Vårdnadshavare

Hur ska man förhålla sig till dem?

Relationer med vårdnadshavare är nog den aspekten jag funderar mest över idag, som jag inte ägnade så många tankar åt under min lärarutbildning. Så här ungefär 8 månader in i läraryrket tycker jag fortfarande att det är svårt att hantera.

Jag tyckte att det var svårt att hålla mina första utvecklingssamtal. Orsakerna var nog att jag var osäker på mig i min roll som lärare. Jag hade inte ens arbetat en månad när det första samtalet ägde rum. Ett fåtal elever hade jag bra koll på, såklart de lite mer krävande eleverna. Resten hade jag mindre underlag på. Att komma på vad jag skulle tala om under de cirka 30 minuterna, var tidskrävande. Samtidigt som det är viktigt att vara ärlig måste man visa sig professionell och vara objektiv och saklig och inte låta sina känslor ta över. Vad vårdnadshavarna kan ta åt sig och påverkas av är nöten som måste knäckas.

Därtill tyckte jag att relationen mellan mig och vårdnadshavaren var svår att greppa. Samtidigt som samtalet hölls i skolan, som ju är mitt område, är vårdnadshavarnas uppgift att uppfostra barnen. Innerst inne visste jag ju att jag såg deras barn på ett helt annat sätt och att det mer handlar om att jag ska dela med mig av mitt skolperspektiv, än att läxa upp föräldrarna. Dock var det fortfarande svårt att själv tilldela mig den pondusen som en erfaren och kunnig lärare har. Vem vill lyssna på en 23-årig nyexad lärare? Är mina åsikter värda att lyssna på, är mina tolkningar av elevens skolarbete och skolnärvaro relevanta?

Jag tycker också att det fortfarande är svårt att möta vårdnadshavare utanför skolan, med rädsla för att ha gjort något som inte är förenligt med en förebild (exempelvis vara ilsken i biltrafik, handla lösgodis på en onsdag eller vandra med klirrande systemetpåsar på stan en lördag). Min bild av lärare är nog fortfarande den där felfria typen som gillar att vara ute i naturen, löser korsord på söndagsmorgnarna och gillar att påta i trädgården. Och det är verkligen inte jag.

Det jag kan rekommendera snart färdiga lärare är väl att från början skapa bra relationer med vårdnadshavarna. Det står det mycket om i kurslitteratur och talas mycket om på lärarutbildningen och har verkligen stämt för mig det första året. Den pondus jag eftersträvade under min första utvecklingssamtalsperiod tilldelar jag mig mer och mer, även om jag fortfarande tycker att det är jobbigt med kontakterna med vårdnadshavarna.