Rättning av NP – hur funkar det egentligen?

Vi har nu kommit till den årstid som kallas våren av vanliga människor, NP-tid av oss lärare. Vi känner alla igen den, perioden då man peppar eleverna inför genomförandet, är nervös för att tekniken inte ska fungera och pirrigt undrar om allt praktiskt ska klaffa. Och så alla lektioner som faller bort på grund av nationella prov i andra ämnen.

Jaja, vi vet hur det är, det är bara att gilla läget och hitta praktiska lösningar för att alla lärare/ämnen/elever ska få den undervisningstid som krävs för rimlighet i uppdraget. Så långt är alla med. Men sen då? Vad händer sen?

Jo, sen ska proven rättas. Och det är här lärarkollegiet förvandlas till en hord vilddjur som skrapar hovarna mot marken med rökmoln som sprutar ut öronen. Varför? Jo, Skolverket har skjutit upp leveransen av lärarnas bedömningsanvisningar till efter att provet är genomfört. Anledningen? Det ska inte kunna läcka ut! Så klart! Inga frågetecken? Jodå, i vissa trådar på Facebook pratas det om att konstruera egna "facit" att rätta efter, för att inte tappa dyrbar rättningstid. Men stopp här! Nu måste vi får ordning på läget. Det här är inte okej.

Arbetstid

I de arbetstidsavtal som gäller för lärare framgår tydligt att alla arbetsuppgifter som är beordrade av arbetsgivaren ska rymmas inom ramen för den arbetsplatsförlagda tiden. Vi ska alltså aldrig röra förtroendetiden för något som har med nationella prov att göra. Och de flesta av oss har scheman som redan är fyllda med lektioner, möten, pedagogiska luncher och annat smått och gott. Om vi ska rätta de nationella proven på den planeringstid som finns kommer vi inte bli klara före terminsslut. Alltså måste detta lösas på ett annat sätt.

Den vanligaste lösningen är att man friställer lärare från ordinarie schema, antingen genom att ta in vikarie eller genom att planera in schemabrytande aktiviteter som inte kräver vikarie, så att man kan sitta heldagar och rätta. Ofta tar man in samtliga behöriga lärare i ämnet, för att få gjort så mycket som möjligt på samma dag.

Jag har hört många lärare som suckar om att "vi får bara en dag på vår skola", som om det vore stopp där. Jag har hört detta på flera olika ställen, och det har alltid löst sig när man pratat med rektor. För de flesta rektorer är kloka människor som inser att de måste ge sina lärare rimliga förutsättningar för att utföra sina uppdrag. Skulle de mot förmodan streta emot, då ber vi våra fackliga ombud ta ett samtal om detta. Så enkelt är det.

Om arbetsgivaren sköter det här spelar det ingen roll att bedömningsanvisningarna kommer några dagar efter att proven är genomförda. Läraren fortsätter med sina vanliga lektioner och kan använda sin planeringstid till planering av lektioner och efterarbete av annat än just nationella prov. Något senare, kanske veckan efter, bryter man några dagar för att rätta. För min egen del blir det två heldagar nästa vecka. Alldeles lagom!

Sambedömning

De senaste åren har jag fått förmånen att sambedöma nationella prov tillsammans med andra lärare, vilket är fantastiskt. Dels kan detta vara tidsbesparande, dels ökar det rättssäkerheten avsevärt då man har någon att bolla tankar med vid osäkra fall, men det är också fortbildning i bedömning. Att diskutera värdeord, förmågor och nyanser, hur man undervisat för att få fram dessa resultat osv ger ett lyft för samtliga medverkande lärares bedömarkompetens.

Förra året deltog jag i sambedömning av nationella prov i engelska år 9 enligt den s.k. Kalmarmodellen (Red. Länken fungerar inte längre.), eller en variant av den. Samtliga skolor i den stadsdel jag tillhörde skickade alla sina prov till en skola, där vi under en arbetsam men givande vecka sambedömde allting. Jag tror att vi hade ca 12 klasser från en dryg handfull skolor och vi var 10-15 lärare som arbetade med detta. Vi arbetade i mindre grupper och ingen rättade sina egna elevers prov. Om det uppstod tveksamheter fanns det alltid någon från respektive skola som kunde besvara frågor, vilket var bra för helhetsbilden. Vi kunde se mönster mellan skolor och klasser och ofta fanns det någon på plats som hade lite extra kännedom om situationen som kunde ligga bakom ett särskilt resultat. Efter att ha rättat B-delen (läs- och hörförståelse) gav vi oss på uppsatser. Alla som var tveksamma bollade man inom sin lilla grupp, och vid behov även med andra. Om betyget på uppsatsen avvek två betygssteg eller mer från B-delen lades proven i en speciell hög och kollades igen av ytterligare en lärare. Ofta behölls betyget, ibland justerades det något. Men snacka om att dessa bedömningar är rättssäkra!

