eller ej.

Steg 1. Flervalsfrågor

Eleverna får se fyra eller fem varianter på meningar och får frågan vilken av dem som är korrekt. När alla valt får några kommentera sina val, jag drar namnen. Varför valde du nummer ett, inte nummer tre? Håller du med din kamrat om det här resonemanget? Finns det något mer att tillägga? Kamraten står och väljer mellan två alternativ, har du några tips om hur man kan tänka?

Det härliga i det här momentet är att det inte blir tävlingsinriktat, utan eleverna respekterar varandras tankar och förklaringar, letar egna och och vågar steg för steg formulera sig mer detaljerat. Det har jag sett i många olika elevgrupper, lika magiskt varje gång.

Steg 2. Översättningsmeningar

Nästa steg är att eleverna får en svensk mening som ska översättas till tyska. Först försöker de individuellt skriva ner en så detaljerad översättning som möjligt. Efter detta jämför de meningen med bänkkamraten. De får jämföra, diskutera olikheter och för sin sak tills de båda är nöjda och har exakt samma mening framför sig. Därpå slås paren ihop till grupper om fyra, där eleverna upprepar processen med jämförselse för att komma fram till en mening som alla i gruppen är nöjda med. Slutligen får en elev gå fram och skriva gruppens mening på tavlan, och i det här läget betonar jag att de andra i gruppen är lika ”medskyldiga” om något blev fel, de har kommit fram till det här tillsammans. Det gör att skrivandet inte blir lika nervöst, de står ju inte ensamma vid tavlan. Jag kommenterar eventuella variationer och saker som varit svåra när alla varianterna till slut finns färdiga på tavlan.

Metoden må verka enkel och det kan verka som att grammatiken tar onödigt stort fokus, men även ordförråd och språkliga strategier hanteras rikligt i dessa samtal. Eleverna kommer igång i riktigt engagerade samtal om vad, hur och varför, och fördjupar sin förståelse för de grammatiska strukturer som är relevanta i det språk de är på god väg att tillgodogöra sig. Det här kan jag beskriva med ord, men de blickar, det kroppsspråk och de nöjda leenden jag får se i klassrummet, om ni vill förstå den biten får ni testa metoden själva.


Mia Smith

Legitimerad lärare i engelska och tyska. Tidigare ämnesspanare.

Mejla