Automatiserad multiplikationstabell- låt hjärnan tänka i fred

När jag arbetade på mellanstadiet låg mycket av fokus i undervisningen på att eleverna skulle behärska de fyra räknesätten, både huvudräkning och skriftliga räknemetoder inför kommande högstadiematematik.

Publicerad Av

Samtidigt märkte jag av en trend som både kom och gick där det alltmer slarvades med träning för automatisering av framförallt multiplikationstabellerna men även enkla additioner och subtraktioner under elevernas första 6 år i skolan, något som motiverades med något så lösryckt som att det var viktigare att ha förståelse för matematiken (som om inte taluppfattning skulle vara en central del av grundläggande matematik). 

Ett annat argument var att repetition av grundläggande huvudräkning inte gav eleverna lust att lära mer och att fokus därför skulle ligga på undersökande och problemlösande aktiviteter vilka inte direkt hade t.ex. multiplikation som fokus utan där det skulle dyka upp en slags biprodukt utan att kontinuerligt utveckla taluppfattningen hos eleverna. Det visade sig tyvärr oftast att biprodukten uteblev. Nu när jag arbetar på högstadiet kan jag se resultatet av det förhållningssättet.

Det har skapats en onödig klyfta mellan de som kan och de som inte kan. Det är självklart inte kört bara för det utan den klyftan kan överbryggas genom strukturerad undervisning även på högstadiet (se tips längst ned i inlägget). Det är givetvis viktigt med både automatisering och förståelse och det ena är naturligtvis inte motsatsen till det andra. Men varför är det viktigt att automatisera multiplikationstabellerna?

Först och främst är det ett enkelt sätt att avlasta hjärnan som istället för att lägga kraft på tankeoperationer kring multiplikationer kan lägga krutet på att lösa problem. Ska hjärnan ägna kraft åt bådadera får den kompromissa och kan därmed inte lägga lika mycket kraft på problemlösningen. Det här märker eleverna och risken att tappa motivationen ökar då eleven ofta både får kämpa med rutinmässiga beräkningar och kanske ännu mer med problemlösning. Klyftan mellan eleverna tenderar med tiden bli allt större och med ökad svårighet på problem blir problemlösningen, åtminstone i elevernas ögon, berg som verkar omöjliga att bestiga.

calculator-820330_1920

Vi har ju alla miniräknare i fickan i form av en mobiltelefon kanske någon invänder? Jag har bland annat sett argumentet i förenklade tidningsartiklar i kvällspressen även på senare år. Förvisso är det sant att mobiltelefonen har en miniräknarapp men samtidigt skulle ingen ta fram den för att beräkna enkla multiplikationer då det är mer energikrävande, omständigt och till och med pinsamt i många situationer (inte minst i vardagen).

Gör man mot förmodan det vid svårare problemlösning ägnas där återigen hjärnans kapacitet till något annat än det väsentliga med en ofta försämrad kvalitet i själva problemlösningsprocessen som följd då ytterligare en variabel ska hållas i minnet. I förlängningen tror jag det till och med påverkar möjligheten till och kvaliteten i övervägningar som krävs för att ta bra beslut vid viktiga val i livet.

 

Idag finns det inte så många matematiklärare som ifrågasätter vikten av automatisering i tidigare årskurser som en grund för den fortsatta utvecklingen av taluppfattning som i sin tur står som ett fundament vid problemlösning. Vis av erfarenheten märkte lärare på såväl låg- som mellanstadiet att trenden där eleverna inte fick repetera multiplikationstabeller eller grundläggande subtraktioner tillräckligt ledde till det motsatta, omotiverade elever som inte kunde tillägna sig den fortsatta matematiken överhuvudtaget. Ska vi dessutom tala om lusten att lära leder dels kunnandet i sig (de automatiserade tabellerna) till en lust/motivation att lära mer och även en ökad lust i och med att kunnandet i sig också tillgängliggör stora delar av den övriga matematiken för eleverna, något som för många är en vinst. Med spikskor och livlina känns plötsligt inget berg för högt att bestiga. 

Mer inom ämnet

För några år sedan kom jag i kontakt med en metod för att öva multiplikationstabellerna under fem veckors tid, en aktiv automatiseringsträning som dessutom är tidseffektiv (lämplig både på mellanstadiet och högstadiet). Matematikläraren Tommy Lucassi har gjort materialet baserat på boken "Huvudräkning" av Wiggo Kilborn. Här är en beskrivning av hur metoden går till länk till annan webbplatsoch här är en länk till materialet man kan använda. länk till annan webbplats


Nicklas Mörk

Lärare i matematik, historia, geografi, samhällskunskap och religion

Mejla