Svenska/engelska – en resurskrävande slasktratt

Jag har tidigare skrivit om det, enligt mig, onödiga pseudoämnet “elevens val” som kräver mycket resurser (lärares undervisningstid) för att kunna genomföras. Ett ytterligare "ämne" som jag funderat allt mer över på sistone är sk. svenska/engelska.

De elever som antingen inte valt ett språk att läsa på högstadiet eller som hoppar av studierna i moderna språk läser extra svenska och/eller engelska för att ha större möjlighet att få betyg de ämnena. På min skola erbjuder vi också under den här tiden intensivträning i matematik till elever med det behovet.

Det som har hänt på många skolor är att elever utan problem i ämnena svenska eller engelska hoppar av studierna i moderna språk under sin högstadietid. Det innebär att grupperna av elever som läser svenska/engelska växer under de tre åren. Behovet hos eleverna i gruppen varierar också. De elever som inte har några specifika svårigheter använder inte sällan tiden till att arbeta med det som de normalt gör på lektionerna, taktiskt nog, vilket i sin tur innebär att de kan ta det lugnare på ordinarie lektioner i ämnet och ändå nå samma resultat. Jag kan förstå att det är skönt för eleverna men faktum är att detta dels suger resurser från de elever som faktiskt behöver intensivträning eller stöd på annat sätt i svenska eller engelska. Jag tror också att det faktum att eleverna (de utan några särskilda svårigheter) inte utmanas när det gäller tempot på skolarbetet faktiskt också leder till att arbetsron på de ordinarie lektionerna försämras i det långa loppet då eleverna börjar uppleva den ordinarie undervisningen som kravlös. Ser man “ämnet” ur ett organisatoriskt perspektiv används det på sina håll till att “fylla upp” tjänster. Givetvis skulle man kunna organisera stöd och stöttning på ett mer effektivt sätt. Det förekommer också att lärare som inte är legitimerade i ämnena engelska eller svenska undervisar i dessa grupper. Självklart är också det ett slöseri av resurser.

En rektor kan vad jag förstår inte idag (rent juridiskt) neka en elev som inte har några svårigheter i ämnena engelska eller svenska att hoppa av sitt moderna språk. Visst kan man göra det svårare att hoppa av genom att bara bevilja byten vid termin- eller läsårsskiften men problemet kvarstår. Att läsa ett modernt språk innebär att eleven får extra meritpoäng på sitt slutbetyg. Det incitamentet räcker uppenbarligen inte på alla håll. Det kräver en ganska stor arbetsinsats för att lära sig ett nytt språk och alla elever är inte beredda att göra det jobbet. Jag tycker att sk. svensk/engelska ska avskaffas helt och att tiden som lärarna lägger på de lektionerna faktiskt enbart går till de elever som är i behov av det extra stödet. Kanske elever då till och med kan få den stöttning som krävs för att klara av att läsa det nya moderna språket?

Men vad gör vi då av de elever som inte har några svårigheter men som ändå hoppar av moderna språket? Kanske är det dags att göra moderna språk obligatoriskt på högstadiet? Kanske ska rektor ha rätt att neka byte utifrån elevens behov av stöd? Kanske finns andra bättre alternativ? Något behöver i alla fall ändras för som det är idag är svenska/engelska en slasktratt som stjäl resurser från de elever som behöver det mest.