Sambedömningsgruppens totala yrkeserfarenhet: 255 år.

Ett annat år satt jag i en mindre grupp, bara fyra lärare deltog. I det här fallet var en av lärarna nyutexaminerad. Här kunde vi se det hela som ett stöd för en ny lärare utan erfarenhet av att bedöma nationella prov, vilket hen uttalat uppskattade. Vi bollade frågor vid behov och den dag vi satt ihop gav oss viss styrka.

Jag har också haft förmånen att sambedöma prov i moderna språk från Skolverkets bedömningsportal. Vi samlade samtliga språklärare från tre skolor, vilket gav oss en fransklärare, två tysklärare och tre spansklärare. Eftersom flera av oss behärskade varandras språk kunde vi sambedöma över språkgränserna, men också genom att diskutera bedömningarna metaspråkligt.

Hur viktig är verbkongruensen enligt era bedömningsanvisningar? Hur ser det ut med tempusbehandlingen hos er? Hur mycket varierar era elever bindeord mellan satser?

Denna enskilda dag har etsat sig fast i mitt minne, just för att de var så unik. Jag hoppas få möjlighet till liknande sambedömningar framöver, då detta verkligen gynnar både lärare och elever.

Framtagning av bedömningsanvisningar

Jag har haft förmånen att delta i processen med de nationella proven i engelska vid två tillfällen, en gång kring B-delen och en gång kring C-delen. Jag vill förmedla till alla osäkra lärare hur delar av processen ser ut, just för att förtydliga att bedömningsanvisningarna inte är tagna ur luften.

Inför referensgruppsmötet kring C-delen fick jag och ett antal andra lärare läsa igenom 50 elevexempel på det aktuella provet. Man har alltså gjort utprovningar på skolor runtom i landet och från dessa utprovningar har man plockat fram 50 olika exempel. Vi läste dessa hemma, gjorde anteckningar, gjorde egna bedömningar. Väl på plats samlades vi tillsammans med sakkunniga som arbetar med dessa nationella prov, för att gemensam diskutera de prov vi tittat på. Vi jämförde våra bedömningar, diskuterade fram och tillbaka olika texters styrkor och svagheter, bollade tankar, ångrade saker vi nyss sagt när någon annan hade ett skickligt argument som påvisade något annat än vi först tänkt. Det är en uttröttande, men spännande process. De exempel vi valde ut finns sedan samlade i det häfte som lärarna har som stöd vid sin bedömning, med kommentarer sammanställda utifrån våra tankar vid detta möte.

Det viktiga att veta är att vi hela tiden satt med kursplanen i handen. Även om magkänslan säger något väger kursplanens ord tyngst. Vi jämförde värdeord, pratade förmågor och framför allt lusläste kunskapskraven om och om och om igen. För det är kunskapskraven som är grunden för vår bedömning, ingenting annat. Det hänger inte ihop med vår magkänsla, eller den undervisning vi bedrivit under året. Vi kan inte välja bort vissa aspekter för att vi inte hunnit repetera dem den här terminen. Det är kunskapskraven som gäller.

Jag har fortfarande inte fått mitt eget häfte med bedömningsanvisningar, men jag vågar ändå säga att jag står bakom de elevexempel som finns med och de formuleringar som finns i kommentarerna till varje text. Vänta in häftet. Det finns där av en anledning. Våra elever ska få rättssäkra bedömningar av sina nationella prov! 

Den som vill fördjupa sig mer i ämnet kan gärna titta på Skolvärldens intervju med Per Måhl. (Red. Länken fungerar inte längre.)

Ni kan också läsa min ämnesspanarkollega Annika Sjödahls inlägg om samma ämne.


Mia Smith

Legitimerad lärare i engelska och tyska. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla